Förra veckan rasade de amerikanska börserna, och på måndagen tilltog fallet. Också här i Europa vände kurserna nedåt. Det beror till stor del på Donald Trumps tullar.
Och det är inte konstigt att marknaderna reagerar med rädsla.
För 50 år sedan var internationell handel relativt enkelt att förklara. En sak tillverkades i ett land och såldes i ett annat. Eventuellt kunde företagets ägare finnas i ett tredje land, men det var så långt det gick.
I dag kan avancerade industriprodukter som bilar passera nationsgränser ett tiotal gånger innan de ens är färdigmonterade. En del i karossen kanske svarvas i ett land, blästras i ett annat, skickas tillbaka för ett moment i monteringen och sedan vidare för nästa. Teorin om komparativa fördelar, att vissa saker görs bäst och mest prisvärt på ett ställe medan andra blir bättre någon annanstans, har i dagens sammankopplade ekonomier blivit konkret verklighet.
EU är en sådan sammankopplad ekonomi, Nordamerika är en annan. Med Donald Trumps tullar mot Kanada och Mexiko innebär det att företag har att välja mellan att antingen slå sönder etablerade och välfungerande produktionskedjor eller höja priserna dramatiskt. Tullpålagan kommer nämligen inte bara en gång, när den färdiga produkten ska säljas, utan också på alla komponenter under deras färd fram och tillbaka över gränserna.
Tullar var en dålig idé på 70-talet också. Men att införa dem i dag – mot de ekonomier som står det egna landet allra närmast – är den nationalekonomiska versionen av att hugga av sig armen för att blodet ska skvätta ner grannens kläder.
Företag har att välja mellan att antingen slå sönder etablerade och välfungerande produktionskedjor eller höja priserna dramatiskt.
Ingenting blir heller bättre av att Trumpadministrationen sedan ändrar sig, mer eller mindre dagligen, om vilka tullar som ska gälla och för vilka produkter. När detta skrivs finns ett tillfälligt undantag för just bilar fram till i början av april. Det infördes en dag efter att de allmänna tullarna mot Mexiko och Kanada började gälla. Ytterligare en dag senare förklarades att produkter som ingår i det nordatlantiska handelsavtal som Trump själv förhandlade fram 2020 också ska undantas. Amerikanska, kanadensiska och mexikanska myndigheter ger dock olika svar om vilka produkter det egentligen är. Vad som gäller i morgon vet ingen.
Om det finns en sak som företag hatar så är det osäkerhet. Att få fram nya produktionsprocesser tar tid och kräver investeringar. Vem vill lägga pengar på sådant när de politiska förutsättningarna ändrar sig från dag till dag? Osäkerheten påverkar förstås också enskilda människor. Det är ingen slump att konsumtionen i USA sjönk i januari med mer än den gjort en enskild månad på fyra år.
Det är dessutom oklart varför tullarna ens införts. Donald Trump hävdade först att det handlade om hotet från fentanyl som kom in i USA via Kanada och Mexiko. Båda länderna genomförde därför omfattande gränskontroller, och fentanylbeslagen kom ner till rekordlåga nivåer.
Det hindrade inte tullarna, och när Trump nu försvarar dem låter han som om han inte tycker att USA över huvud taget ska handla med andra länder. Han har upprepade gånger förklarat att han ”älskar tullar” och att tullar kommer leda till en ny amerikansk guldålder.
Det finns poänger för både USA och EU att använda tullar mot Kina, inte minst av geopolitiska skäl. Men tullkriget i Nordamerika – och mot USA:s allierade i resten av världen – är ren idioti.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Låt inte Trump få oss att glömma – detta är Putins Ryssland
DN:s ledarredaktion: Vet du vad som händer med barnfamiljen som får 14 000 kronor mindre i månaden?
