Förhållandet mellan Moderaterna och Sverigedemomokraterna har aldrig varit någon kärleksrelation. Det är ett resonemangsäktenskap, där partierna använder varandra för att nå sitt mål: Ulf Kristersson (M) vill vara statsminister, Jimmie Åkesson (SD) få igenom sin politik.
Den dagen Tidösamarbetets mandat inte räcker för att räkna till 175 – majoritet i riksdagen – faller upplägget. Och de färska opinionssiffrorna från Statistikmyndigheten SCB, som presenterades på torsdagen, visar att det är just vad som är på väg att hända: Med M på 18,3 procent, SD på 18,0 samt L och KD under riksdagsspärren är kvartetten (som spängdes) inte i närheten av 50 procent.
På pappret är det en mardröm för Moderaterna. Inte nog med att de skulle kastas ut från Rosenbad efter bara en mandatperiod. De ersätts dessutom av en regering som – om de moderata stödrösterna räcker för att ta L och KD över spärren, vilket är en förutsättning för att M ska ha en chans att få ihop Tidöregeringen två – behöver förhandla med Nooshi Dadgostar (V).
I praktiken kan de nya siffrorna dock visa sig vara ett drömläge. I alla fall om M och S vågar tänka i nya banor.
Om Åkesson var Kristerssons nyckel till Rosenbad efter valet 2022 är armkrok med Andersson hans bästa chans att fortsätta i regering efter valet 2026.
Det är nämligen inte bara kombinationen S, C, MP och V som har egen majoritet. S och M når tillsammans 54,5 procent. Och med tanke på att såväl Magdalena Andersson som Ulf Kristersson egentligen förstår att både V och SD är särskilt dåligt lämpade för att påverka svensk politik just nu har Tidölagets låga opinionssiffror gett M en enkel väg ut.
Om Åkesson var Kristerssons nyckel till Rosenbad efter valet 2022 är armkrok med Andersson hans bästa chans att fortsätta i regering efter valet 2026. Givet det säkerhetspolitiska läget, som M-ledaren helt korrekt beskriver som det allvarligaste sedan andra världskriget, är bildandet av en S-M-regering dessutom det mest ansvarstagande han kan göra.
Tillsammans skulle de kunna få ordning på energipolitiken, rusta försvaret och styra ekonomin genom stormen som är att vänta.
Alternativet för M, som läget ser ut, kan vara att bli ett oppositionsparti i mängden. Kristersson skulle då alltså inte ens vara den självklara oppositionsledaren, samtidigt som Nooshi Dadgostars parti som inte klarar av att hålla rent mot antiemitismen är inne i värmen.
Den insikten borde få både Moderaterna och Socialdemokraterna att omvärdera sin forna huvudfiende som samarbetspartner.
Läs mer:
Ledare: Gå inte på myten att svenskar jobbar mest i Europa – vi spelar i bottenligan
Ledare: Kristersson fick makten – men är på väg att förlora framtiden
