Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
I fredags avslöjade Sveriges Radio att åtta månader gamla Emanuel ska utvisas till Iran. Detta trots att både hans mamma och pappa har uppehållstillstånd och arbetar i Sverige.
När nyheten spreds började politiker tävla om att ta avstånd från utvisningsbeslutet. Migrationsminister Johan Forssell (M): Om det ”visar sig att lagstiftningen i denna del får orimliga konsekvenser så kommer vi att titta på det”. Både vice statsminister Ebba Busch (KD) och statsminister Ulf Kristersson (M) dömde ut beslutet som orimligt, och Busch lade till att ”varje tänkande människa inser att en bebis inte på egen hand kan lämna landet”. Jimmie Åkesson (SD) å sin sida valde att skylla på medierna för att de gav intrycket att Tidöpartierna för en politik som gör att en bebis utvisas.
Enligt Migrationsverket är det dock exakt vad de gör. Det finns enligt myndigheten nämligen ingen laglig möjlighet att ge Emanuel uppehållstillstånd, eftersom hans föräldrar kom till Sverige som asylsökande men skaffade jobb och fick stanna med det så kallade spårbytet. Och när regeringen – med stöd från en nästan enig riksdag – för ett drygt år sedan avskaffade spårbytet valde man medvetet bort övergångsregler. Detta för att de nya hårdare reglerna skulle börja gälla så fort som möjligt.
En cyniker skulle kanske gissa att det jobbiga nu inte är politikens konsekvenser för invandrare och deras barn, utan konsekvenserna för politikerna som fattat besluten
Migrationsverket påpekade själva i sitt remissvar på lagförslaget att konsekvenserna för barn och unga inte hade utretts, men att det fanns en risk för ökad otrygghet och oförutsägbara uppbrott för barn i flyktingfamiljer. I regeringens egen proposition stod det ”att barn /…/ inte längre kommer att kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en spårbytare.”
M, KD, L, SD, S och V röstade bort spårbytet ändå.
Till saken hör att regeringspartierna ett drygt år tidigare dessutom hade avskaffat det som ändå hade kunnat ge Emanuel rätt att stanna hos sina föräldrar: regeln om undantag vid särskilt ömmande omständigheter. Även den gången hade man stöd från både SD och S.
Felet här ligger inte i att ministrar och partiledare nu inser att politiken får orimliga konsekvenser. För Ebba Busch har förstås rätt, ingen vare sig tänkande eller kännande människa vill väl utvisa ensamma bebisar till ett av världens mest förtryckande länder.
Men grunden stod i propositionen och jurister påpekade riskerna redan innan beslutet fattades. Varför lyssnade de inte då? Delar de allihop Jimmie Åkessons uppfattning att kritiska remissvar, inklusive från de egna expertmyndigheterna, bara handlar om att någon uttrycker privata åsikter?
En cyniker skulle kanske gissa att det jobbiga nu inte är politikens konsekvenser för invandrare och deras barn utan konsekvenserna för politikerna som fattat besluten. När människor inser att reglerna leder till utvisade bebisar blir nämligen många arga på dem som drivit igenom regelverket.
Läs mer:
Martin Liby Troein: Var detta veckan då SD förlorade greppet om migrationsdebatten?
DN:s ledarredaktion: Protester och livsöden skapar nya känslor i migrationspolitiken
