”Formen följer funktionen”, sa man när förra seklet ännu var ungt och arkitekter började bygga hus som såg ut som lådor. Man trodde att det vackra kunde rymmas i det enkla, att man kunde skala av och skala bort tills bara det nödvändiga återstod.
Ge mig en bättre beskrivning av GB Sandwich. Jag väntar.
Två bruna rektanglar med lite vitt i mitten. Det är vad du ser. Det är vad du får.
Medan de senaste årens glassnyheter tvångsmässigt jagat premiumsegmentet med namn som Gold caramel billionaire och Euphoria pink lemonade har GB Sandwich ståtat i utbudet sedan 1972 som en gråsossig konstant.
Den håller inte på med virvlar, kärnor, dubbelbottnar, havssalt eller uppblåsta namn. Den utger sig inte för att vara mer än den är. Knappt det: chokladen smakar inte choklad, ”kexen” har konsistens som gammalt liggunderlag.
När den svenska sommaren är lynnig och oförutsägbar står GB Sandwich pålitligt där. I ur, i skur. Den får en trea i betyg och förväntar sig inte mer.
Läs fler texter av Kristofer Ahlström.