Morgondimman har just lättat när vi kör in på gårdsplanen till Mark Bairds ranch. Han har lagt fram hö åt hästarna Red och Flick och de två bisonoxarna som inte har några namn. Nu håller han på och tankar sin traktor.
– Ni ser hur lugnt vi har det, säger han.
– Vi är inte som de säger i storstäderna, folk som hugger ner skogen hej vilt och samlar skjutvapen på hög. Vi vill bara bestämma över våra egna liv.
Den 73-årige Mark Baird är inte bara lantbrukare. Han är också pilot och har i många år flugit till krigshärdar jorden runt med stora fraktplan. I dag har han kvar ett litet sexsitsigt propellerplan, men koncentrerar sig på något helt annat.
Nämligen ”State of Jefferson”, rörelsen som vill bryta loss denna skogklädda del av nordligaste Kalifornien och bilda en egen delstat. Det är en tanke som slog rot här redan på 1940-talet och som ibland har fört en tynande tillvaro.
– Men vi har medvind nu, säger Baird som är en informell ledare i rörelsen.
Det är lätt att förstå att folk är hemkära i dessa trakter. Landskapet domineras av skogklädda berg och gräsbevuxna dalar. Högt ovanför seglar örnar i cirklar. Här och där längs vägarna ligger en liten stad med låga träbyggnader i vilda västernstil.
Vid horisonten tornar den snöklädda vulkanen Mount Shasta upp sig, 4 322 meter över havet.
Grundtanken bakom delstaten Jefferson är enkel. Kaliforniens storstäder Los Angeles och San Francisco domineras av liberala demokrater. De får bestämma över hela delstaten – i kraft av att större delen av befolkningen bor där.
Men här i norr är de flesta konservativa. Folk här känner inte att de har några representanter som för deras talan.
Det ligger något i det. I november ritade Kalifornien, på initiativ av guvernören Gavin Newsom, om sina valdistrikt – som en hämnd mot att Texas hade gjort samma sak på Trumps uppmaning.
På samma sätt som Demokraterna missgynnas av det som händer i Texas innebär Kaliforniens nya karta att de republikaner som har representerat denna bygd i Washington kommer att bytas ut mot demokrater.
Men Jefferson handlar inte så mycket om USA som helhet, mer om misstron mot delstatshuvudstaden Sacramento fyra timmars bilfärd söderut.
– Politikerna där vill inte låta oss behålla vattnet vi pumpar upp. De har en massa regler och restriktioner. De vill inte låta oss skjuta vargarna som dödar vår boskap, säger Baird.
Han tvekar inte att kalla detta tyranni. Liberalism, som han ser det, är en mentalsjukdom som blockerar ”vanligt folkvett”.
– Min egen dotter har flyttat till storstaden och drabbats av detta.
I Mark Bairds vision skulle delstaten Jefferson ha låga skatter och ett minimum av regleringar. Vattenregleringarna – som är strikta i Kalifornien på grund av den stora risken för torka och bränder – skulle avskaffas. Att bära skjutvapen skulle vara tillåtet för alla laglydiga medborgare. Bidrag till fattiga skulle huvudsakligen skötas genom privata initiativ. Inga illegala invandrare skulle få stöd.
– De kallar oss rasister, säger han. Men vi har ju inte ens någon att vara rasistisk mot!
Det är just det. Det tjugotal counties som skulle bilda delstaten Jefferson har en överväldigande vit majoritet. Några få asiater och latinamerikaner möter vi under ett par dagar här, men inga svarta amerikaner.
Och även om nordligaste Kalifornien nu mister sina representanter i USA:s kongress är faktiskt vita amerikaner på landsbygden en grupp som gynnas systematiskt av landets valsystem.
Wyoming, en glesbygdsdelstat med huvudsakligen vit befolkning, har två senatorer i Washington, precis som Kalifornien som har 60 gånger fler väljare. I presidentval har lantliga delstater – som nästan alltid lutar åt Republikanerna – ännu större relativ tyngd genom systemet med ett elektorskollegium.
Resultatet är att republikanska presidenter flera gånger har segrat i val trots att fler har röstat på deras motståndare. Senast gjorde Trump det 2016.
Men detta spelar mindre roll för folk i nordligaste Kalifornien som inte känner sig hemma i sin egen delstat.
Deras utbrytarrörelse är ett uttryck för samma klyfta som finns på många håll i USA, mellan stad och land, mellan högutbildade liberaler längs kusterna och en konservativ befolkning i inlandet.
Den lilla orten Etna, strax söder om Mark Bairds ranch, är ett pittoreskt samhälle med bibliotek, bageri och en affär som säljer lokalproducerad mat. Allt mycket välordnat och finansierat av donationer från en kyrklig organisation.
Det lokala bryggeriet producerar en IPA-öl med två X, symbolen för State of Jefferson som syftar på att folk här är double crossed, lurade av styret i både Kalifornien och den likaledes liberala grannstaten Oregon.
När vi går in på bryggeriets lilla bar är det fullsatt på grund av Thirsty Thursday, ”törstig torsdag”, med rabatterade priser.
