Veckans debatt: USA:s sjukförsäkringar
Brian Thompson, vd för ett stort sjukförsäkringsbolag i USA, mördades. Reaktionerna var omedelbara: på många håll firades dådet och gärningsmannen. Varför?
I Arbetet gör Tomas Hemstad ett försök att förklara. I USA pyr ett brett hat mot det sjukförsäkringssystem där bolagen tjänar pengar på att avslå sjuka människors behov, och efter mordet fylldes sociala medier med vittnesmål från människor som ”förnekas medicin eller operationer, andra har förlorat sina hem eller skuldsatt sig för livet”, skriver Hemstad. Han ser också händelsen som en brytpunkt: ”I ett förråat USA, där ingen tror på rättvisa, firar vi när profitörer skjuts ihjäl på gatan. Det finns ett före och ett efter den insikten.”
Karin Petterson i Aftonbladet påpekar att händelserna inträffar samtidigt som president Biden benådat sin egen son för brott han begått, och Trump sagt att de som dömts till fängelse för stormningen av kongressen kommer att friges – det amerikanska folket har tappat tron på rättssystemet och hyllandet av dådet kan ses som ”ett totalt underkännande av både makten och lagen”. Hatet mot sjukförsäkringssystemet skär också genom de politiska skyttegravarna – här har ”Maga-anhängare och BLM-aktivister stått enade”, skriver Pettersson.
Och i DN är Kristofer Ahlström inne på samma spår. Skämten och memen om dådet går att se som ”vanlig internetnihilism”, och man kan fråga sig om klasskamp verkligen kan föras via ironiska mem. Men det är ”första gången på länge som den digitala polariseringen överbryggas”, skriver Ahlström.
Den misstänkta mördaren Luigi Mangione har blivit en ”politisk martyr”, konstaterar DN:s Björn af Kleen: ”En Che Guevara-figur för den korporativa senkapitalismen.”
Veckans ord: Katedraldiplomati
Notre-Dame-katedralen återinvigdes i Paris, med enorm politisk mingelpotential. Macron, Trump, Zelenskyj, Meloni, prins William – alla var där. Men den mest häpnadsväckande bordsplaceringen var nog ändå att statsministerhustrun Birgitta Ed satt bredvid Elon Musk på den efterföljande middagen – ”en man som jag länge varit nyfiken på”, som hon själv skrev på Facebook.
Veckans frågor: Vad är mpox? Vad betyder sigma? Vad är en shaman?
Google sammanställde årets söktrender i Sverige, och detta var några av de mest googlade fraserna som börjar på ”vad”.
Veckans maträtt: Wokegröt
Det serverades korngröt på Nobelfesten – detta fick Expressens Anna Gullberg att rasa: ”Nobelfesten tvingar sina gäster att äta woke-mat!” Exakt vad som är woke med ”kulturgröt på klippt korn, vild och odlad svamp, jordärtskocka samt en rostad kycklingsky”, framgår dock inte; rätten är inte ens vegetarisk. Och, som Elin Peters påpekade i DN – den är slående lik en helt vanlig o-woke risotto.
Veckans toppar:
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”Flow. Katten som slutade vara rädd för vatten”
Ordlöst allkonstverk om djur som tvingas resa tillsammans för att överleva i en dränkt värld. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Eduardo Halfon, ”Canción”
Drabbande släktberättelse och personlig tillbakablick på inbördeskrigets brutala Guatemala. Hela boklistan hittar du här.
Musik. Kendrick Lamar, ”GNX”
Överraskningen från årets mest omtalade rappare är tajt förpackad och håller stundtals löjligt hög nivå. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”The kings of Tupelo. A southern crime saga”
En bisarrt fängslande dokuserie om konspirationskulturen på nätet, radikalisering, Elvis-imitatörer och organstölder. Netflix. Hela strömningslistan hittar du här.
Störningsjouren
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på [email protected]
Att skratta något
Hej Störningsjouren! Jag retar mig enormt på en företeelse som blivit vanlig, särskilt i barn- och ungdomslitteratur men också i texter som rent allmänt vill vara trevliga och mysiga. Det är när författaren skriver ”skrattar” i stället för ”säger”. Fiktivt exempel: ”Nu tar vi upp bullarna från golvet och låtsats som om ingenting har hänt, skrattar farmor.” Man kan skratta och sedan säga eller säga och sedan skratta men man kan inte skratta något. Fy för detta otyg som jag gissar ska låta lite gemytligt och förlösande men bara låter fånigt.
Hälsningar, Färdigskrattat
Novemberfåglar
I nutida svensk romankonst finns ett återkommande motiv. En ung, mycket urban, huvudperson åker till en stuga på landet för att reda ut sitt ångestfyllda inre. Där vill den unga, mycket urbana, författaren stoppa in lite naturupplevelse. Huvudpersonen går ut i skogen och möts av en ljuvlig kör av fågelsång – i november! De flesta läsare utanför storstäderna har basal kunskap om naturen och tar sig för pannan. Alla vet att de fina fågelkonserterna äger rum på våren. På hösten och vintern är skogen nästan helt tyst. Det som ska skapa naturnära stämning blir i stället ett skrattretande avbrott i läsningen. Kan Författarförbundet och Sveriges ornitologiska förening gå ihop om en kortkurs för urbana författare (och filmskapare)? Det räcker med 20 minuter.
Bok- och naturälskaren
