De har samma klädstil, fyller vant i varandras meningar, tycks veta precis vad den andra tänker och vänder sig stundtals direkt till varandra i intervjun.
Magdalena Eriksson och Pernille Harder, livs- och klubbkamrater i Bayern München, är damfotbollens mest kända par.
Den 4 juli kliver de ut i EM-premiären i Genève, för var sitt landslag.
Danska Pernille Harder skrattar högt där vi ses på ett kafé i stadsdelen Schwabing i den tyska storstaden.
– Vi får bara se till så att det är Danmark och Sverige som går vidare från gruppen! säger hon.
Det är knappast första gången de möts på planen men första gången i ett mästerskap.
Det blir en häftig match, säger Magdalena Eriksson. Men:
– Vi har varit ganska tydliga med varandra att vi gärna hade undvikit det, om vi kunnat.
– Det är ett EM, vi båda vill göra det bra. Jag vill att Pernille ska göra det bra och Pernille vill att jag ska göra det bra. Och sen helt plötsligt är vi i samma grupp – och verkligen direkta rivaler om en plats i slutspelet.
Det är fortfarande ett tag till EM i Schweiz när vi ses.
Sommaren är på väg till München, uteserveringarna runt turistmagneten Marienplatz har börjat fyllas och marknaderna är i gång i parkerna.
Här har svenska landslagsbacken Magdalena Eriksson (31) och danska landslagsanfallaren Pernille Harder (32) bott sedan 2023.
De blev ett par i Linköping för över tio år sedan, spelade ett antal år på var sitt håll innan de tillsammans radat upp titlar i England (Chelsea) – och nu också i Tyskland.
I år har Bayern München vunnit ligan, cupen och även nystartade sjumannaturneringen World Sevens Football.
Magdalena Eriksson har haft ett skadefyllt år. Ett av sina tuffaste mentalt, säger hon. Men sedan i julas har svenskan varit hel och är, precis som danska landslagskaptenen Pernille Harder, en självklar startspelare i EM.
– Det var tufft att se dig i höstas, med ovissheten, säger Harder och vänder sig till sin sambo.
– Men sen var det bara extremt skönt att se dig komma tillbaka, köra på och spela jättemycket. Det känns som att du bara har njutit.
Att få dela vardagen med sin partner betyder mycket, säger hon som kallas ”Magda” och som delar kaptensjobbet i Blågult.
Magdalena Eriksson och Pernille Harder har testat långdistansförhållande tidigare, det var tufft i en späckad matchkalender.
– Ibland åkte jag 24 timmar till Wolfsburg (där Harder spelade i tre år), bara för att vi skulle kunna ses. Det är otroligt skönt att inte behöva ha det pusslet.
I fjol väckte deras tidigare tränare i Chelsea, Emma Hayes, stor debatt när hon uttryckte att det var ”opassande” att spelare i samma lag är ihop.
Det var ingen åsikt som Hayes uttryckte när de båda var i England, säger stjärnorna.
– Det är bara viktigt att vara professionell, kommenterar Harder.
– Det är klart att det skulle kunna uppstå problem om jag skulle bli arg om inte ”Magda” får spela eller så. Eller kring kontrakt. Men i fotbollen är vi inte ett par …
– … där är vi lagkompisar, säger Eriksson.
Det var VM-sommaren 2019 som de fångades på ett foto utan att veta om det.
Det gjorde Magdalena Eriksson och Pernille Harder till mer än ”bara” fotbollsspelare.
Spelarna var vid denna tidpunkt redan stora namn. Men en kyssbild efter Sveriges åttondelsfinalseger mot Kanada – där Harder hejat på från läktaren i en svensk landslagströja – sprider sig som en löpeld i sociala medier, och gör duon till frontfigurer och förebilder i allt som rör inkludering, jämlikhet och hbtqi-frågor.
Det finns få ämnen som de duckat genom åren.
Är det en roll som ni har tagit för att den har landat på er eller något ni själva har valt?
– Det är svårdefinierat, säger ”Magda”.
– För innan den där bilden 2019 var det ju … det var inte så att vi inte var öppna med vårt förhållande och med vad vi står om någon hade frågat oss, men efter den bilden blev vi ”paret i damfotbollen”.
Hon förstod inte att det skulle bli en så stor grej, fortsätter mittbacken.
– Jag tror att vi båda hade levt lite i tanken att ”vi är väl inte så viktiga, ingen bryr sig väl vad vi har att säga eller vad vi står för”. Men så helt plötsligt var man själv i strålkastarljuset.
– Det blev verkligen en vändpunkt. Men jag har vuxit jättemycket som människa av det, det har öppnat upp perspektiv hos mig och jag har känt ett ansvar – som jag har velat ta – för att jag känner att det faktiskt spelar roll.
