Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
”Vi har fred i Mellanöstern nu, och ska se till att det fortsätter så”, deklarerade Donald Trump när han tog emot Benjamin Netanyahu i Mar-a-Lago förra veckan. Det är snällt uttryckt en sanning med modifikation.
Den amerikanske presidentens 20-punktsplan som undertecknades av Israel och Hamas i oktober, och välsignades av FN i november, satte stopp för kriget i Gaza. Nödhjälp kunde föras in. Gisslan släpptes. Israelisk militär drogs tillbaka från bland annat Gaza stad.
Allt detta, som utgjorde kärnan i planens första fas, var mycket välkommet. Det var också den enkla biten.
Halva Gaza ockuperas fortfarande av Israel. I den andra halvan tränger den absoluta merparten av enklavens två miljoner invånare ihop sig i tält och utbombade ruiner. Under december har vinterstormar drabbat åtminstone 55 000 familjer. Minst 14 personer har dött till följd av översvämningar och kyla, enligt FN.
Tillräckligt med nödhjälp kommer fortfarande inte in i Gaza. Och så har Hamas återtagit kontrollen. Omedelbart efter vapenvilan klev terrororganisationens män upp ur tunnlarna. Massavrättningar av dem som motsatte sig gruppen följde.
Avsaknaden av öppet krig betyder att grannländernas diktaturer, liksom i ärlighetens namn den demokratiska världen, kan vända bort blicken.
Dessutom har vapenvilan brutits vid flera tillfällen. Enligt Gazas Hamaskontrollerade hälsoministerium har åtminstone 380 palestinier dödats i israeliska attacker sedan oktober. Israels militär uppger att tre av dess soldater dödats.
Under planens andra fas, som Donald Trump lovar ska inledas mycket snart, ska Hamas avväpnas, Israel dra sig tillbaka ytterligare och en internationell styrka ta ansvar för säkerheten i Gaza. Palestinier ska tillsammans med en ny internationell enhet ta över det civila styret. Men det handlar endast om förhoppningar.
Hamas säger nej till punkterna om avväpning. Det har terrororganisationen gjort hela tiden. För den israeliska regeringen, som inte vill dra tillbaka sina styrkor, är det ett rätt bekvämt svepskäl för att låta bli. Till den internationella styrkan har endast ett land gett konkreta löften om att bidra – Turkiet, som israelerna säger nej till på grund av landets nära relationer med Hamas.
Risken är överhängande att situationen som den ser ut just nu är det nya status quo. Israel kan leva med det, Hamas – som inte bryr sig ett dugg om hur palestinierna har det – kan det också. Avsaknaden av öppet krig betyder att grannländernas diktaturer, liksom i ärlighetens namn den demokratiska världen, kan vända bort blicken.
Det är en situation som är värre för människorna i Gaza än innan kriget inleddes efter terrorattacken den 7 oktober 2023.
Ingen ska inbilla sig att detta är fred.
Läs mer:
