2016 kvalade ordet kroppsaktivism in på nyordslistan. Rörelsen för att alla kroppstyper skulle få lika villkor växte explosionsartat på sociala medier och Instagramprofilerna som delade bilder på sina stora lår och magar samlade världen över hundratusentals följare.
I dag har de flesta kroppsaktivistiska kontona antingen lagts ner eller skiftat fokus bort från kroppsbilderna. Och flera av de mest tongivande profilerna har meddelat att de har hoppat av rörelsen. En av dem är influeraren och poddprofilen Cassandra Klatzkow.
När hon i ett Instagraminlägg 2020 kungjorde att hon var trött på att prata om kroppen kände hon att hon hade gjort sitt. Nu tänkte hon att en ny generation skulle ta över stafettpinnen. Men så blev det inte.
– Den är ju död, svarar hon på frågan om hur kroppsaktivismen mår i dag.
Hur blev det så? Cassandra Klatzkow har funderat mycket på frågan och har många tänkbara svar: Det blev ute att vara politisk på sociala medier, kroppsaktivismen kapades av modeföretag som sedan tröttnade på att marknadsföra sig med mulliga modeller – och rörelsen kom att handla för mycket om aktivisterna själva i stället för om frågorna de skulle driva.
När hon själv gjorde slut med rörelsen handlade det framför allt om det sistnämnda.
Cassandra Klatzkows aktivism började egentligen inte som något politiskt, menar hon. I stället handlade det om att hon ville övervinna det hat som hon kände gentemot sin då stora kropp.
– Jag utmanade mig och tänkte att om jag tar bilder på mig själv trots att jag hatar min kropp kommer jag till slut att skifta mindset. Och det funkade, säger hon.
Med tiden blev hennes engagemang djupare och kom i stället att handla om att krossa förtrycket mot tjocka människor. Ojämlik vård, svårigheterna att hitta kläder i rätt storlek och de ständiga nedsättande kommentarerna man möttes av som tjock var sådant som hon ville göra upp med.
Följarna strömmade till och hon blev ett ansikte utåt för rörelsen. Samtidigt blev det tydligt att det som följarna framför allt ville att hon skulle dela med sig av var just bilder på kroppen.
Inlägg där hon var mer påklädd eller där hon pratade om något annat fick inte alls lika många gillamarkeringar.
– Men om jag var lättklädd – då jävlar, då gick det jättebra. Jag kände mig väldigt styrd av det. Jag insåg att jag inte nödvändigtvis ville älska min kropp, utan att jag bara ville vara neutral till den. Och jag kunde inte vara det om jag hela tiden var tvungen att pusha den i mina sociala medier-kanaler, säger hon.
Hon är inte ensam om den upplevelsen. När Ebba Nilsson, som under Instagramnamnet babe_ebba var en känd svensk kroppsaktivistprofil, berättar om varför hon lade av så använder hon nästan exakt samma ord.
– Jag hade en idé om att ju mer jag visade min kropp, desto friare skulle jag bli eftersom min kropp inte såg ut som typiska, smala kroppar. Men i slutändan kände jag mig snarare låst i ett fack. Ju mer hud och fett jag visade desto mer likes fick jag. Om jag la upp ett inlägg där jag var rolig eller smart fick det inte alls lika mycket likes. Det satte griller i huvudet på mig, säger hon.
Både Cassandra Klatzkow och Ebba Nilsson har gått ner mycket i vikt efter att de slutade vara aktiva kroppsaktivister.
Ebba Nilsson tog bort sitt Instagramkonto. För några år sedan startade hon upp ett nytt konto där hon ibland delar med sig av sitt nyfunna intresse för löpning.
– Ibland har någon skrivit att det är triggande för dem. Men jag har inte fått så många kritiska kommentarer. Jag är inte heller en profil på Instagram på det sättet längre, säger hon.
För Cassandra Klatzkow, som fortsatte vara aktiv som influerare på Instagram, innebar viktnedgången däremot mycket kritik.
Kroppaktivismens historia
Kroppsaktivismen har sina rötter i den amerikanska ”fat rights”-rörelsen som växte fram i slutet av 1960-talet, med målet att bekämpa diskrimineringen mot personer med tjocka kroppar.
