Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Transparens är vår tids internationella modeord. Men i Sverige är öppenheten ingen 2000-talsfluga. Offentlighetsprincipen föddes 1766, då Sverige och Finland antog tryckfrihetsförordningen: världens första lag som gav allmänheten rätt att ta del av offentliga handlingar.
Men samtidigt som det talas om vikten av transparens är demokrati och pressfrihet på global tillbakagång.
I Trumps USA betyder numera öppenhet att delar av regeringssammanträden går att följa direkt i mobilen. Men den demokratiska vinsten är lika meningsfull som ett diplom från Trumps universitet.
Ett amerikanskt regeringsmöte följer numera ett tydligt manus. Alla ministrar förväntas i tur och ordning att berätta vilka fantastiska resultat som åstadkommits det senaste året. Och crescendot på redovisningen är att prisa den stora ledaren.
Mästerförhandlaren. Visionären. Strategen. Utan Donald Trumps genialitet, inga framgångar.
Under det senaste mötet i måndags ströddes ett 50-tal berömmande ord över presidenten, som trots regnet av superlativ kämpade med att hålla ögonlocken öppna. Kejsaren har blivit så van vid serviliteten att endast frånvaro av smicker gör intryck på honom.
Undfallenheten får platta självklarheter att låta som grandiosa insatser. När turen kom till utrikesminister Marco Rubio fick vi veta att presidenten förtjänar ett ”enormt erkännande” för att ha valt varje enskild person i regeringen.
Verkligen storartat. Men medan pekoralet serverades precis bredvid Trump, såg det ut som han åter var på väg att somna. ”Sleepy Joe”, som var hans återkommande invektiv mot Biden, handlade plötsligt om honom själv.
Trump vaknade till först när han efter en fråga började associera till Somalia. Då gick systemet på högvarv, och Trump slog fast att Somalia ”knappt är ett land”. Det har ”ingenting”, sa han, folk ”springer mest runt och dödar varandra”. Enligt USA:s president ”stinker” Somalia.
Beträffande amerikaner med bakgrund i Somalia, meddelade Trump svepande att ”han inte vill ha dem i vårt land”, de ”bidrar inte med något”. Och han ”struntar i om det är politiskt korrekt att säga det”. Presidenten uppmanade denna grupp, som han kollektivt anklagade för välfärdsbedrägeri i Minnesota, att ”åka tillbaka dit de kom ifrån och fixa stället”.
Ingen av ja-sägarna runt bordet protesterade mot den uppenbara rasismen.
Före Trumperan hade det varit omöjligt för en president att uttrycka sig så xenofobiskt. Nu sker det i realtid, öppet inför hela världen.
Utrikesminister Marco Rubio får väl ta hand om spillrorna av relationen med Somalia.
Men han verkar mest fokuserad på relationen med presidenten. I brist på kontakt på regeringssammanträdet höjde utrikesministern sina insatser efter mötet, som om han i ett slags tilltagande ängslan vädjade om ett svar från sin chef. På torsdagsmorgonen meddelade Marco Rubio på plattformen X att utrikesdepartementet ändrat namn på USA:s fredsinstitut till ”Donald J Trumps fredsinstitut”.
Vilken rimlig och logisk idé. Det kanske är dags att kalla Sveriges fredsinstitut Sipri för Ulf Kristerssons fredscenter?
Det amerikanska namnbytet sker efter att Trumpadministrationen tidigare i år knäckt detta fristående och internationellt erkända forskningsinstitut, i en av alla sina utrensningar.
Samma administration bytte dessutom nyligen namn på försvarsdepartementet till krigsdepartementet. Trump vill inte längre tala om en försvarsminister utan om en krigsminister.
Men den största ironin är att Rubio gör sitt utspel samma vecka som USA hotar med att angripa Venezuela militärt.
Försvarsminister Pete Hegseth anklagas också för krigsbrott efter ett avslöjande om hans inblandning i attackerna mot misstänkta narkotikasmugglare till havs.
Hegseth ska enligt Washington Post ha gett ordern: ”Döda dem alla”. Detta efter att en amerikansk specialstyrka bedömt att båten de övervakade troligen fraktade droger. Soldaterna följde ordern. Den första attacken dödade merparten ombord. Ett andra anfall genomfördes – de två som klamrade sig fast vid relingen slets då sönder i vattnet.
Den beskrivna attacken ligger i linje med Hegseths bombastiska retorik i största allmänhet. Krigets lagar är någon som veklingar bryr sig om. Men likväl är Pentagons instruktioner varken nya eller otydliga: utslagna motståndare ska tillfångatas, inte avrättas.
I Ukraina har vi sett hur Ryssland agerat enligt en liknande destruktiv logik – helt enkelt för att man är en diktatur som hyser noll respekt för demokratins kärnvärden.
Kanske finns här en förklaring till varför Trumpadministrationens intresse för att göra affärer med Ryssland är så mycket starkare än dess sympatier för Ukraina: Trump dras till dem han känner igen sig i.
Makt går före rätt. Och öppenhet är bara ett verktyg för att etablera propagandan.
Europa verkar till slut ha förstått vad som pågår. Enligt den tyska tidningen Der Spiegel ska Frankrikes Emmanuel Macron under ett samtal mellan en grupp europeiska ledare och Ukrainas Zelenskyj ha varnat för fula amerikanska trick för att avsluta kriget. Tysklands Fredrich Merz ska ha sagt att ”de spelar spel, både med oss och med er”. Och Finlands Alexander Stubb fyllde i: ”Vi kan inte lämna Ukraina och Volodymyr ensam med dessa killar”, syftandes på Trumps svärson Kushner och favoritförhandlaren Witkoff.
Man inser hur mycket man saknar det gamla USA ju mer man lär sig om det nya.
