Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
”Det danska innehavet är, precis som Danmark, obetydligt”, sa den amerikanske finansministern Scott Bessent surt i Davos. I samma veva gjorde han klart hur betydelselös en enskild valutamarknadsanalytiker på Deutsche Bank var.
Vad handlade det egentligen om?
En dansk pensionsfond hade sålt av sitt innehav av amerikanska statsobligationer. Deutsche Bank-analytikern hade varnat för att förtroendet för dollarn svajade.
Bessent ville skapa en trygghet kring amerikanska tillgångar, men i själva verket framstod han som rätt nervös.
Det har han skäl att vara.
Donald Trump har visserligen tagit tillbaka hotet om att invadera Grönland, liksom om att införa tullar mot dem som inte tycker att han ska få ta ön. Och idén som luftades, att Europa skulle slå tillbaka mot USA genom att dumpa statsobligationer och dollar var alltid orealistisk: Tillgångarna innehas inte centralt av en enhet med möjlighet att sälja, utan av massvis av marknadsaktörer. Vad som däremot borde bekymra finansministern är att det är just dessa som håller på att förlora förtroendet för USA.
När kriser inträffar har investerare historiskt ”flytt till säkerhet”. I praktiken har det inneburit amerikanska statsobligationer och dollar – även när krisen haft sin källa i USA. Men något har ändrats
Hotet mot Grönland gjorde inte beslutet att sälja av de amerikanska statspapprena svårare, förklarade den danska pensionsförvaltaren. Men skälet till att man gjorde det var ett annat: USA är kraftigt överbelånat och alltmer politiskt instabilt.
Av samma skäl avyttrade Europas största pensionsfond, holländska ABP, en stor del av sitt innehav förra året. Liksom svenska Alecta.
När kriser inträffar har investerare historiskt ”flytt till säkerhet”. I praktiken har det inneburit amerikanska statsobligationer och dollar – även när krisen haft sin källa i USA. Men något har ändrats: Det senaste året har de i stället dumpat dem när det blåst upp till storm.
Vad handlar det om?
Ja, till viss del beror osäkerheten på de stora federala underskotten, USA:s växande statsskuld och en dysfunktionell kongress som under mer än ett decennium varken kunnat eller velat göra något åt detta.
Men vad som förändrats det senaste året är något annat. Det handlar så klart om Donald Trump.
USA:s ekonomi är världens största, vilket bidrar till dollarns och statsobligationernas ställning. Men denna har också berott av vilken typ av land USA har varit – en rättsstat med oberoende centralbank som slår vakt om valutans värde.
Kinas avsaknad av sådana institutioner är ett skäl till att yuanen inte utmanat dollarn, trots att landets bnp närmat sig USA:s. Nu attackerar Trump detta fundament när han använder staten till att ge sig på sina motståndare och med sina råsvingar mot Fed.
USA:s ”absurda privilegium”, som Frankrikes Charles de Gaulle kallade det.
Men framför allt har ha gått till frontalangrepp mot den internationella ordning för säkerhet och handel som har rått sedan andra världskriget, och som har haft USA som sitt centrum.
Det talas ofta om att USA betalar för andra länders säkerhet. Landet håller sina marknader öppna för andra och tillåter enorma handelsunderskott, klagar presidenten.
Européer och japaner har betalat tillbaka genom att köpa amerikanska obligationer och hålla dollar.
It’s been a deal.
Outtalat förstås. Men – faktiskt – på många sätt transaktionellt.
Amerikanska konsumenter och den federala staten har i och med det här utbytet kunnat betalat lägre räntor och konsumera mer än vad som annars varit möjligt. Underskott och statsskuld har Washington inte behövt bry sig om.
USA:s ”absurda privilegium”, som Frankrikes Charles de Gaulle kallade det.
Klart Scott Bessent är nervös för att hans president håller på att vaska det.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Motståndsrörelsens ”betalda agitatorer” påminner om svenska fotbollsmammor
DN:s ledarredaktion: Så här ser det ut när en 79-årig pojke lajvar kung över världen
















