När Sebastian Fagerlunds och Gunilla Hemmings opera ”Morgonstjärnan” har premiär på Nationaloperan i Helsingfors fredagen den 30 januari, var det tänkt att Karl Ove Knausgård skulle sitta i publiken. Librettot bygger på hans roman med samma namn.
Men två veckor innan premiären ställde han in av privata skäl. Under sitt besök i Helsingfors skulle han ha gett intervjuer med anledning av att hans bok ”Nattens skola” ges ut på finska av förlaget Otava, och även uppträtt på Akademiska bokhandeln.
Som kompensation till alla besvikna journalister ger han i stället en intervju per telefon.
Egentligen är det överraskande att han alls tackat ja till inbjudan till premiären.
När romanserien ”Min kamp” sattes upp som teater i Sverige och Norge såg han den aldrig. Inte heller tar han del av recensioner av sina böcker och intervjuer med sig själv i medierna. Allt förknippat med den yttre författarrollen försöker han hålla ifrån sig för att skydda sitt skrivande.
Men beträffande operauppsättningen av ”Morgonstjärnan” i Helsingfors var han alltså beredd att göra ett undantag, och han hoppas ha möjlighet att se någon av de 13 föreställningarna som ges i ett senare skede.
– Jag är väldigt nyfiken på vad de har gjort. Opera är så pass främmande och annorlunda att jag tror att det kanske skulle gå, säger han.
Det skulle i så fall bli tredje gången han går på opera i sitt liv.
– Jag lyssnar på klassisk musik, men någon relation till opera som visuell konstform har jag inte.
Någon kontakt med librettisten Gunilla Hemming och kompositören Sebastian Fagerlund har han inte haft under processen.
– Jag vet ingenting och det är så jag vill ha det. Det är en annan konstform och de måste få göra precis vad de vill med materialet. Ju mer självständigt, desto bättre, säger han.
Nyligen rapporterades det i medierna att Knausgård tänker avsluta sin ”Morgonstjärnan”-serie med en sista, sjunde del som planeras utkomma på norska hösten 2026.
– Jag har varit i den världen länge och känner väl att jag har börjat tömma ut det jag har varit ute efter. Om jag skulle skriva bok åtta eller nio skulle jag nog till stor del upprepa mig själv.
Det var samma sak med hans stora litterära genombrott, den sexdelade självbiografiska romanserien ”Min kamp”.
– Jag hade kunnat fortsätta med ”Min kamp” resten av livet, men det var något med det sättet att arbeta på som var uttömt. Det var inte nytt längre.
”Morgonstjärnan”-serien är däremot fiktion, men också där hade det varit möjligt att utvidga böckernas universum hur länge som helst. De innehåller oändligt många karaktärer som han hade kunnat återvända till och skriva en hel bok om.
– Men jag känner att det är stort nog nu. Nu vill jag göra något helt nytt. Jag har faktiskt inte börjat på sista delen än, så allt är öppet. Jag har ingen aning om vad som ska hända, eller hur jag ska knyta ihop det. Det är väldigt spännande, vi får se.
Många trådar i serien är ännu oavslutade, och vissa saker tänker han lämna oavslutade, för så är också livet.
En historia han däremot känner sig skyldig läsarna att återkomma till är en episod i den första boken där en barnskötare tappar ett barn i golvet och läsaren lämnas i ovisshet om hur det går för barnet.
– Nästan alla läsare jag pratar med kommenterar det och säger att du måste skriva om det, vi måste få veta hur det går.
I efterordet till alla böckerna i serien tackar han författarkollegan Monika Fagerholm för att hon kommer in som en blick utifrån och läser hans manus när det är klart.
– Monika är en av de främsta nordiska författarna. Jag har enorm respekt för henne. Hon har en helt otrolig träffsäker intuition och ett språk för att förmedla det, så hon har varit väldigt viktig för de här böckerna. Jag är väldigt glad att hon har sagt ja till att läsa och kommentera dem.
Han går sällan tillbaka och skriver om sitt manus. Snarare är hans metod att, i stället för att stryka, skriva till. Däri ligger en del av hemligheten till hans enorma produktivitet.
I den mån böckerna redigeras sker det i samband med att han dagligen skickar det han skrivit till sin redaktör Geir Gulliksen.
Men Monika Fagerholms synpunkter har fått honom att skriva om. Som då hon läste manuset till den fjärde romanen i serien, ”Nattens skola”, och tyckte att den hade ett Hollywoodslut, att han inte kunde sluta där.
– Väldigt rakt på sak, och jag insåg att hon hade rätt och att jag var tvungen att skriva om, pressa det till att bli något annat.
Knausgård har inte alltid varit så produktiv som han är i dag.
Efter den framgångsrika debutromanen ”Ut ur världen” 1998 tog det till 2004 innan han fick ur sig sin andra roman ”En tid för allt”. Sedan dröjde det ytterligare till 2009 innan den första delen i genombrottsserien ”Min kamp” kom ut.
Det var med den han hittade sin arbetsmetod och de sex böckerna i serien utkom i rask takt under två år. Därefter gav han ut fyra essäistiska årstidsböcker 2015–16, varefter den sjudelade ”Morgonstjärnan”-sviten följde från 2020. Däremellan har han även gett ut mindre essäpublikationer.
Han påstår att hans nästa projekt bara kommer att bestå av en enda roman.
Kommer det faktiskt att bara bli en roman?
– Ja, jag säger alltid det, att det ska bli en roman. ”Morgonstjärnan” skulle bli en roman, ”Min kamp” skulle bli en roman, årstidsböckerna skulle bli en bok. Den här gången har jag tänkt att jag måste klara av att skriva bara en bok och avsluta den. Jag ska göra allt jag kan för att lyckas med det.
