Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Donald Trump bygger om Vita huset. Den östra flygeln har raserats och en gigantisk balsal, större än resten av byggnaden, ska ersätta den. Men skattebetalarna behöver inte bekymra sig. Bygget betalas ur egen ficka och av patriotiska investerare.
Det hela är en perfekt metafor för Trumps andra mandatperiod, noterar DN:s korrespondent Björn af Kleen. Den här gången tar presidenten sikte på ”själva maktens skelett”.
Man kan också konstatera att det är en typ av renovering man genomför när man planerar att bo kvar mer än tre år.
Sedan Trump svors in i början av året har han plöjt fram på ett sätt som saknar motstycke i amerikansk historia. Han har skickat justitiedepartementet och skattemyndigheten på politiska motståndare, gett sig på universitet, juristfirmor och stora mediehus. Militären har kommenderats ut i Los Angeles och Portland. Migrationspolisen ICE används på ett sätt som får bedömare att jämföra det med en paramilitär styrka.
Kongressen – styrd av Republikanerna – böjer sig konsekvent för Vita huset.
Amerikanerna är av allt att döma inte glada. Sju miljoner människor gav sig ut på gatorna i oktober för att protestera mot att presidenten beter sig som en kung. I mätningarna uppger konsekvent över 50 procent att de är missnöjda med mannen i Vita huset.
Val utgör demokratins själva kärna. De måsta vara fria och rättvisa, också maktens motståndare ha en realistisk chans att vinna. Resultatet måste respekteras.
I mellanårsvalet om exakt ett år får väljarna en chans att tygla honom.
Eller får de det?
Makten i representanthuset avgörs av ett fåtal mandat. I somras drog Trump igång en kampanj för att få republikaner i en rad delstater – bland annat Texas, Ohio, Missouri och Indiana – och att rita om valdistrikt för att stärka partiets position. Demokraterna har svarat med samma mynt och i dag folkomröstar Kalifornien om en ny kongresskarta. Men inget tyder på att de helt och fullt kommer att lyckas jämna ut spelplanen.
Dessutom har Trump utsett flera personer som drev på för att välta valresultatet 2020 till nyckelpositioner på departementet för inre säkerhet. Till dessa hör Heather Honey som ledde en organisation som förnekade Joe Bidens vinst och numera är vice minister för valintegritet. Tidigare i år, strax innan hon utsågs till sin nuvarande position, förklarade hon att Trumpadministrationen skulle kunna utlysa ett ”nationellt nödläge” för att genomföra nödvändiga ändringar av röstprocessen.
Trump har också gjort klart att han vill förbjuda poströstande inför mellanårsvalet, med syfte att pressa ner valdeltagandet bland Demokraternas väljare, som i högre grad använder sig av det.
Demokrati handlar om mer än val, och försöken att tukta universitet, medier och advokatbyråer är i sig djupt problematiska, för att inte tala om angreppen på politiska motståndare som den förre FBI-chefen James Comey. Men val utgör demokratins själva kärna. De måsta vara fria och rättvisa, också maktens motståndare ska få en realistisk chans att vinna. Resultatet måste respekteras.
I presidentvalet 2028 får Trump enligt konstitutionen inte ställa upp, men han leker uppenbarligen med tanken att göra det ändå.
Det senare testet klarade inte Trump 2020, men andra aktörer såg till att USA:s institutioner stod pall, och att den amerikanska demokratin överlevde.
I presidentvalet 2028 får Trump enligt konstitutionen inte ställa upp, men han leker uppenbarligen med tanken att göra det ändå. Först då – när det blir tydligt om han respekterar grundlagen, låter oppositionen kampanja på lika vilkor, samt avhåller sig från att påverka arbetet vid valurnorna och rösträkningen – får vi ett definitivt svar på frågan om USA fortfarande är en demokrati. Men redan i nästa års mellanval kommer ett första ödesmättat besked.
Läs mer:
Martin Liby Troein: Det som sker i vattnet runt Venezuela kommer inte att stanna där
Max Hjelm: Ungsvensken inspireras av Trumps polisstyrka som förnedrar invandrare
