Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Farmor sitter i hörnsoffans vinkel och högläser, trots låg efterfrågan från rummet, ur sitt Facebookflöde. Farfar tar vid med att rabbla vägunderlaget på olika sträckor i Trafikverkets app. Hela julledigheten har de varit som två hyperlokala nyhetsankare, internets sufflörer, utkavlade i soffor eller nedsjunkna i fåtöljer.
Jag antar att scenen är bekant. Mitt vardagsrum är nog även ditt. Så se det som ett kollektivt porträtt av boomer-generationen, fyrtio- och femtiotalisterna. Hur den årskullen är – eller är på god väg att bli – hämningslöst skärmberoende.
Tidskriften The Atlantic vittnar om pensionärer som inte kan slita sig från skärmhypnosen ens för att umgås med sina barnbarn
Enligt rapporten ”Svenskarna och internet 2025” använder kvinnor födda på 1950-talet sociala medier dagligen i större utsträckning än tonårstjejer. Tidskriften The Atlantic vittnar om pensionärer som inte kan slita sig från skärmhypnosen ens för att umgås med sina barnbarn.
”Borde man införa skärmtider för sina föräldrar?” suckar min kollega, nyss hemkommen från firande med släktingar som konstant gjort internetsaker på internet.
Jag tror mig förstå hur det blivit så här.
De yngsta, som från vaggan och framåt andats luftburet internet, försöker nu befria sig från digitaliseringen med knapptelefoner, brädspel och ångmaskiner (om man ska tro medierapporteringen). Min egen generation, den i fickan mittemellan yngst och äldst, tillfogades tekniken i lagom takt och stycken, tog datakörkort i högstadiet och gick med i Facebook under dess naiva fas, när flödet ännu hade ett slut och notiserna var få.
Men människorna i mina föräldrars ålder. De mötte sociala plattformar helt utan uppvärmning eller uppbyggd tolerans. Som om första mötet med rusmedel vore att suga på en crackpipa. Dessa pekfingerskrollande seniorer som är sist in sitter därför djupast fast – de utsätts för algoritmer som hunnit bli neurologiskt finjusterade, berått beroendeframkallande, som lurpassar på våra mest primitiva impulser för att tjudra uppmärksamheten vid skärmen.
Rädslan för att inte förstå tekniken gör att de i stället tror på den blint
Rädslan för att inte förstå tekniken gör att boomers i stället tror på den blint. Enligt studier delar de sju gånger mer fake news på Facebook jämfört med människor under 30. Många märkliga meningar vid släktmiddagar inleds numer med ”Jag såg på Youtube att…” eller ”Min AI sa att…”.
Det är som om ett rollbyte skett mellan generationerna: föräldrarna som tidigt varnade för internets faror är nu i riskzonen för hjärnröta, djupt nedsjunkna i ett blandmissbruk av halvsanningar, konspirationer och rena hallucinationer.
Sveriges boomers är en generation som fostrades i tillit till institutioner, auktoriteter och tanken att någon någonstans (troligast socialdemokratin) hade ansvar och koll. Det gör dem till näring för techplattformarnas maskineri som lever på affekt och ständig upphetsning.
Så frågan infinner sig oundvikligen:
Kan man lära gamla hundar att sluta sitta och skrolla?
Läs fler texter av Kristofer Ahlström, till exempel Därför borde vi bli mer cyniska – inte mindre och Är vår tids stora lögn att familj kan kombineras med högfungerande karriärer?
