Den svenska rödlistan bygger på en mängd olika källor och beskriver hur stor risken är att arter av djur, växter och svampar ska dö ut i Sverige. Varningssignalerna kan till exempel vara att bestånden är mycket små eller minskar i snabb takt.
Listan sammanställs av Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och uppdateras vart femte år sedan år 2000.
När SLU Artdatabanken nu presenterar den preliminära uppdateringen för 2025 tillkommer 228 arter som inte varit med på rödlistan tidigare. En av dem är älgen – Sveriges största däggdjur. Orsaken är att älgstammen har minskat snabbt, vilket är ett av kriterierna för att en art ska rödlistas. Antalet älgar bedöms ha minskat med 20 procent de senaste 21 åren.
– Det har funnits ett tydligt förvaltningsmål och en medveten vilja från framför allt markägare att minska älgstammen för att minska betestrycket i skogen. Så det är egentligen inte oväntat, säger Henrik Thurfjell som är ansvarig för bedömningen av däggdjur, groddjur och kräldjur vid SLU Artdatabanken.
– Men jag förstår att folk kan bli oroliga. Listan är ju en varningsklocka, tillägger han.
Enligt de senaste skattningarna finns det fortfarande omkring 300–400 000 älgar i Sverige. Det bedöms än som ett klart livskraftigt bestånd. På sikt väntas klimatförändringarna och konkurrens med andra hjortdjur leda till att älgstammen försvagas i södra Sverige.
– Men jag är inte orolig när det gäller älgen, i alla fall inte i norra Sverige. Tar vi bort jakten så fördubblas älgstammen på några år, så enkelt är det, säger Henrik Thurfjell.
Däremot är han orolig för de arter som är mindre kända och inte väcker lika stor uppmärksamhet – och där orsaken till rödlistningen är svårare att åtgärda, till exempel storskalig omvandling av naturen.
– En stor del av de nya arterna på listan är insekter som spelar en viktig roll, men som vi har sämre kunskap om. De hotas ofta för att landskapet har förändrats av jordbruk och skogsbruk. Sådant är svårare att vända på, jämfört med att minska jakttrycket på en art.
En art som i och för sig väcker stort intresse, men ändå lätt hamnar i skymundan är tumlaren. Där ser det inte alls bra ut. Det bestånd som lever i Östersjön är sedan tidigare klassat som akut hotat, vilket är den högsta riskklassen. Nu visar data att även beståndet i Bälthavet har minskat kraftigt. En viktig orsak är att tumlare dödas som bifångst vid fiske.
– Det är nog den art som gör mig allra mest bekymrad just nu. Risken är att det är likadant i Nordsjön, men där har vi än så länge inte tillräckligt bra data. Tumlaren är svår att studera, säger Henrik Thurfjell.
Under vattenytan har läget även försämrats för flera av våra matfiskar, exempelvis sill, lax, öring, gråsej och rödtunga. De bedömdes tidigare som livskraftiga, men klassas nu preliminärt som nära hotade.
Samtidigt ser 210 arter ut att kunna tas bort från rödlistan, till exempel långbensgroda och utter.
– Man slutade jaga utter på 1970-talet och då började även vissa miljögifter minska. Det har gett en ganska stadig uppgång sedan dess. Miljövård tar tid, men ger effekt.
Baksidan tycks vara att illern i stället hamnar på rödlistan. Det storskaliga jordbrukets omvandling av landskapet i kombination med ökad konkurrens från uttern gör att illern klassas som nära hotad, förklarar Henrik Thurfjell.
– Det är tydligt att vi behöver en mer ambitiös naturvårdspolitik så att arterna får mer utrymme att leva på, säger Emelie Nilsson, expert på naturvårdspolicy vid Världsnaturfonden WWF.
Läs mer:
Fjäriln vingad syns på Haga – men hur länge till?
Ökande hot mot världens svampar
”Farlig okunskap om jordens viktigaste djur”
