I en ny enkätundersökning gjord av tidningen Ämnesläraren svarar 8 av 10 lärare att det är ångestfyllt för många elever att göra muntliga framställningar. Flera lärare säger också att de upplever en ökning av talrädsla de senaste åren.
Ämnesläraren Daniel Sandin har undervisat i svenska, historia och religion i 20 år och har länge erbjudit extra stödkurser till elever som inte vågar hålla muntliga presentationer på Katedralskolan i Lund.
Hans upplevelse är att nästan alla, såväl barn som vuxna, tycker att det kan vara läskigt att hålla tal, men att ungefär en femtedel av gymnasieeleverna tycker att det är så obehagligt att de behöver särskilt stöd för det.
De senaste åren har han märkt en trend där många lärare i stället låtit dessa elever slippa de muntliga framställningarna helt och hållet.
– Nu kommer eleverna till gymnasieskolan utan att någonsin ha hållit ett tal inför helklass. Lärare anpassar bort momenten och låter till exempel eleverna filma sina presentationer hemma om de tycker att det är jobbigt. Det är att göra dem en björntjänst, säger han.
Att hålla muntliga presentationer är obligatoriskt i svenskämnet och språkämnena, men det finns inga krav på att dessa ska vara inför hela klassen. I de andra ämnena är det inte obligatoriskt med muntliga presentationer över huvud taget.
Bland lärare går åsikterna isär kring hur viktigt det är att eleverna kan hålla tal inför helklass. Ungefär hälften av lärarna i Ämneslärarens enkät svarar att det är viktigt och hälften att det är oviktigt.
Daniel Sandin hör till dem som tycker att det är en viktig färdighet för alla elever att ha med sig.
– Vi lever i ett väldigt muntligt samhälle och på nästan alla arbetsplatser förväntas man kunna hålla någon slags muntlig dragning. Då är det viktigt att man i skolan har övat på det här och fått metoder för att hantera sin nervositet, säger han.
Bland de lärare som ofta låter bli de muntliga momenten nämns tidsbrist och en känsla av att man inte vet hur man bäst stöttar eleverna som argument.
– Det är inte så konstigt eftersom lärarutbildningen lägger väldigt lite fokus på det, säger Daniel Sandin.
Cecilia Olsson Jers är docent i svenska med inriktning mot retorik vid Linnéuniversitetet och har bland annat undervisat lärarstudenter. Då har fokus snarare legat på lärarstudenternas egna muntliga presentationer – och inte på hur man bedömer och lär ut muntliga dragningar.
– Skolan har historiskt fokuserat på att lära ut skriv- och läsfärdigheter. Men det som vi gör mest av allt, att tala och lyssna, får man lite undervisning i, säger hon.
Hon betonar att de muntliga dragningarna i skolan inte bara handlar om att eleverna själva ska lära sig att hålla tal, utan också om att man blir en bättre och mer kritisk lyssnare.
– Det är en djupt demokratisk färdighet att förstå hur ett muntligt argument byggs upp. Om man inte får öva sig i det här blir den största konsekvensen att man förlorar förmågan att lyssna.