I Sverige tog rörelsen fart under 2010-talets framväxt av sociala medier och var tätt sammankopplad med feminismen. Här har rörelsen framför allt gått under namnet kroppsaktivism, men begreppet kroppspositivism har också använts. Det senare har haft ett större fokus på att främja självacceptans och att älska sin kropp som den är, medan det förra har haft mer fokus på att uppmärksamma samhälleliga maktstrukturer.
Det har funnits en debatt om vem som ska få delta i rörelsen. Vissa har velat inkludera alla, även de som inte är tjocka, med fokus på individens självacceptans. Andra har menat att det försvagar rörelsen om den även inkluderar kroppar som inte avviker från normen.
Källa: Rapporten ”Not quite the struggle of normatives”: Belonging and entitlement in Swedish ”body activism” från Göteborgs universitet 2022.
Anledningen till att hon gick ned i vikt var att hon ville nå de BMI-krav som finns för att försöka skaffa barn som ensamstående. Men många följare såg bilderna på hennes nya, smalare kropp som ett svek.
– Har man följt någon för att den har inspirerat en och hjälpt en att tycka om sig själv kan jag förstå att det känns så. Jag har alltid varit väldigt öppen med att man ska avfölja mig om man triggas av det. Jag respekterar det, säger hon.
Samtidigt tycker hon att fokuset hamnade fel.
– Det blir ju ett enormt ansvar att bära om jag och min kropp ska vara anledningen till att andra människor står ut i sina egna kroppar. Det blir så individfokuserat. Jag tycker att frågan är större än så, det handlar om hur tjocka människor i samhället i stort utsätts för förtryck.
Det var inte bara följare som vände henne ryggen när hon gick ned i vikt. Många företag slutade också höra av sig om betalda samarbeten.
– Folk har sagt att jag gick ner i vikt för att jag ville tjäna mer pengar, men så var det inte. Jag tjänade absolut mer pengar på betalda samarbeten när jag var tjock.
I dag, när trenden har vänt och modeföretag har återgått till pinnsmala ideal, tror hon dock inte att man hade tjänat lika mycket som tjock influerare.
Både Cassandra Klatzkow och Ebba Nilsson säger att de fortfarande står bakom rörelsens tankar om att göra upp med kroppshetsen och orättvisorna som tjocka utsätts för.
Men ingen av dem går och längtar efter en renässans för kroppsaktivismen, åtminstone inte i samma form som för tio år sedan.
– Den kroppsaktivism jag var en del av handlade fortfarande mycket om att leva upp till idealen som har formats av den manliga blicken. Jag ville att de skulle tycka att jag var sexig trots att jag var tjock. Det vill jag inte längre. Det finns så mycket annat som unga kvinnor kan vara. Så jag hoppas bara generellt att man kan sluta tänka så mycket på sin kropp, säger Ebba Nilsson.
– Drömmen är inte att det ska komma nya kroppsaktivister utan bara att kroppar ska få existera som de är och att kvinnor slutar vara så besatta av sina kroppar, säger Cassandra Klatzkow.
Tänker du att man kan nå dit utan kroppsaktivism?
– Uppenbarligen kan vi inte nå dit med kroppsaktivismen heller. Vad åstadkom den egentligen? Ingenting. För nu är vi här. Så jag tror inte att kroppsaktivism är svaret, säger Cassandra Klatzkow.
Kända svenska kroppsaktivister
● Stina Wollter
● Cassandra Klatzkow
● Natashja Psomas Blomberg – Känd som Lady Dahmer. Driver Instagramkontot @Postpatriarkatet
● Anna-Suvanna Deebang – Drev det nu nedlagda instagramkontot @Apan.satt.i.granen. Är numera aktiv på Instagramkontot @Deebang.
● Linda-Marie Assergård – Driver Instagramkontot @Lindamariie.
● Ebba Nilsson – var aktiv kroppsaktivist på Instagramkontot @babe_ebba. Stängde ner kontot och öppnade upp det igen och ser sig inte längre som aktiv kroppsaktivist.
● Karin Kajjan Andersson – Stängde ned sitt kroppsaktivistkonto @Karinkajjan förra året.
● Sara Linderholm – Driver kontot @Sarasongbird. Publicerade förra året ett inlägg om att hon slutade vara aktiv kroppsaktivist på sociala medier för många år sedan för att hon inte orkade med pressen.
