Pernille Harder minns hur hon kom tillbaka till sitt hotell efter den där VM-kvällen.
Danmark var inte ens med i mästerskapet. Ändå haglade notiser in i telefonen.
– Jag såg på min Instagram att jag hade fått 20 000 nya följare! Det var liksom ”vad har hänt?”
– Efter bilden kände vi också att ”okej, vi har en plattform – vi kan göra skillnad”. Vi förstod att vi kan hjälpa folk, som ser upp till oss.
Människor från hela världen hörde av sig till spelarna.
– Man har börjat reflektera mer, berättar anfallaren.
– Som kvinna kan man ibland känna sig icke privilegierad, vi har ju länge kämpat för jämställdhet, men nu upptäckte jag att vi faktiskt är lite privilegierade – för jag och ”Magda” har kunnat vara öppna tillsammans. Ingen i våra familjer tycker att det är fel, vi har verkligen kunnat känna oss väldigt trygga. Medan det finns andra som inte alls har det så.
I dag är de båda med i initiativet Common Goal, en global rörelse där fotbollsspelare skänker en procent av sin lön till social verksamhet, i danskans och svenskans fall till det USA-baserade projektet ”Play Proud”.
– De utbildar tränare på ungdomssidan. Vilket språk ska man använda? Hur ska man tala med ungdomar kring hbtq-frågor? Hur skapar man en inkluderande miljö? säger Magdalena Eriksson.
Pernille Harder fyller i:
– Det kan ibland vara svårt att ändra på en miljö, speciellt i herrfotbollen, som historiskt sett har varit macho, och där man inte ens har fått prata känslor. Men om man börjar redan från början, då kan det ge något.
– Det tycker jag också att man kan se redan på den yngre generationen som börjat komma nu på herrsidan, de är mycket mer öppna kring sina känslor, press. Det tycker jag verkligen är ett första steg.
Magdalena Eriksson och Pernille Harder är inte ensamma damfotbollsspelare att slåss för något större än sig själva.
Bara i det svenska landslaget finns några av Sveriges mest profilerade röster i jämställdhetsfrågor.
När den tidigare landslagskaptenen Caroline Seger avslutade karriären i höstas hade hon en önskan:
– Jag hoppas att generationen som kommer senare ska slippa skrika hela tiden, sade hon.
Vad hoppas ni kunna lämna efter er den dagen ni slutar?
På kaféet i München överröstar Magdalena Eriksson tyska stammisar och en högljudd espressomaskin:
– Jag hoppas verkligen att man kan lämna över en miljö där man känner sig respekterad och betraktad som en professionell idrottare. För där tycker jag att det har tagit lång tid att ändra uppfattningen om damfotbollen; vi är faktiskt professionella idrottare. Vi lever och dör för vår sport.
– Att tidigare ha känt att folk har hånat det och inte respekterat det, det var otroligt tufft.
Damfotbollen har de senaste åren vuxit explosionsartat, inte minst ute i Europa. Men det ser olika ut i olika länder och olika klubbar. Jobb finns fortfarande kvar att göra, inget kommer av sig självt, konstaterar Pernille Harder.
Magdalena Eriksson igen:
– Sen finns det några värderingar som damfotbollen står för som jag hoppas verkligen förblir. Det är coolt att se så många spelare stå för olika saker, ha olika hjärtefrågor, projekt i gång. Den glöden hoppas jag inte försvinner bara för att det kommer in mer pengar.
Intervjutiden börjar ta slut, de båda Bayern-stjärnorna ska hinna till en fotografering med en sponsor i en annan del av stan.
Vi avslutar där vi började, med blicken mot EM-premiären.
Det blir tredje gången som Sverige och Danmark möts i år, efter dubbla möten i Nations League.
I februari avslutade Magdalena Eriksson 2–1-matchen i Odense med att ge sin partner en rejäl armbåge i ansiktet.
Har ni pratat ut?
– Vi har pratat ut! säger Pernille Harder och skrattar.
– Men det är också ”Magdas” spelstil. Inte ”unfair” på något sätt, men det är det som gör henne unik som mittback. Att hon har den där vinnarskallen och vill vinna varenda boll.
Och hur är det att möta en anfallare som Pernille?
– Det svåra är att hon är så bred i sitt spel och skicklig på många saker. Hon är en sådan typ av spelare som man hela tiden måste ha koll på var hon är, säger Magdalena Eriksson.
Det kommer smälla även i Genève, säger de.
Magdalena Eriksson skrattar och säger nästan i kör med Pernille Harder:
– Det blir något vi kan berätta om för barnbarnen.
Läs mer:
Fotbolls-EM 2025 – spelschema, resultat och största stjärnorna
