I slutet av oktober i fjol hade Djurgården besegrat Västerås SK i Roberth Björknesjös första allsvenska match på bänken.
Vad spelarna inte visste var vilken belöning som sedan skulle vänta. Sportbladet rapporterade att en trollkarl kom på besök till träningsanläggningen.
– Jag har använt honom flera gånger. Han är helt magisk!
Roberth Björknesjö bränner av ett av sina patenterade skratt.
Djurgården spelar på torsdagen den andra av två kvartsfinaler i Conference League mot Rapid Wien. Så långt fram har ett svenskt lag inte varit i europeiskt cupspel på den här sidan millennieskiftet.
Men tränaren som tog de blårandiga dit är inte kvar.
Roberth Björknesjö är i stället tillbaka i vardagen – i sitt livsmedelsföretag som importerar charkuterier, ungersk salami och polska köttdelikatesser. Det är drygt tre månader sedan han kom ur torktumlaren som bestod av åtta matcher med Djurgården.
– Men det var ju en rolig torktumlare!
– Jag märker också nu hur mycket uppskattning och kärlek jag får.
Björknesjö exemplifierar med en semesterresa till Thailand som han lyckligtvis kunde flytta fram. Annars hade den krockat med den sista matchen i Conference League i fjol.
– Där på frukosten kommer först någon fram och säger: Tack för allt! Sedan är det lunch och då är det någon annan, sedan är vi på beachen och då är det någon annan.
Efter förlust i höstens derby mot Hammarby – och därmed ett facit för 2024 som sade noll segrar och noll mål framåt på fyra allsvenska försök mot ”Bajen” och AIK – fick tränarduon Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf sparken.
– Många tyckte nog att mitt namn var lite annorlunda. Jag har full förståelse för det, säger Björknesjö, som dagen därpå presenterades som lösningen säsongen ut.
Visst, han har varit tränare i många år, gjort sejourer på relativt hög svensk nivå. Men där och då var han också korvimportören som tre dagar i veckan jobbat med division 2-gänget Viggbyholm på kvällarna.
Han skulle ut på löprunda när Djurgårdens sportchef Bosse Andersson ringde.
– Sedan gick jag varv efter varv på Danderydsvallen. Bara funderade på allting. Klarar jag det här? Hur ska jag göra?
Roberth Björknesjö bestämde sig, och ledde så småningom Djurgården till en allsvensk fjärdeplats. Men vad han lär bli ihågkommen för är Conference League-kvällarna på hemmaplan.
Först en snopen förlust mot portugisiska Vitória, sedan redan närmast klassiska segrar mot Panathinaikos och Legia Warszawa. Djurgården slutade på femteplats (av 36 lag) i den så kallade ligafasen, och klev därmed direkt vidare till åttondelsfinal.
Det var bara åtta matcher – en kort sejour, även i en allt snabbare snurrande elitfotbollsvärld. Men det tycks ändå som att 51-åringen hann sätta avtryck.
– Robban är one of a kind, sade mittbacken (och numera lagkaptenen) Jacob Une med ett leende till DN tidigare i våras.
Björknesjö själv:
– När jag har matchgenomgångar kan jag börja skämta. 45 minuter innan match…
Han imiterar hur han tänker sig att någon spelare kanske sitter och tänker:
– Vad är det här för dåre?
– Men innan vi kliver ut, då måste man kunna skarva. Få spelarna att slappna av lite. Jag har säkert fem, tio exempel. Jag är bara sådan, men det är också för att spelarna inte ska tänka för mycket på matchen.
En tillfällig tränarlösning är kanske enligt fördomen en erfaren typ. Tar helst inte så mycket plats. Kanske nästan lite beige.
Samtidigt är du så… solig?
– Det vet jag inte. Men nu har jag ju varit utomlands!
Nytt skratt.
Det går samtidigt att tänka sig att skämt och dylikt fungerar väl när det går bra. Björknesjö kom till ett Djurgården som nyss förlorat ännu ett derby, som nyss vinkat av en tränarduo efter nästan sex år.
