Förenade av musik. Så lyder Eurovisions slogan, fastslagen under pompa i november i fjol. Martin Österdahl, evenemangets högsta chef, var nöjd:
”Det är en perfekt slogan för att understryka våra värden: inkludering, jämlikhet, universalitet och att hylla mångfalden med musik.”
Olle Lönnæus, mångårig reporter på Sydsvenskan, använder tre andra ord i en krönika inför Eurovision i Malmö: Judehat, upplopp och terror.
Lönnæus beskriver de tre stora hoten mot evenemanget som började i helgen. Det har även polisen gjort i en mestadels hemlig rapport.
Sverige är sedan tidigare ett mål för våldsbejakande islamister världen över. Ett annat mål, inte minst för högerextremister, är hbtq-miljön. Och nu tillkommer kriget i Gaza, som redan gett upphov till aggressiva protester bland annat i Malmö. Den israeliska tv-kanalen Keshet 12 visade nyligen ett reportage från staden, där en man sade ”vi vill slakta Israel” och en annan spottade mot tv-teamet.
Det israeliska säkerhetsrådet höjde på torsdagen sin reserekommendationsnivå från 2 till 3 inför Eurovision: bara den israel vars resa är nödvändig bör ta sig till Malmö under tävlingsperioden.
Sverige är sedan tidigare ett mål för våldsbejakande islamister världen över
Malmö har en lång historia av vedervärdiga antisemitiska yttringar. Dessutom lever minnet kvar av Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i Malmö år 2009, när ett hundratal personer vid en propalestinsk demonstration anföll poliser, sköt raketer och gjorde rusningar mot avspärrningar.
Måste det gå illa? Naturligtvis inte. Arrangemanget är välbevakat. Polisen är förberedd. Hela staden kommer att övervakas med drönare. Rykten om våld visar sig ofta vara just rykten.
Dessutom: Eurovisionveckan är ju en unik chans för alla med sympatier för den palestinska saken att visa sin solidaritet på ett fredligt och demokratiskt sätt.
160 miljoner par tv-ögon är riktade mot Malmö under finalen. Press från halva världen finns på plats. Vilken möjlighet att demonstrera, debattera, föra fram de bästa argumenten, till och med visa stor vrede mot vad som sker på Gaza – det är allas demokratiska rättighet. Kritik av Israel är inte automatiskt antisemitism.
Men i samma stund som protesterna slår över i våld eller antisemitiska glidningar kommer något att hända. Ingen vettig människa har något till övers för den som debatterar med stenar och knytnävar. Scener som de under Davis Cup, eller värre, lär inte öka sympatierna för palestiniernas sak.
”Vi har provat fredliga demonstrationer”, kanske någon invänder. ”Det fungerade inte, de lyssnar inte på våra krav.”
Nej, så kan det vara i en demokrati. Ibland får man sin vilja fram, ibland inte. Om ni slåss mot polisen och tillåter antisemitism bland demonstrationsflaggorna och slagorden minskar chansen kraftigt.
Det är den stora majoritetens sak att hålla rent i leden, markera och säga ifrån
Som sagt: Eurovisionveckan har fortfarande goda möjligheter att bli en musikfest med fredliga politiska yttringar i utkanterna.
Om det urartar kommer det att vara en liten minoritet som står för våldet, som det nästan alltid är. Men då är det åtminstone delvis den stora majoritetens sak att hålla rent i leden, markera och säga ifrån.
”Allting tyder på att det svenska samhället likt många andra i Västeuropa står inför en våg av antisemitism i kölvatten av Gazakriget”, konstaterar en ny rapport från Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet.
Malmös judar är redan särskilt hårt prövade. Visa stöd för fred i Gaza genom att låta Eurovision bli ett fredligt evenemang.
Läs också:
Israeler som besöker Malmö ska inte behöva dölja sin identitet
Malmöimamen Barakat låter som en sverigedemokrat