Det råder ofta kris i förhandlingarna under de sista dagarna av klimatmötet. Att länderna inte börjar närma sig en överenskommelse i knäckfrågorna förrän i sista stund är en del av förhandlingsspelet.
Men i år är processen ovanligt trög, bedömer Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet. Han har i flera år har följt förhandlingarna under klimatmötena som observatör.
– Förhandlingarna går väldigt långsamt i år och rimmar inte alls med tidsplanen. Det är oroande hur långt parterna fortfarande står från varandra. Det finns ingen tydlig kompromiss i de alternativ som har tagits fram för ministrarna att välja mellan, säger han.
Den avgörande konflikten handlar om att utvecklingsländerna inte vill utlova några utsläppsminskningar så länge de rika länderna inte lovar dem klimatfinansiering i gengäld. Fattiga länder behöver ersättningen för att minska sina utsläpp med hjälp av investeringar i förnybar energi och för att hantera effekterna av klimatförändringarna.
Utvecklingsländerna vill ha 1 300 miljarder dollar årligen från 2025 för att avstå från den fossileldade tillväxtresa som industriländerna redan har gjort.
Men väldigt få av de rika länderna på mötet har varit villiga att prata siffror, däribland EU och USA.
Enligt Mathias Fridahl är det flera parter som bär ansvaret för att förhandlingarna om klimatfinansiering inte går framåt.
– Det finns ingen chans att offentliga medel ska räcka till alla behov som finns i utvecklingsländerna. Det behövs nya, innovativa källor till finansiering. Även utvecklingsländerna måste vara med och finansiera omställningen om alla behov ska kunna täckas, säger han.
I förhandlingarna om utsläppsminskningar är det framför allt Saudiarabien som agerar bromskloss. I denna grupp ingår enligt Mathias Fridhal även länder som använder mycket kol, däribland Indien och Kina.
– EU och andra rika länder vill inte acceptera en uppgörelse om klimatfinansiering utan att den balanseras med starka och tydliga signaler om hur utsläppen ska minskas. Inte minst eftersom behoven av klimatfinansiering för skador och förluster kommer att öka ännu mer om utsläppen inte går ner.
En av de viktigaste frågorna att komma överens om i Baku är enligt Mathias Fridahl att hantera resultatet av den globala översynen på COP28 i Dubai förra året. Översynen visade att utsläppen behöver vända neråt senast år 2025 och att de behöver minska med 43 procent fram till 2030 och med 60 procent fram till 2035, jämfört med 2019 års nivåer.
– Den globala översynen visade väldigt tydligt att vi inte ligger i linje med de mål som vi satte upp i Paris 2015. Det behövs väldigt många fler åtgärder och i det läget skulle klimatmötet behöva skicka ut ett tydligt budskap inför februari nästa år, då alla länder ska uppdatera sina nationella klimatplaner.
Enligt en rapport från Global Carbon Project fortsätter de fossila utsläppen av koldioxid att öka även i år, med 0,8 procent. Sammanlagt är de fossila koldioxidutsläppen nu 8 procent högre än 2015, året då Parisavtalet förhandlades fram.
Läs mer:
Ilska på klimatmötet – ”en dödsdom för mitt folk”
Förslaget på klimatmötet: Global skatt på superrika
Fossilaffärer på klimatmötet väcker vrede: ”Som att sälja cigaretter på cancerkonferens”