Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
25 år och med hela livet framför sig. Julhelgens brutala mord på den unga kvinnan i Rönninge skakar oss alla. Vad hennes familj går igenom kan vi bara föreställa oss.
Det faktum att det fanns starka skäl att tro att den person som misstänks ha utfört dådet skulle kunna begå ett grovt våldsbrott, och att kunskapen fanns hos myndigheterna, bidrar till ilskan.
Den misstänkte gärningspersonen dömdes 2019 för att ha försökt föra bort en 10-årig flicka. Den då 19-årige mannen – som sedan dess bytt till ett kvinnonamn och identifierar sig som kvinna – ryckte in flickan i en bil, men hon lyckades fly genom en öppen bakdörr. Polisen kunde efter gripandet konstatera att han inhandlat buntband och silvertejp, samt laddat ner barnpornografi och bilder på döda kvinnokroppar. Den rättspsykiatriska utredningen bedömde att han led av pedofili, men inte av en allvarlig psykisk störning som motiverar tvångsvård – två års fängelse blev domen.
Vad syftet bakom försöket till barnarov var framstår som uppenbart. Den rättspsykiatriska utredningen slog fast att han borde erbjudas hjälp för att minska risken att han skulle försöka göra något liknande igen.
Hur kunde en sådan person släppas ut i samhället och tillåtas försvinna från myndigheternas radar?
Det är en fråga som kräver ett svar.
Vad hade krävts för att den misstänkte gärningspersonen i Rönninge inte skulle ha vandrat fritt på gatorna?
Hade hårdare straff gjort stor skillnad, som en del debattörer nu ger sken av?
Är det verkligen någon som tror att den här typen av brottslighet präglas av en rak och rationell kalkyl kring risker och kostnader? Och även om ett längre straff 2019 hållit den misstänkte gärningspersonen från gatorna längre så ligger ingenting på bordet som innebär att personen skulle ha hållits borta för evigt.
I stället pekar det mesta på att samhället saknar tillräckliga verktyg för att hantera personer med någon form av psykisk sjukdom som gör dem farliga för andra.
Det gör också det andra mordet som skakar Sverige denna julhelg. I Boden mördades en 55-årig kvinna – hennes två döttrar skadades också – av en man som bara dagar innan hade skrivits ut från tvångsvård av psykiatrin.
Mordet på en ambulanssjukvårdare i Harmånger i september, där gärningspersonen strax innan också släppts ur psykiatrisk vård, pekar även det i samma riktning.
Anhöriga till misstänkta och dömda gärningspersoner har i flera fall själva larmat myndigheterna eller i efterhand uttryckt besvikelse över bristfälliga insatser.
Vilka lagar behöver ändras? Vilka resurser behöver skjutas till och hur måste polisens, psykiatrins och rättspsykiatrins sätt att arbeta ändras? Vad hade krävts för att den misstänkte gärningspersonen i Rönninge inte skulle ha vandrat fritt på gatorna?
Det är inte enkla frågor. Men det är heller inget skäl att ducka dem.
Tillsätt en statlig haverikommission. Ta fram svar. Politiken måste agera.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Därför säger nästan alla nej till den nya lagen om uppehållstillstånd
DN:s ledarredaktion: Ska Europa vara en spelare – eller bli en del av spelplanen?
