Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Hormuzsundet är stängt. Leveranserna av olja och gas från gulfstaterna har strypts. Och energipriserna har skjutit i höjden, inklusive priset vid pump här i Sverige.
Det internationella energiorganet IEA varnade i helgen för att vi står inför en oljekris som är större än den på 1970-talet, och gick ut med tio saker länder kan göra för att minska förbrukningen – däribland uppmuntra hemmajobb, sänka hastigheterna på motorvägar och få fler att använda kollektivtrafiken.
Flera regeringar har börjat genomföra den typen av åtgärder. Den svenska svarade på måndagen i stället med sänkt skatt på drivmedel och bidrag till dem med höga elräkningar.
Det känns som 2022 på nytt.
Då var det Rysslands anfall på Ukraina som skakade om energimarknaderna och fick priserna att skjuta i höjden. Svenska politiker svarade med elstöd och sänkt bensin- och dieselskatt. Helt fel svar när det handlar om en utbudskris.
Om det är oljekris då måste vi köra mindre bil – i alla fall bensin- och dieseldrivna sådana. Bästa sättet att åstadkomma detta är genom att konsumenter ser att priset går upp.
Nej, det är inte fel att stötta drabbade hushåll och företag. Stiger deras kostnader så kan man sänka skatter eller höja bidrag – allra smartast är att rikta stödet till dem som mest behöver det, oavsett om man väljer att definiera den gruppen som de som har det sämst ställt eller de som tar störst smäll av prisökningen. Men det är dumt att koppla stödet till fortsatt konsumtion av bristvaran. Och allra dummast är att trubba av prismekanismen, som är det mest effektiva verktyget för att få ned förbrukningen.
Om det är oljekris då måste vi köra mindre bil – i alla fall bensin- och dieseldrivna sådana. Bästa sättet att åstadkomma detta är genom att konsumenter ser att priset går upp.
Tidöpartierna är inte ensamma med att reagera så här. Socialdemokraternas enda invändning är att det är för lite och för sent. Också på andra håll i Europa lägger politiker fram förslag på skattereduktioner och pristak.
Det går att begripa varför. Problemet är höga priser, politikerna vill angripa det direkt, visa väljarna att de gör något. Men det är kortsiktigt.
Skatterna på drivmedel har sänkts gång på gång. Samtidigt har stödet till elektrifieringen av fordonsflottan försvagats.
Särskilt kortsiktigt är det med tanke på att det låser fast oss i just det fossilberoende som gör oss så känsliga för oljerika diktatorers nycker och händelser i instabila delar av världen – och som vi måste bryta för att klara klimatomställningen.
Vad som gör det hela särskilt pikant just när det gäller den svenska regeringen är att den gjort detta inte bara i akuta krisögonblick utan hela mandatperioden. Skatterna på drivmedel har sänkts gång på gång. Samtidigt har stödet till elektrifieringen av fordonsflottan försvagats. Och allt fokus i energipolitiken har legat på den kärnkraft som kommer att ge fossilfri el om i bästa fall 10-15 år.
Därför är vi i dag – fyra år efter den fullskaliga ryska invasionen – inte mindre känsliga för chocker på olje- och gasmarknaderna.
Kortsiktigt är bara förnamnet.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Trump är på väg att fastna i rävsaxen – är detta hans sista chans?
Susanne Nyström: Varför efterlyser KD fler sponsorer till Alice Teodorescu Måwe?
