Hur ska reglerna se ut för att styra samhället i en akut kris? Det är en fråga som ställts och besvarats allra minst sedan diktatorsämbetet i romersk rätt. Då kunde senaten lägga den vanliga maktdelningen åt sidan och uppdra åt någon att vara just diktator i maximalt sex månader, i allmänhet för att bedriva krig.
Trots den tveksamma klangen i det romerska begreppet har många västerländska demokratier likartade möjligheter att införa undantagstillstånd med utökad makt åt statens exekutiva funktion, en regering eller president. Fortfarande gäller det här oftast i krigstid, men i ungefär hälften av länderna i Europa också vid andra allvarliga kriser.
Det är stora förändringar som föreslås av vårt styrelseskick och genuina värden som måste vägas mot varandra.
Nu senast under pandemin uppmärksammades att Sverige har en annan konstitutionell tradition. I likhet med de andra nordiska länderna har vi valt att så långt som möjligt behålla makten hos den folkvalda riksdagen. De möjligheter som ändå finns att överlåta makt gäller dessutom endast vid krig. Det här tog bland annat Coronakommissionen upp som en brist, och menade att regeringen enklare borde kunna utfärda föreskrifter för att exempelvis hindra smittspridning utan att behöva gå via riksdagen. Utifrån det tillsattes 2021 en parlamentarisk kommitté som skulle utreda frågan. Kommitténs slutbetänkande kom i slutet av förra året, men har knappt fått någon uppmärksamhet alls.
Häromveckan presenterade dock den borgerliga tankesmedjan Timbro en rapport som granskar förslaget, och en sak står omedelbart klar. Om vi inte ska hamna i en situation likt den med den nya spionlagen – där grundlagen ändrades och försämrade möjligheterna till granskande journalistik utan egentligen någon debatt alls förrän de allra sista veckorna – så måste både medier och politiker ta den här frågan på allvar. För det är stora förändringar av vårt styrelseskick som föreslås och genuina värden som måste vägas mot varandra.
För ja, vi behöver vara bättre förberedda för allvarliga kriser, och gränsen mellan krig och kris är kanske inte alltid glasklar. Om en rysk cyberattack exempelvis skulle slå ut svensk energiförsörjning, vad skulle det räknas som?
Det här innebär i praktiken ett undantagstillstånd som dessutom, till skillnad från det romerska diktatorsämbetet, inte är tidsbegränsat.
Kommittén föreslår att det vid en allvarlig fredstida kris ska vara möjligt för riksdagen att med tre fjärdelars majoritet överlåta makten åt regeringen att utfärda nya regler om nästan allting utom grundlagsförändringar. Om det är uppenbart att man inte kan vänta på ett sådant riksdagsbeslut får regeringen själv ge sig den makten och tillfråga riksdagen i efterhand, senast efter 30 dagar. Under den tiden gäller regeringens beslutade regler. Det här innebär i praktiken ett undantagstillstånd som dessutom, till skillnad från exempelvis det romerska diktatorsämbetet, inte är tidsbegränsat.
Några andra saker sticker ut som extra demokratiskt anmärkningsvärda. Den första är att kommittén inte definierar vad som utgör en ”allvarlig fredstida kris”. Det lämnas ytterst åt regeringen att avgöra. Och om en kvalificerad riksdagsmajoritet väl har givit en regering den här makten så krävs också en lika stor majoritet för att avskaffa den. Därmed avskaffas i praktiken minoritetsskyddet.
Om riksdagen sedan skulle underkänna de regler en sådan här undantagsregering beslutar om finns inget formellt hinder för regeringen att fatta samma beslut igen, och igen, och igen. Riksdagens enda maktmedel blir då att avsätta hela regeringen, vilket man kanske inte vill göra i en akut krissituation.
Av riksdagens partier är det bara Miljöpartiet som reserverat sig mot kommitténs förslag. Risken är därför att de här lagändringarna seglar igenom utan vidare diskussion. Det vore ett demokratiskt underbetyg.
Läs mer:
Amanda Sokonicki: Magdalena Andersson är högerns bästa kampanjarbetare
Ledare: Sverige tar steg efter steg mot allt mindre frihet
Amanda Sokolnicki: Vill Moderaterna hindra kvinnor från att bränna sina slöjor?