– Vi har blivit så polariserade i det här landet. Men jag ser inte Jefferson som en fråga om demokrater eller republikaner, bara om att vi vill ha självbestämmande, säger bartendern Tammy Frick.
På huvudgatan i Etna driver Alison Pick en butik med vildmarksutrustning. Hon gör goda affärer eftersom en vandringsled passerar förbi byn.
Alison Pick stöder Jeffersonrörelsen och har satt upp dess gulgröna flagga utanför sitt hus norr om Etna, där hon bor med en tonårsdotter och två hästar.
– Jag tycker det är viktigt att vi slipper kontrollen från folk i San Francisco. De vill hindra oss från att använda vårt eget vatten, men då säger jag: Hallå, det är ju vi som producerar er mat!
– Deras plan verkar vara att få bort alla bönder och sedan importera maten från utlandet. De förstår sig inte på oss.
Bill Aaron, en äldre man som har kommit till Alisons affär för att pröva kängor, stöder också utbrytarna. Men han har invändningar.
– Om det en gång blir en folkomröstning om Jefferson skulle jag ändå rösta nej. Tanken är bra, jag föraktar också Sacramento. Men vi har helt enkelt inte råd.
Bill Aaron pekar på att detta faktiskt är den fattigaste delen av Kalifornien. Att pengarna skapas i Los Angeles och Silicon Valley – som bidrar med miljardbelopp till infrastruktur och annat här.
Vi går på ett kvällsmöte i Yreka, den lite större småstad som är tänkt som huvudstad i Jefferson. En kvinna i Republikanernas lokala avdelning talar om vikten att skapa en filial av Turning Point USA, den konservativa ungdomsrörelse som leddes av aktivisten Charlie Kirk som mördades i höstas.
– Vi måste ordna möten med föräldrar som kan påverka sina barn i high school att gå med, säger hon och uppmanar alla att gå med i en Facebookgrupp.
Mark Baird går upp på scenen och talar om ett av sina många rättsfall, där han försöker värna rätten att bära vapen – och få ordna en folkomröstning om Jefferson. Han är beredd att gå ända till högsta domstolen i Washington.
Jag frågar honom hur Jefferson ska klara sig ekonomiskt.
– Vi kommer att bli väldigt framgångsrika! För det första ska vi inte ha någon bolagsskatt, och det kommer att locka hit företag. Jag har redan pratat med flera techmiljardärer som säger att de absolut skulle flytta hit.
– En annan idé är att vi bygger fängelser och hyr ut dem till Kalifornien. De har ju så mycket brottslingar där.
Vägen till Jefferson är lång och snårig. Det skulle krävas folkomröstningar, här och i hela Kalifornien. Sedan skulle den nya delstaten behöva godkännas av USA:s kongress och presidenten.
Demokraterna, som har stor majoritet i Kaliforniens delstatsparlament, har hela tiden avfärdat alla planer på att stycka upp delstaten. Guvernören, demokraten Gavin Newsom, har inte bevärdigat ”State of Jefferson” med en kommentar. På en direkt fråga om projektet i fjol skickade hans medarbetare ut ett pressmeddelande där det hela dömdes ut som ”ett jippo”:
”De som försöker dela upp Kalifornien förtjänar inte att arbeta för vår delstat”.
Senast en delstat bröt sig ut ur en annan var när West Virginia lämnade Virginia 1863. Detta skedde dessutom under unika omständigheter medan det amerikanska inbördeskriget pågick.
Över tvåhundra förslag om att splittra upp Kalifornien har lagts fram sedan delstaten blev en del av USA år 1850. Inget av dem har lyckats.
Många vi talar med här, inklusive folk som är för själva tanken, anser att Jefferson är ett orealistiskt projekt. Men Mark Baird, ranchägaren som är motorn i rörelsen, tänker inte ge sig.
– Vi måste få vår egen delstat, annars är det kört! Men det får ske på laglig väg.
Fakta.”Jefferson” skulle ha 1,7 miljoner invånare
● Tanken att delar av nordligaste Kalifornien, och ibland också södra Oregon, skulle bilda en egen delstat har funnits sedan 1800-talet. Den moderna versionen av ”State of Jefferson” var en idé som framfördes av Gilbert Gable, borgmästare i en liten stad i Oregon, och journalisten Stanton Delaplane från San Francisco.
● De två planerade en kampanj under en spritdränkt natt hösten 1941. En ”guvernör” valdes och Yreka, Kalifornien pekades ut som huvudstad. Sedan kom det japanska anfallet mot Pearl Harbor som drog in USA i andra världskriget, och idén föll i glömska.
● Under 2000-talet har tanken på en utbrytarstat kommit tillbaka, nu främst i Kalifornien. Ranchägaren Mark Baird har varit ledande i den nyväckta rörelsen.
● 21 counties – motsvarande kommuner – har officiellt bett att få utträda ur Kalifornien. Om de skulle lyckas bilda en egen delstat får den cirka 1,7 miljoner invånare och blir USA:s 39:e folkrikaste delstat.
● För att detta ska kunna ske behövs dock folkomröstningar och godkännande av USA:s kongress samt presidenten.
