Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det finns ett egenvärde i att hålla nere kommunalskatten. Den är platt och slår lika mot alla, oavsett inkomst. Och hårt arbetande människor ska givetvis få behålla så mycket som möjligt av lönen.
Därför kan regeringen gott titta närmare på förslagen i utredningen om incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn, som överlämnades till civilminister Erik Slottner (KD) förra veckan. Inte minst eftersom skillnaden mellan olika delar av landet börjar bli absurd.
Sedan i januari betalar invånarna i Dorotea – som ligger högst – 6,72 kronor mer per intjänad hundralapp än de som är folkbokförda i Österåker, som ligger lägst. Det innebär att Doroteabon som tjänar 30 000 kronor avtvingas drygt 1 200 kronor mer varje månad än ”kollegan” i Österåker. Och kan man öka incitamenten för kommuner och regioner att sänka skatten, samtidigt som de klarar sina kärnuppdrag, är det bara att välkomna.
Om lokala skatter ska hållas i schack räcker det dock inte att blicka mot kommunerna och regionerna. Det krävs även att staten steppar upp som finansiär, exempelvis genom att höja statsbidragen. Och det bör givetvis vara uteslutet att rikspolitikerna lämpar över ytterligare kostnader på kommunerna.
Ändå är det precis vad Tidöpartierna planerar att göra.
Vad händer med barnfamiljen som inte kan försörja sig själv?
Nyligen föreslog de att människor som kommer till Sverige inledningsvis inte ska få del av allt i socialförsäkringssystemet, som barnbidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning på lägstanivå. Alltså statliga stöd som i många fall går till barnfamiljer.
I stället kommer de att få kvala in: antingen genom att bo här i fem år eller genom att arbeta under en viss period.
Vid en första anblick kan det låta rimligt. Men vid en andra inser man att förslaget hör hemma i papperskorgen.
För vad händer med barnfamiljen som inte kan försörja sig själv? Den hänvisas till kommunens socialtjänst, som då betalar ut det som förr kallades för socialbidrag så att hushållet kommer upp i en skälig levnadsnivå.
Om föräldrarna redan får pengar från staten i form av exempelvis barn- och bostadsbidrag behöver kommunen skjuta till mindre för att miniminivån ska nås. Om familjen å andra sidan inte har några andra inkomster måste kommunen stå för hela summan.
Därför är det tveksamt om reformen kommer att få fler att gå från bidrag till arbete. Risken är snarare att de går från statliga bidrag till kommunala.
Det är inte så en ansvarstagande regering visar att den vill sänka kommunalskatten.
Läs mer:
Ledare: Regeringen har backat om migrationen – nu varnar experter för nästa politiska krasch
Ledare: Klarar världsekonomin fyra veckors krig till?
