Borde ansvaret för hälso- och sjukvården flyttas från de 21 regionerna till staten?
Den parlamentariska Vårdansvarskommittén, som publicerade sin utredning härom veckan, förändrade som väntat inte de enskilda partiernas kända positioner: Kristdemokraterna och SD vill att staten tar över bollen, övriga sex partier anser att den ska stanna hos regionerna.
Däremot lyckades partierna enas om ökad statlig styrning på sex områden, som vaccinationer, läkemedel och luftburen ambulansvård.
Om huvudämnet för utredningen, ansvaret för sjukvården som helhet, blev formuleringen som samtliga accepterade att ett skifte till staten ”kan innebära både risker och möjligheter” eftersom partiernas företrädare ”värderar för- och nackdelar (…) olika”.
Det är dock tydligt att de för- och nackdelar som sekretariatet formulerat förändrades längs med vägen.
Partiernas ledamöters slutsatser redovisades som så kallade särskilda yttranden. Sekretariatets och ett antal externa experters bedömningar publicerades i ett helt separat dokument, i fem underlagsrapporter.
Att den delen skulle läsas skild från politikernas synpunkter och vad man enats om markerades så här: ”Som ett led i sina överväganden har kommittén uppdragit åt sekretariatet att ta fram en underlagsrapport om statligt huvudmannaskap”.
Flera formuleringar som argumenterar för ett statligt huvudmannaskap har där tonats ner eller helt tagits bort i sekretariatets dokument, enligt Elisabet Lann, ledamot i kommittén för Kristdemokraterna.
Ett stycke som fanns i ett första utkast från sekretariatet men sedan försvann löd, enligt Lann: ”Ett statligt huvudmannaskap skulle kunna stärka förutsättningarna för en mer strategisk och effektiv styrning i förhållande till att minska geografiska skillnader i vårdens kvalitet, åstadkomma ett mer enhetligt vårdutbud samt mer likartade regler, regeltolkningar, rutiner och processer i olika delar av landet.”
En slutsats kring sjukvårdens finansiering som försvann i ett senare utkast var, enligt Elisabet Lann: ”Det är bara staten som har reella förutsättningar att hämta in och fördela ut ekonomiska resurser i ett nationellt perspektiv.”
Ett stycke i första utkastet som pekade på olika regioners skattekraft och att ”mycket tyder på att dessa skillnader kommer att fortsätta att öka” togs också bort. Detsamma skedde med stycket som beskrev nuvarande ordning för finansieringen som ”inte långsiktigt hållbar”.
När det gäller jämförelser med Norge och Danmark, där staten har ett stort ansvar för sjukvården, hänvisas till en rapport från myndigheten Vård- och omsorgsanalys. I första utkastet skrev sekretariatet att ”i rapporten anges att hälso- och sjukvården har utvecklats positivt på flera av de områden (…)”. I den färdiga utredningen markeras mer av en problembild: ”Problemen tycks finnas kvar”.
Den som för KD:s räkning satt med i kommittén var alltså Elisabet Lann, kommunalråd i Göteborg och ledamot i KD:s partistyrelse. Hon säger till DN att hon upplevde en ”oblyg ovilja direkt” mot argument för ett förstatligande för andra ledamöter.
– Tydligast blev det från flera regionråd, som om det vore en slags kränkning för dem, säger Lann.
Hon beskriver att hon ”blev ganska chockad” när sekretariatet la fram sina sina slutsatser första gången för politikerna.
– Sekretariatet drog tillbaka slutsatserna som formulerades om innan de skickades till den externa expertgruppen. Det sades från ledamöter att slutsatserna var för positiva. Jag tog anteckningar och påtalade för sekretariatet när vi fick tillbaka en omarbetad version att slutsatserna blivit utvattnade.
Vad är problemet? Är inte det centrala att partiernas slutsatser kommer fram?
– Det är viktigt att kunna värdera hur underlaget har tagits fram. Nu blir det inte transparent och jag tror det uppfattas som en opartisk analys.
Bör inte sekretariatet ta till sig av ledamöternas tankar?
– Jag tycker att man kan fundera över utredningsinstrumentet. Kanske ska man antingen ha rent parlamentariska utredningar eller rena expertutredningar. Jag är bara angelägen om att Vårdansvarskommittén inte läses som en expertutredning. Sen får enskilda partier tycka vad de vill i frågan om sjukvårdens styrning.
DN har bett Vårdansvarskommitténs ordförande Jean-Luc af Geijerstam kommentera Elisabet Lanns uppgifter.
I ett skriftligt svar säger han att han varit angelägen om att den politiska delen vilar på det samlade analysunderlaget, att ”inget av det analytiska underlaget har ändrats av kommittén” och att sekretariatet ”inte dragit tillbaka texter och slutsatser”.
På en följdfråga apropå vad Elisabet Lann säger om hur ändringar kommit till svarar af Geijerstam: ”Ja, ledamöterna har kommit med en lång rad olika påpekanden om texterna, som sekretariatet sedan har arbetat om för att ta fram en version som samtliga ledamöter kunnat ställa sig bakom.”
