I krig ökar våld i nära relationer. Att soldaterna mår så dåligt vid hemkomsten från fronten att deras familjer ibland får lida – maken tar ut sin anspändhet på sin maka – är välkänt.
Våldet riskerar att fortsätta under flykt och i exil. Medan män flyr sina förövare flyr kvinnor ofta med dem.
Eller till dem: Eftersom män rör sig enklare i världen har det varit vanligt att maken anlänt först, fått asyl, och att hans fru kommer efter på familjeanknytning. Vad händer då, om förhållandet blir våldsamt?
Redan tidigare var det svårt för en våldsutsatt kvinna att lämna sitt förhållande om hennes uppehållstillstånd i Sverige baserades på att hon var gift med förövaren. Om ett par skilde sig inom två år efter att kvinnan kommit utvisades hon. Därför har också betydligt fler misshandlade kvinnor sökt hjälp strax efter tvåårsgränsen. De har riskerat sina liv för att få ett permanent uppehållstillstånd oberoende av mannen.
De här kvinnorna upplever inte att de har något val. En utvisning bedöms vara farligare än att stanna i det våldsamma hemmet. Många som kommit som anhöriga har lika starka skyddsskäl som maken och har lämnat samma konflikt.
Även för dem som kommer från länder utan konflikter kan faran med en utvisning vara stor. För någon som fötts i ett samhälle där hon förtryckts, där skilsmässa inte är tillåtet, där tvångsäktenskap och hedersvåld förekommer, är rädslan för att utvisas tillbaka som skild kvinna stor.
Migrationslagstiftningen leder därför tillsammans med omsorg om barn, ekonomisk utsatthet och rädsla för eskalerade övergrepp till att kvinnor stannar.
Om maken utvisas och hon inte får hjälp av skyddsregeln har hon inte längre en anknytningsperson och riskerar att utvisas hon också.
Migrationsverket arbetar mot partnervåld. På deras hemsida finns grundlig information bredvid en stor röd knapp att trycka på för att dölja sidan om förövaren dyker upp. Läsaren får veta att hon i vissa fall kan få stanna om en relation brister på grund av våld.
Men för kvinnan är det svårt att veta om det våld hon utsatts för räcker för ett sådant skydd. Det har exempelvis inte alltid varit nog att mannen dömts. Och att bevisa våld – inklusive psykisk misshandel och hot mot barn – är svårt, inte minst för någon som inte tillåts söka vård utan att förövaren, kanske under förevändning att tolka, är med.
Erfarenheten från många kvinnojourer, socialsekreterare och vårdpersonal är att det är alltför ovanligt att våldsutsatta beviljas eget uppehållstillstånd efter en skilsmässa. Lagstiftningen bortser från hur komplext det är att lämna och ställer problematiska krav. Kvinnan får exempelvis inte dra ut på separationen, då kan det ifrågasättas om våldet var skälet till skilsmässan – men samtidigt får relationen inte vara för kort.
Lagen kritiserades starkt för tio år sedan i debatten om ”fruimport”. Nu, när regelverket för anhöriginvandring ses över, saknas ambition att öka skyddet.
I praktiken har kvinnornas situation försämrats. Man har redan gjort det svårare för den som lämnar sin man att få stanna i Sverige. Nu måste kvinnan ha levt här med mannen i tre år innan hon får chansen att söka permanent uppehållstillstånd. Det första tillståndet måste därför följas av en förlängningsansökan på två år. Tryggheten dröjer därför dubbelt så lång tid som förr.
Permanenta uppehållstillstånd bygger dessutom numera på försörjningsförmåga. Och vad betyder det för de här brottsoffren? Även en välutbildad kvinna kan stå långt ifrån arbetsmarknaden efter att ha brutits ner av isolering och förvägrats svenskundervisning.
Och nu förvärras brottsoffrens situation snart igen. Utredningen om Tidöregeringens planerade vandelslagstiftning är klar i januari. En polisanmälan mot mannen – som visar på ”brister i levnadssättet – kan leda till att han aldrig kan få ett permanent tillstånd. Att anmäla en förövare är alltid farligt, och de här männen har ovanligt mycket att förlora.
Dessutom förväntas möjligheten att utvisa mannen förstärkas. Få känner sympati med honom – men vad händer med henne? Om maken utvisas och hon inte får hjälp av skyddsregeln har hon inte längre en anknytningsperson och riskerar att utvisas hon också.
Förtrycket mot kvinnor hårdnar på många håll i världen och kontrasten – att träffa någon som för första gången fått smaka på frihet, som mobiliserat modet att lämna våld, just för att hon är här i Sverige – är en stark upplevelse. Vårt jämlika samhälle, format av svensk kvinnorörelse, kan inte vila när vår lagstiftning leder till nya våldsamma inlåsningseffekter.
Läs mer:
Frida Johansson Metso: I Europas skogar försvinner och dör flyktingar i ett nyskapat ingenmansland
Frida Johansson Metso: Nu räknas inte ens den som flyr från krig som en ”riktig” flykting