Veckans debatt: Freud
Är allt Freuds fel? Åtminstone har Christian Dahlströms nya bok ”Den enda rätta läran. Så förblindade psykoanalysen det svenska rättsväsendet” sporrat en debatt om saken. Boken kom ut i november och handlar om psykoanalysens historia i Sverige och det inflytande psykoanalytikern Margit Norell hade över svenskt rättsväsende under 1980-talet i uppmärksammade fall som Thomas Quick och mordet på da Costa.
I DN skriver Karin Bojs om hur hon själv vuxit upp ”i den där sörjan”: ”Göteborgskretsen av den psykoanalytiska sekten höll möten i vårt hem.” Innehållet i Dahlströms bok är ”sprängstoff” och ”Freudianismen har än i dag ett järngrepp över delar av kulturvärlden”, menar Bojs.
Mikaela Blomqvist svarar i GP att diskussionen ”bygger på ett grundläggande missförstånd”. Boken handlar inte alls om psykoanalysen, utan om Margit Norell och hennes teorier om bortträngda minnen, skriver Blomqvist – Norells påverkan är anmärkningsvärd och intressant, men har inte mycket med Freud att göra! En liknande ståndpunkt finns att finna i Läkartidningen, där Axel Haglund, överläkare vid Rättsmedicinalverket, recenserar boken. Han tycker att den är ”läsvärd” och har ”ambitiöst anslag”, men att den ifrågasätter en hel idétradition på grund av dess koppling till Norell. Det tycker Haglund är ”en smula orättvist”.
Ännu har ingen gett sig in i debatten med metaargumentet ”det är Freuds mammas fel”, men man kan ju hoppas.
Veckans ord: Glicked
När storfilmerna ”Barbie” och ”Oppenheimer” hade premiär samtidigt förra året myntades begreppet barbenheimer. Årets motsvarighet är glicked – krocken (eller synergieffekten?) mellan ”Gladiator 2” och musikalfilmen ”Wicked” som båda gick upp på biograferna förra helgen.
Veckans citat:
”Drömmen om att ställa upp i Mello någon gång har ju funnits länge, men jag har känt tidigare att jag inte riktigt förstått vad jag ska göra där”
SVT presenterade artisterna som tävlar i nästa års Melodifestivalen – en av dem är Linnea Henriksson som berättade för DN att hon till slut fått ”rätt känsla” för att ställa upp.
Veckans djur: Hobbyhöns
Kulturminister Parisa Liljestrand har brutit mot EU:s regelverk när hon inte registrerat sina åtta hönor, avslöjade Expressen. Enligt tidningen ska hon nu ha ”panikanmält” hönsen till Jordbruksverket. Om Liljestrand vill kombinera sitt jobb som kulturminister med sin hönshobby kan Kultursöndag rekommendera poeten Elizabeth Bishops dikt ”Roosters”, George Orwells roman ”Djurfarmen” och den animerade filmen ”Chicken little”.
Veckans toppar:
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”Efterträdaren”
Suveränt snygg thriller om en modeskapare som måste hantera ett oväntat och mörkt arv. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Eduardo Halfon, ”Canción”
Drabbande släktberättelse och personlig tillbakablick på inbördeskrigets brutala Guatemala. Hela boklistan hittar du här.
Musik. Kendrick Lamar, ”GNX”
Överraskningen från årets mest omtalade rappare är tajt förpackad och håller stundtals löjligt hög nivå. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”Beatles 64”
Dokumentären är en skamlöst nostalgisk poptripp och en förtjusande skildring av en förlorad värld. Disney+. Hela strömningslistan hittar du här.
Störningsjouren
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på [email protected]
Museiryggsäckar
Hej! Jag blir väldigt irriterad på alla dessa jätteryggsäckar folk går omkring med och inte tar av sig på till exempel tunnelbanan – eller, som jag märkt på sista tiden, i köer till museer eller Skansen. Varför kan inte folk ta av sig sina stora extra kilon och bära dem i handen eller ställa på golvet? När de hänger kvar på ryggen tar de upp minst en plats till eller river i andras ansikten.
Hälsningar, Anders Nyberg
Köträngande
Svenskar brukar beskrivas som duktiga på att köa. Av någon anledning verkar det vara att tränga sig före andra som gäller på Operan i Stockholm. Varenda gång jag besökt Operan, i varenda kö, har det varit några äldre som ogenerat tränger sig och låtsas som att de inte ser att man stod i kö före dem. Vi kan väl utgå ifrån att allas tid är lika mycket värd, oavsett hur gamla vi är, och att det blir mycket trevligare om vi behandlar varandra med respekt. Har man bråttom av någon anledning kan man alltid fråga om man kan få gå före, istället för att tränga sig.
En som älskar balettföreställningar och artiga, respektfulla personer
