Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Han kallar sig snut och frontsvin, vill ”vara ute på gatan och gripa bus”. Jale Poljarevius är polismästare och underrättelsechef i Polisregion Mitt och har länge haft hårt tonläge mot gängen.
Men samtidigt kritiserar han politiker som pratar om att ”krossa gängen”: ”Det här är infinite game, ett spel utan slut. Vi slår ut ett nätverk, men det kommer nya. Därför håller det inte att säga ’åh herregud, när ska det här ta slut?’ Vi måste kötta på”, säger han (DN 17/10).
Just det. Den organiserade brottsligheten behöver pressas tillbaka, ledargestalter fångas, narkotika beslagtas. Det är enormt viktiga insatser. Polisen gör områden tryggare och hanterar konkreta hot – men uppgiften är framför allt att lösa problem som redan uppstått.
Och eftersom gängen ständigt rekryterar nya personer när andra låses in, behöver deras tillförsel av nya barnsoldater stoppas. Vi kommer inte ”krossa” gängen – men vi ska marginalisera dem. Poljarevius tror att nyrekryteringen är på väg ned, då hela samhället står på tå. I stället för att bara hoppas att han har rätt bör vi ta vara på det momentum som uppstått.
En insats för att göra just det kallas MST – multisystemisk terapi – och går ut på att stötta familjer med en bred arsenal insatser, om barnen exempelvis är på väg in i kriminalitet. Eller som Hanne Høylo Olsen, enhetschef för en MST-grupp i Stockholm, uttrycker det: ”Vi brukar säga att vi är socialtjänstens piketstyrka” (Mitt i Stockholm 14/10).
En sådan här ingång i problemen är motsatsen till att besviket tala om bristande föräldraansvar
Metoden går ut på att under fem månaders tid stärka situationen kring skola, fritid, föräldrar – med terapeuterna tillgängliga 24 timmar, sju dagar i veckan.
Det är, som man hör, en intensiv insats. Men den tycks fungera: 86 procent återfaller inte i brottslighet efter behandlingen, och nio av tio barn kan bo kvar hemma.
I Stockholm kan de redan befintliga MST-grupperna som finns hjälpa runt 60 barn om året i dag, och med nyligen utökade resurser är målet att nå upp till 200 nästkommande år.
En sådan här ingång i problemen är motsatsen till att besviket tala om bristande föräldraansvar. Det är att inse att det är svårt att kontrollera ett barn som smyger hem med en ny mobil, moped eller ett vapen. Och att det blir både skadligare och dyrare för samhället att vänta med insatser, och sedan sätta allt yngre barn i fängelse, när det redan är för sent.
Sverige behöver en stark polismyndighet som kan ”gripa bus” och ”kötta på”, men det är bara ena sidan av lösningen. I stället för att föraktfullt fnysa och raljera om fritidsgårdar, när förebyggande arbete nämns, behöver socialtjänst och preventivt arbete stärkas med samma ambitioner som rättsväsendet.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Självklart ska oppositionen ha vetorätt i demokratin
Andreas Johansson Heinö: KD vill förbjuda burka – och visar hur man övergett partiets ideal