– Jag brukar inte komma in och tänka på vad som har varit. Men här var det två fantastiska människor som många jobbat med i flera år. Det är klart att det blir en slags störning i gruppen.
– När jag först kom in i omklädningsrummet var det tyst. Men jag lade inte någon värdering i det. Det kunde ju handla om att man var ledsen för att de fått sluta.
Men det var inte så att du bromsade du dig själv, tonade ned något?
– Nej! Man måste vara sig själv.
Så var det den där trollkarlen på Kaknäs. DN har inte gjort någon enkät bland de allsvenska tränarna, men känslan är att rätt få skulle ha speciellt nära till den idén när truppen ska belönas.
– Spelarna satt och skulle äta lunch, berättar Bjöknesjö.
– Då bara satte han sig där, och började trolla vid bordet. Han körde sin grej med fyra stycken, sedan vidare till nästa bord, och nästa bord. Sedan avslutade han med ett uppträdande.
Visst kanske inte trollkarlar på träningsanläggningen hörde till vanligheterna, men där fanns också andra delar i vardagen.
– Tävlingar. Träffa ribban, närmast mittpunkten. Salami till vinnaren!
Den kvicke yttern Oskar Fallenius vann till slut den totala poängtävlingen, och belönades med en finmiddag för två.
– Det var många sådana grejer. Det kanske inte är alla som gör. Men om du kommer och är glad varje dag, då är det fan lättare att springa några extra meter, säger Björknesjö.
Det hela framstår som en rätt fascinerade motpol till de många unga, moderna tränarnamnen, till nya fotbollstermer som förväntade mål, till videoanalyser in i minsta detalj och siffror in i oändlighet.
Det måste vara en blandning, tror Björknesjö.
– Man ska inte glömma bort det andra, som jag tycker är det viktigaste i ledarskapet. Alla ska bli sedda, även de som inte får spela – lika viktiga. Alla ska veta vad som förväntas. Sedan ska man bjuda på sig själv så mycket som möjligt, så att alla tycker att det är kul att komma dit.
– Det behöver inte vara så mycket mer.
Den sista matchen blev den mot Legia Warszawa i Conference League, som säkrade Djurgårdens avancemang direkt till åttondelsfinal. Gungande läktare på hemmaplan, på många sätt elektriska blåränder nere på konstgräset.
Djurgården vann med 3–1, klubbikonen Haris Radetinac hyllades – det var hans sista match också.
– Bosse sade efteråt: Du ska gå runt, du ska gå runt! Han ville verkligen det, berättar Björknesjö.
– Men så står Haris och sjunger däruppe på läktaren. Ska jag börja gå runt och tackas av nu? Nej, det gick inte… Men jag har fått så otroligt mycket annat! Presenter, blombud, och framför allt otroligt mycket sms och mejl.
Björknesjös avtal löpte sedan ut vid midnatt. Avancemanget firades på Sturehof.
– Det tog sådan tid (efter matchen), så att jag var där nästan vid stängning. Jag hade bilen med mig. Jag gick bara in och tog ett glas vatten, sedan åkte jag.
Roberth Björknesjö har i skrivande stund inget nytt tränaruppdrag. Han kände att han nu behövde en paus från Viggbyholm. Förfrågningar om olika typer av uppdrag på elitnivå kommer varje år.
– Det är jag som valt att inte hoppa på någonting.
Men du har fått lite blodad tand nu?
– Det får man ju. Men jag är väldigt kräsen.
Här är det väl på sin plats att fråga Björknesjö vad han tror om Djurgårdens chanser i returen mot Rapid Wien. Hemmamatchen slutade 0–1.
– Det är lite svårt för mig att säga faktiskt. Jag såg inte hela matchen. Jag var på studentskiva.
Läs mer:
Korvimportören som blev Djurgårdstränare
Djurgårdens nya tränare: ”Svensk fotboll går mycket snabbare”
Djurgårdens derbymardröm fortsätter: ”Alldeles för dåliga”
