I rikspolitiken pratas det om ökad polarisering: Tonläget är ofta högt – och viljan till blocköverskridande samarbeten låg.
Därför kommer det nog som en överraskning för många att utvecklingen i kommunerna går åt motsatt håll. Från att det förr var näst intill otänkbart att Moderaterna och Socialdemokraterna skulle styra ihop blir det nu allt vanligare.
Det framgår i den nya forskningsrapporten ”Lika partier leka bäst?” av statsvetaren Johan Wänström.
Det första trendbrottet kom 2014, när betydligt fler kommuner än tidigare började ledas av koalitioner där både S och M ingick – något som blivit vanligare sedan dess. Det andra skiftet dröjde till 2022, då antalet kommuner där S och M regerar tillsammans, utan några andra inblandade, fyrdubblades.
Såväl socialdemokrater som moderater konstaterar att de aldrig har fått igenom lika mycket av sin egen politik som nu.
I dag är de uppe i cirka 20. Och många av de lokala moderater och socialdemokrater som intervjuas i rapporten tror att det kommer att bli fler framöver.
Dels eftersom Sverigedemokraternas och lokala partiers intåg i kommunpolitiken gör det svårare att bilda klassiska rödgröna eller borgerliga styren, vilket är den främsta förklaringen till att både S och M har börjat se sig om efter nya partner. Dels eftersom samarbetena fungerar bra. Och många menar att det motstånd som funnits främst har berott på en bild av att partierna alltid har varit varandras huvudmotståndare, och därmed borde fortsätta vara det.
Ofta har alltså samarbetsproblemen snarare suttit i de inblandades huvuden än i den faktiska sakpolitiken, där det varit enklare att komma överens än många först hade trott.
Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) får gärna kasta ett öga på rapporten under julledigheten.
Det handlar enligt rapporten framför allt om att S och M har ganska likartade partikulturer med vanan att styra, ta helhetsansvar och genomföra det man enats om. Dessutom är det generellt lättare att kompromissa med ett annat parti än med tre eller fyra, vilket i många fall varit alternativet. Och såväl socialdemokrater som moderater konstaterar att de aldrig har fått igenom lika mycket av sin egen politik som nu, eftersom samarbetena, till skillnad från tidigare, genomsyras av handlingskraft.
Det är något för politikerna på riksplanet att ta efter. Där behöver både tonläget och samarbetsviljan förbättras rejält.
Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) får gärna kasta ett öga på rapporten under julledigheten.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Varken kapitalism eller demokrati är något att beklaga
DN:s ledarredaktion: Med Johan Pehrsons parti får man Jimmie Åkesson på köpet
