Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det är inte USA:s fredsplan, utan Kremls önskelista – förklarade Angus King, oberoende senator men allierad med Demokraterna vid en konferens i Kanada i lördags. Det hade utrikesminister Marco Rubio berättat på telefon för en grupp kritiska Rysslandshökar i kongressen, medan han förberedde sig för att resa till Genève för att diskutera 28-punktsdokumentet med ukrainarna. Den republikanske senatorn Mike Rounds, som också var med under samtalet, bekräftade uppgifterna.
Rubio dementerade snabbt i sociala medier. Visst var det här USA:s utgångspunkt för diskussionen om fred!
Händelsen är talande för vad som just nu pågår i Washington.
Donald Trump har hela tiden sagt att det aldrig hade blivit något krig om han hade varit president vintern 2021–2022. Det är lätt att avfärda som skryt, men det finns goda skäl att ta honom på orden.
Han uppfattade uppenbarligen Vladimir Putins villkor för att inte invadera som rätt rimliga: Ukraina skulle inte få gå med i Nato – försvarsalliansen skulle inte få utvidgas alls – och landet borde styckas, och i praktiken förvandlas till en rysk vassal.
Det blir också konsekvensen av den fredsplan som tagits fram av Trumps kompis Steve Witkoff tillsammans med den ryske företrädaren Kirill Dmitriev, och som i torsdags presenterades för Volodymyr Zelenskyj och följande dag för Kievs europeiska vänner.
Ukrainarna ska lämna över hela Donbass och annekteringen av Krim accepteras. Som tack får Kiev ett löfte om att Putin inte ska invadera sina grannar.
Utgångspunkt för diskussion? I Driscolls och Witkoffs värld i så fall endast med Moskva: ”Här, titta, allt detta har vi fått ukrainarna att gå med på, vill ni underteckna eller prata vidare?”
Biträdande försvarsminister Dan Driscoll, kompis till vicepresident JD Vance, stod för presentationen. Han förklarade att det inte fanns något att förhandla om och att dokumentet ska vara signerat inom en vecka, annars försvinner USA:s stöd till Kiev.
Utgångspunkt för diskussion? I Driscolls och Witkoffs värld i så fall endast med Moskva: ”Här, titta, allt detta har vi fått ukrainarna att gå med på, vill ni underteckna eller prata vidare?”
Det är uppenbart att Donald Trump inte har några egentliga invändningar mot Putins anspråk på att bestämma i sitt närområde. Han tycker inte om att sanktionerna försvårar affärer. Och han ser inga problem med att köra över Kiev för att uppnå sina mål.
Vance, Driscoll och Witkoff exekuterar gärna detta.
Men nu har amerikanerna ändå alltså förhandlat i Genève med ukrainarna och deras europeiska vänner. Med Driscoll och Witkoff som del av laget, men med Rubio som ledare.
Det är ett dokument som ”lever och andas”, sa utrikesministern på söndagskvällen.
Under måndagen blev det sedan klart att Rubio tillsammans med ukrainarna och deras europeiska vänner lyckats bända in ett antal justeringar. 28 punkter hade reducerats till 19. Det hela ska nu tas vidare med Donald Trump.
Men vi ska ha klart för oss att det sannolikt är en tidsfråga innan Donald Trump skyller alla misslyckade ”fredsförsök” på oss och drar.
Det går att föreställa sig att det till slut blir ett förslag som Kiev kan leva med. I så fall kommer Moskva att säga nej.
Det går också att föreställa sig att Steve Witkoff och Dan Driscoll förutser detta och övertygar chefen i Vita huset att pressa Ukrainas ledare att backa – och att landet ställs inför valet mellan sin värdighet och sin viktigaste partner, som Voloymyr Zelenskyj uttryckte det i ett ödesmättat tal i helgen.
Det går däremot inte att se hur det här ska kunna sluta i fred.
Putin är inte intresserad av ett Ukraina som förblir suveränt. Ukrainarna tänker inte leva på knä.
Möjligen kan Rubio hjälpa Kiev och resten av Europa att köpa tid. Men vi ska ha klart för oss att det sannolikt är en tidsfråga innan Donald Trump skyller alla misslyckade ”fredsförsök” på oss och drar.
Vi ska också ha klart för oss att vad som har gjort Natos säkerhetsgaranti tillförlitlig är att det i 75 år varit politiker i Marco Rubios, Mike Rounds och Angus Kings anda som haft sista ordet i Washington. Det har funnits en partiöverskridande konsensus om att det är ett grundläggande amerikanskt intresse att demokratier håller ihop mot tyranner.
Så är det inte längre.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Trumps fredsplan är ”made in Moscow” – snart står vi ensamma med Putin
Amanda Sokolnicki: Ebba Busch vill bli relevant igen – då kan Åkesson bli hennes statsministerkandidat
