Country
Lainey Wilson
”Whirlwind”
(Clap Your Hands)
”Country’s cool again” konstaterar Lainey Wilson på sitt fjärde album. I en tid där flera av våra största popartister har sin bakgrund i genren, Shaboozeys ”A bar song (tipsy)” är årets sommarplåga och Post Malone och Beyoncé ytterst medvetet söker sig till countryn är det lätt att hålla med. I alla fall om man med ”cool” menar att country fått en ny kommersiell skjuts uppåt (och det är ju i princip så ”cool” fungerar nu för tiden) – även utanför Nashville.
Också Lainey Wilson passar perfekt in i bilden av att countryn är cool igen. Med den ena bootsbeklädda foten i sjuttiotalets outlawcountry, och den andra i den bredbenta bro-country-nutiden (Wilson har turnerat med Morgan Wallen), är hon både lagom rebellisk och tillräckligt tillrättalagd för att kunna slå brett. Att hon i Nashville tidigt ansågs vara ”too country for country” har i långa loppet talat till hennes fördel. I en genre som vördar, närmast dyrkar, traditioner är det trots allt positivt att söka sig till rötterna.
På ”Whirlwind” är dock låtarna som är ”för mycket country” också de som är mest tillkämpat klatschiga och djupt genrekonservativa. När Wilson sjunger om whiskey, hästar, John Deere-traktorer och fyrhjulsdrivna pick-up-trucks tar hon sig aldrig en centimeter bortom klyschorna. Särskilt inte när det väldigt förväntade textinnehållet också kombineras med Jim Joyces feta och biffiga Billboardtopp-produktioner. Det låter som om varje ton är dubbelfriterad i olja.
När Wilson däremot sänker tempot i balladerna, och skriver låtar om det stillsamma kärlekslivet på landet, det mysiga i att ha någon att sitta på gården och räkna kycklingar med, tänds ett hopp. Ett hopp om att hon nästa gång inte så desperat försöker predika för de redan frälsta. I varje ballad visar hon nämligen att det finns en stor och öppensinnad countrysångerska någonstans bortom konventionerna.
Bästa spår: ”Middle of it”
Läs fler skivrecensioner och allt om musik här