Svenska Natomotståndare har reagerat på valet av Donald Trump med viss skadeglädje. ”Är ni nöjda nu”, har andemeningen varit, ”när ni har lagt vår säkerhet i Trumps händer?”
Det är en helt förfelad reaktion främst av två skäl.
För det första: I och med Nato är det inte bara USA som förbundit sig att försvara Sverige. Vi står nu tillsammans med Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Polen och 26 andra länder. Tvärtom var det Natomotståndarna inom Socialdemokraterna som såg till att Sverige blev verkligt beroende av främst just Washington, genom en lång rad bilaterala försvarsavtal med USA.
För det andra: Nu riskerar den ryska snaran att dras åt kring fler länder än bara Ukraina. De baltiska staterna ligger närmast till hands. Vore det bättre om Sverige hade lämnat dem åt sitt öde? Om vi än en gång hade valt att ställa oss utanför när en aggressiv totalitär stat hotar sina demokratiska europeiska grannar?
Nu riskerar den ryska snaran att dras åt kring fler länder än bara Ukraina. De baltiska staterna ligger närmast till hands.
De tre baltiska länderna gratulerade Donald Trump till segern med en påminnelse till såväl USA som sina europeiska grannar: den transatlantiska sammanhållningen är fortfarande bokstavligen livsviktig, men Europa måste självt ta större ansvar.
”Ryssland vill fortfarande krossa Ukrainas självständighet och montera ner den säkerhetspolitiska arkitektur som baseras på EU och Nato. Vår uppgift är att se till att Ryssland inte når sitt mål och att en rättvis, varaktig fred uppnås i Europa”, skrev Estlands utrikesminister Margus Tsahkna i ett pressmeddelande på onsdagen.
I sina reaktioner på valet av Trump nämnde både Tsahkna och Litauens president Gitanas Nauseda sina respektive länders försvarsbudget. Med 3,4 procent av bnp i Estland och 3,5 i Litauen ligger de klart högre än de flesta europeiska länder.
Det är ett belägg så gott som något för v,ad det innebär att ingå i Putins ”intressesfär”.
I en intervju i den ukrainska tidningen Kyiv independent målar Michael McFaul, tidigare USA:s ambassadör i Moskva, upp ett scenario för hur den ryske presidenten kan tänkas reagera om Trump visar att USA tappat intresset för Nato och Europa:
”Det kommer fresta Putin att pröva vår beslutsamhet. Jag tror inte att hans stridsvagnar kommer rulla in i Tallinns stadskärna, men att han provar någon sorts operation i ett baltland, sedan drar sig tillbaka och ser vad som händer. Det kommer att trigga en debatt i Nato, och det kommer vara i hög grad destabiliserande.”
Visst vore det en dröm om det gick att förhandla med Ryssland och nå ett resultat av ömsesidig nedrustning och evig fred.
Ett starkt Nato och ett engagerat USA har gett Europa fred sedan andra världskriget. Militär styrka, tålamod och människors dröm om frihet fick Sovjetunionen att falla. Putin vågade gå in i Ukraina enbart för att landet inte var medlem i Nato.
Nu är alliansens framtid osäkrare än på mycket länge. För Europa finns bara ett svar: Följ Baltikums exempel. Rusta för krig, det är säkraste sättet att undvika det.
Och de Natomotståndare som tycker att de fått ”rätt” i och med Trumps seger: Hur ser era alternativ ut? Ska Sverige lita på sig självt och lägga en militärbudget som är tvåsiffrig i procent av bnp? Vad ska vi i så fall dra in på?
Visst vore det en dröm om det gick att förhandla med Ryssland och nå ett resultat av ömsesidig nedrustning och evig fred. Men en sak vet vi med säkerhet: Med Vladimir Putin kan man bara förhandla utifrån en styrkeposition. Den svage räknas inte, den har knappt rätt att ha en åsikt, än mindre att lyssnas på.
Detta vet de baltiska staterna, av egen, dyrköpt erfarenhet.
