Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Sanae Takaichi har tagit Japan med storm. När hon tog över premiärministerposten i somras var maktpartiet LDP på väg att falla ihop. Japanerna var missnöjda. Inflationen gjorde dem fattigare. LDP – som med korta avbrott styrt landet sedan andra världskriget – hade förlorat sin majoritet i parlamentets båda kamrar och avverkade partiledare på löpande band.
Inte mycket bättre gick det för oppositionen. I mätningarna svarade en tredjedel av väljarna ”ingen” på frågan om vem de tänkte rösta på. Japan såg ut att stå inför något helt nytt.
I söndagens val väntas i stället en storseger för Sanae Takaichi och LDP. Hon själv slår alla popularitetsrekord.
Vad är förklaringen?
Takaichi – som har Margaret Thatcher som sin uttalade förebild – framstår som autentisk och ”säger som det är”. Och så är hon den första kvinnan på premiärministerposten.
Det är ingen liten sak, och lockar unga och kvinnliga väljare till valmötena på ett sätt som inte skett tidigare i Japan.
Frågan är hur länge det håller.
Problemet är inte att en stor del av hennes popularitet handlar om yta, utan om vad som finns under den.
Det handlar inte främst om att Takaichi tillhör LDP:s ultrakonservativa höger, och brukar besöka helgedomen Yasukuni där krigsbrottslingar från andra världskriget hedras. Det är hon långt ifrån ensam om bland japanska ledare.
Japan är ett land som genomgår en demografisk kris med en åldrande och minskande befolkning, som redan har mycket liten invandring och helt klart behöver mycket mer.
Det handlar inte heller om att hon är en Kinahök som inte väjer för en fajt med Xi Jinping. Tvärtom hedrar det henne att hon uttryckt stöd för Taiwan, och stått fast trots lam uppbackning från Japans allierade i Washington. Och det stärker snarast hennes aktier på hemmaplan.
Svagheten är snarare något så vardagligt som den sakpolitiska linje Takaichi har stakat ut.
Hon flirtar tydligt med den invandrarfientliga opinion som svept över Japan de senaste åren. Samtidigt handlar det om ett land som genomgår en demografisk kris med en åldrande och minskande befolkning, som redan har mycket liten invandring och helt klart behöver mycket mer.
Dessutom är Takaichis stora ekonomiska löfte en mer expansiv finanspolitik. Men Japan är hårt skuldsatt. Talet om att öppna plånboken ytterligare har fått obligations- och valutamarknaderna att gunga.
Det spekuleras i att Takaichi kan gå den brittiska premiärministern Liz Truss öde till mötes – hon som fick avgå efter några veckor efter att ha presenterat en budget fylld av hål.
”The lady is not for turning”, sa Margaret Thatcher i ett berömt tal, med poängen att hon inte tänkte backa från den politik hon utlovat.
Om Takaichi ska bli långvarig som ledare är det precis vad hon kommer att behöva göra.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Spanien välkomnar nästan en miljon migranter – Sverige borde inspireras
DN:s ledarredaktion: Det krävs en Ebba Busch för att rädda Liberalerna
