När Kent sade adjö till fansen med en stor avskedsturné 2016 var det få som tänkte sig att bandet skulle vara tillbaka på scenen bara nio år senare.
Det blev tydligt när beskedet om återföreningen genast möttes av blandade reaktioner.
– Jag tycker det känns jävligt b om jag ska vara ärlig. Jag vet att alla band återförenas at some point, men Kent regisserade sin egen begravning på ett perfekt sätt. Låt liket vara i fred bara, sade programledaren Christopher Garplind till DN.
Andra var mer positivt inställda – ”jag är smått extatisk”, utropade Fredrik Strage – och själva hävdade de fyra medlemmarna att de valt att återförenas för att ”tiden helt enkelt var mogen”:
”Vi kommer inte spela in ny musik och vi kommer inte att turnera, men det vore oerhört kul att få se er en gång till.”
I podden ”Back to the music with Ingrid” berättar bandets sångare och låtskrivare Joakim Berg också att ”flera av killarna var rätt sugna på att spela igen” – även om han själv behövde övertalas – och att Eskiltstunaattraktionen Kentpromenaden bidrog till att väcka lusten.
Men vad som faktiskt drivit dem till att återvända till scenen har varit föremål för vilda spekulationer. En misstanke som ofta vädras, i fallet Kent och i andra fall där splittrade band plötsligt bestämt sig för att börja turnera igen, är att det kort och gott handlar om pengar.
Andra pekar mot mjukare värden och trender i tiden. ”Kanske går det att se återföreningarna som en del av en större vurm för det gamla som väcker nostalgi”, skrev DN:s Kajsa Haidl nyligen om varför just rockmän verkar så sugna på att återförenas. ”Bekräftelsen brukar trumfa det mesta”, konstaterade etnologen Jesper Fundberg i samma text.
Sofia Ulver, docent i marknadsföring vid Lunds universitet, tror att många upplever att drivkrafterna bakom just Kents återförening varit lite otydliga.
– De har sagt att de vill träffa fansen igen, och så kan det vara, men det väcker frågor. Att återföreningar är en så vanlig ekonomisk strategi gör det svårt för band som återförenas att verka autentiska, säger hon.
En inblick i Kentmedlemmarnas nuvarande ekonomi skulle kunna ge en fingervisning om hur det ligger till.
Att frontmannen Joakim Berg inte har några ekonomiska problem kommer förmodligen inte som en överraskning, med tanke på hur aktiv han varit som låtskrivare, åt såväl Kent som andra artister. De övriga medlemmarna når inte i närheten av samma nivåer, men baserat på offentliga uppgifter lever ingen av dem i en prekär ekonomisk situation.
2023 hade Joakim Berg en inkomst på 4,8 miljoner kronor. Tillsammans hade de fyra medlemmarna inkomster på cirka 8 miljoner. Joakim Bergs bolag omsatte 6 miljoner kronor. Sammanlagt uppgick intäkterna från alla medlemmars olika bolag till cirka 13,1 miljoner – allt enligt de senaste boksluten.
Det kan jämföras med året efter avskedsturnén, då bandmedlemmarnas olika bolag samlade intäkter på nära 45 miljoner kronor.
Att utesluta att det finns en ekonomisk drivkraft bakom de sex konserterna på 3 arena – vilka enligt en kalkyl från Dagens Industri skulle kunna inbringa intäkter på uppemot 115 miljoner kronor – är alltså svårt.
Men återföreningsbeslutet kan också bottna i att Kentmedlemmarna med tiden börjat se en återförening som en meningsfull sak att göra. Med åldern kan ju sådant som en gång kändes oviktigt kännas viktigt igen, säger Sofia Ulver.
– Den mänskliga, affektiva anledningen kan vara stor. Men den ekonomiska är ju den som stirrar en i ögonen i sådana här fall.
Även i Kents fall?
– Varför Kent faktiskt återförenas är svårt att veta utan att få ner dem i psykologsoffan. Men de kommer inte att släppa ny musik och det kan tyda på ekonomiska drivkrafter. Eller oerhört känslosamma drivkrafter.
Samtidigt har Kent redan ett starkt ”brand” – varumärke – med eller utan återförening.
– De har lyckats skapa en image där de är både folkligt mainstream och omhuldade av kända musikkritiker. Men i dag handlar allt om att nå igenom uppmärksamhetsbruset. Det låter klyschigt, men så är det. I det bruset kan man inte bara harva på utan det måste hända saker. Och de här konserterna är en första klassens händelse.
Sofia Ulver konstaterar att formatet med ”sequels” blivit nästan hegemoniskt inom kulturen. Återkomster har blivit något som förväntas, även av stora band, och något som storbolag tänker att de kan tjäna pengar på.
– Nostalgi är ett bärande element i marknadslogiken, säger hon.
Så vi har inte sett slutet på återföreningstrenden?
– Gud nej. Jag tror att det kommer att skojas mer och mer om det varje gång ett band splittras.
Läs mer:
Jocke Berg: ”Vi kommer inte spela några nya låtar”
Alla Kents låtar – från sämst till bäst
