Som en blixt från klar himmel kom det – EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens besked i förra veckan att hon kan tänka sig att samarbeta med den nationalistiska högern.
Det finns två radikala högergrupper i Europaparlamentet. ID med bland andra tyska AfD och Marine Le Pens Nationell Samling. Och ECR, dit Sverigedemokraterna hör, liksom Italiens bröder och polska Lag och rättvisa. Viktor Orbáns Fidesz kanske ansluter efter valet, viskas det också om.
Det är med dem – ECR – som von der Leyen säger att hon är beredd att göra affärer.
Partierna i båda grupperna är EU-skeptiska. De vill helst riva upp migrationspakten och klimatpaketet ”Fit for 55”. Flera av dem har en tveksam inställning till rättsstaten, och många av partierna har haft problematiska kontakter med Vladimir Putins Ryssland – särskilt i ID gäller det fortfarande.
Varken ECR eller ID har haft något att säga till om de senaste fem åren. I EU-parlamentet har Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp EPP styrt tillsammans med Socialdemokraternas S&D och liberala Renew, där Centerpartiet och Liberalerna återfinns.
Hur ska hon kunna föra sitt arbete vidare med dem? Nationalisterna vill ju helst av allt rulla tillbaka det som Ursula von der Leyens kommission har åstadkommit.
ECR förväntas – liksom ID – att växa i valet i juni. Det har därför tisslats om att EPP ska vända sig högerut. Men att Ursula von der Leyen pekar ut ECR som tänkbar partner är ändå obegripligt.
Hur ska hon kunna föra sitt arbete vidare med dem? Nationalisterna vill ju helst av allt rulla tillbaka det som Ursula von der Leyens kommission har åstadkommit.
Att det skulle gå att ge Ukraina stabilt stöd med dem som grund är också otänkbart. Även om flera – som SD – i dag fördömer invasionen, är det inte länge sedan de spanade med intresse mot Moskva.
Rent matematiskt går det heller inte ihop. Det finns inte på kartan att EPP och ECR når en majoritet, knappast heller ifall ID räknas med, vilket alltså von der Leyen uteslutit.
Allt pekar i stället på att den moderata högerns EPP, socialdemokraternas S&D och liberala Renew når de 361 mandat som krävs. Vad är då poängen med att öppna dörren till ECR?
Troligtvis är det ett särskilt parti man vill åt: Giorgia Melonis Italiens bröder. Eftersom hon är premiärminister behöver hon ofta ge sitt godkännande när stats- och regeringscheferna fattar beslut, så varför då inte försäkra sig om hennes partis mandat också i parlamentet?
Det finns flera svar på den frågan. Ett är att ledaren för Melonis parti i Bryssel tycker att klimatpaketet är ”en galen religion”. Ett annat är att även om premiärministern tydligt fördömt den fullskaliga invasionen av Ukraina, så skickade hon så sent som 2018 hjärtliga gratulationer till den ryska ledaren. Då var Krim redan annekterat.
EPP kan förstås inte släppa in postfascistiska Italiens bröder i samarbetet och tro att det inte får några konsekvenser.
I veckan ramlade frågan plötsligt ner i den svenska EU-valrörelsen. Moderaternas toppkandidat Tomas Tobé listade i en Expressenintervju ett antal kriterier för vad som krävs för att hans EPP-grupp ska vilja samarbeta: ”Du måste vara för stödet till Ukraina. Du kan inte nedmontera rättstaten, och du måste vara ett konstruktivt Europaparti.” Någon samverkan med ECR kunde han inte se framför sig, även om han tillade att det kanske gick att komma överens med enskilda partier – som Italiens bröder. Men det mest logiska är att fortsätta att göra upp med socialdemokrater och liberaler, konstaterar han.
Ungefär samtidigt möttes Liberalernas och Kristdemokraternas toppkandidater – Karin Karlsbro och Alice Teodorescu Måwe – i en Expressen-debatt. Teodorescu Måwe var mindre bekymrad över ECR, och tycker att det går utmärkt att kroka arm i frågor där det passar KD. Karlsbro underströk i sin tur att det inte går att plocka russinen ur kakan. Hennes Renew skulle inte godta att EPP tar in en radikal högergrupp i samarbetet efter behag.
Det är utmärkt att Tomas Tobé verkar ha insett det. Och anmärkningsvärt att KD:s toppkandidat inte gjort det, utan är öppen för att samarbeta med till exempel Lag och rättvisa som var i färd att montera ner den polska rättsstaten fram till valet förra året.
Men det är också uppenbart att M:s och KD:s syn på nationalisterna måste skärskådas.
L:s Karin Karlsbro klargjorde på fredagen att det även är oacceptabelt att plocka in Italiens bröder i samarbetet. C – det andra svenska Renewpartiet – får gärna också göra det.
EPP kan förstås inte släppa in ett postfascistiskt ytterhögerparti och tro att det inte får några konsekvenser.
Läs mer
Martin Liby Troein: Macron berättar sanningar som svenska politiker inte ens vågar drömma om
Ledare: Jimmie Åkessons ord får Putin att gnugga händerna