Kön ringlar lång utanför Sport Klub Sturm Graz träningsanläggning i Messendorf i Graz östra utkanter. Mirko Konrad är en av dem som väntar på att ge blod. Det var självklart för honom att ställa upp när klubben efterlyste blodgivare efter skolskjutningen i tisdags.
– Det är svårt att veta hur man kan hjälpa till, men man kan alltid göra något litet. Jag tycker det är ett coolt sätt att stötta tillsammans med ”Sturms” supportar, säger Mirko Konrad.
Blodcentralen sattes upp efter att stadens sjukhus bett hjälporganisationen Röda korset om hjälp. Blodlagren började sina i takt med att antalet skadade från gymnasieskolan där tisdagens masskjutning ägde rum anlände till akutmottagningen.
– De sade: ’Vi behöver blod nu, direkt’, säger Marko Ikonic, som är ansvarig för den provisoriska blodcentralen.
Klubben kontaktade Röda korset och erbjöd sin träningsanläggning. ”Kom till träningscentret i Messendorf och ge blod – det räddar liv! Graz står enat”, skriver klubben i ett pressmeddelande. De lockar också med möjligheten att få se ligapokalen och allmänheten slöt upp.
– Jag ville komma redan innan jag visste att de hade ligapokalen här, men det är en trevlig bonus att kunna ta en bild med den, säger Mirko Konrad.
Tio personer mördades i den värsta masskjutningen i landets historia innan gärningsmannen tog sitt eget liv. Runt tio personer vårdas fortfarande på sjukhus för sina skador men läget uppges vara stabilt för samtliga.
Marko Ikonic berättar att de flesta som kommit för att ge blod är förstagångsdonatorer. Under dagen har 70 personer redan donerat – och sent på onsdagskvällen stod över 100 i kö för att lämna blod.
– I en storstad som Graz glömmer man lätt bort sina grannar. Ibland krävs det tyvärr något fruktansvärt för att människor ska vakna och fråga sig hur de kan hjälpa till.
Under tisdagen, innan det var känt att en masskjutning ägt rum, jobbade Cohen Cottrell-Greimel i sin Röda korset-uniform med att dela ut flygblad för att motivera människor att bli blodgivare. Han såg ett ”militärliknande fordon” gasa ut ur en polisstation centralt i staden för att sedan tvärt bromsa in när föraren fick syn på honom.
– Polisen skrek: ”Det är en pågående skjutning, vi behöver all hjälp vi kan få.” Det sista jag såg var att han tryckte plattan i mattan och stack.
Och så begav du dig till skolan?
– Nej, jag hade gärna velat hjälpa till, men jag är inte utbildad för det.
Men nu är du här.
– Nu är jag här. Det är det minsta jag kan göra.
Lukas Loder är tränare i klubben för barn under tolv år. Han berättar att man i barnens ansikten kunde se att de var skärrade när de kom till träningen på tisdagskvällen. Han har försökt att förklara för dem att det är okej att vara ledsen och att inte förstå.
Han tio-åriga dotter frågade honom ”varför den där pojken gjorde så”.
– Jag svarade att jag inte kan förklara, men jag kan säga att det finns två typer av människor. De som står tillsammans på torget i Graz och så någon procent med farliga idioter.
Han ser Strum Graz som en stor familj och säger att människors timslånga köande för att ge blod är ett fint uttryck för solidariteten som Grazborna känner med varandra och offren.
– Det är därför jag ler, säger han.
Stefanie Horwath är sjuksköterska och hörde att blodreserverna började bli låga.
– Det är en hemsk situation men jag tror att vi alla kan hjälpa genom att ge blod eller prata med barn om vad som har hänt, säger hon.
– Vi står enade.
Budskapet ekar bekant. Lagets supportrar gjorde under tisdagen snabbt en banderoll som sattes upp på skolan med orden ”Graz står enat”.
Amerikanskan Kate läster en master i datavetenskap i universitetsstaden Graz. Hon bor nära skolan och hörde sirener och helikoptrar innan nyheterna hade rapporterat om skjutningen. Kate kände sig rädd och hjälplös.
– Detta hjälper till att bekämpa det. Folk behöver blod och jag kan ge det, säger hon.
