Det är svårt att föreställa sig 14 000 barn. Det är fler än som föddes i hela Skåne förra året. Tio gånger så många jämfört med antalet människor som omkom när Titanic sjönk. Och det krävs över 900 förskoleavdelningar för att alla ska få plats.
Storleksordningen säger en hel del om vilken fruktansvärd misär som FN nyligen varnade för i Gaza. På tisdagen meddelade organisationen att 14 000 spädbarn kan dö i området inom 48 timmar, förutsatt att inte ”floder av bistånd” kommer in och når de allra minsta.
Om inte det är skäl nog för att vidta kraftfulla åtgärder mot Israels blockad av matleveranser som pågått sedan i början av mars, är frågan vad som krävs för att omvärlden ska göra det. För den hjälp som Israel nu pratar om är inte i närheten av att väga upp.
Det är också därför det beskrivs som en skenmanöver, då de mycket begränsade humanitära insatserna kommer i direkt anslutning till beskedet att Israel ska ”ta kontroll över” hela remsan. Och Johan von Schreeb, professor i katastrofmedicin, varnar för att Israel kommer att använda mat för att förflytta folk.
Utdelningen ska nämligen bara ske på ett fåtal platser och under bevakning av israelisk militär. Dessutom kommer den inte att skötas av någon beprövad organisation, som vet hur man bör gå till väga för att distribuera mat på ett säkert och effektivt sätt till miljontals svältande människor, utan av amatörer.
I dag är Sverige det enda EU-landet som dragit tillbaka nödbiståndet till FN:s flyktingorgan Unrwa.
Det är i den verkligheten som FN larmar om att 900 förskoleavdelningar kan försvinna på bara några dygn.
Vad skulle då kunna lösa problemet?
Johan von Schreeb igen: ”Att man öppnar gränserna och släpper in humanitär hjälp” (Göteborgs-Posten 19/5).
Det är nu även den svenska regeringens linje. Nyligen krävde utrikesministrar från drygt 20 länder, inklusive Sveriges Maria Malmer Stenergard (M), ett ”fullständigt återupptagande av biståndet till Gaza”.
Det är det enda rimliga när barn redan har dött av svält och tiotusentals står på tur om ingenting förändras. Och på tisdagen fick omkring 100 FN-lastbilar med nödhjälp tillstånd att rulla in i Gaza. Men behoven är enorma, så det duger inte att bara öppna gränsen enstaka dagar.
Sverige kan dock göra betydligt mer. I dag är vi det enda EU-landet som dragit tillbaka nödbiståndet till FN:s flyktingorgan Unrwa. I stället delas pengar ut till andra aktörer, vilket för ett otränat öga kan framstå som en fullgod ersättning.
Men Unrwa är det största FN-organet i Gaza och en nyckel till humanitära insatser i området, som andra FN-organ enligt egen utsago är beroende av. Redan när beslutet fattades i december i fjol – med motiveringarna att Israel bestämt att organisationen inte får verka i landet – uttryckte Unrwa-chefen besvikelse över regeringens beslut, som han hoppades skulle omprövas.
Det är dags att göra det.
Inte för att Unrwa är perfekt. Tvärtom har organisationen fel och brister.
Men när gränserna öppnas och den humanitära hjälpen tillåts strömma in – vilket måste bli verklighet nu – är Unrwa den mest pålitliga aktören som kan rädda 14 000 spädbarn från en säker död. Sverige kan inte säga nej till de biståndsarbetarna när läget är akut.
Läs mer:
Ledare: Misären i Gaza är fullständig – ändå räcker det inte för Israels regering
Ledare: Polen visar att den auktoritära riktningen inte är ödesbestämd
