Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Mitt under brinnande hungersnöd i Gaza valde regeringen att dra in stödet till FN-organet Unrwa, trots att det var organisationen med bäst möjligheter att få fram förnödenheter. Så viktigt var det att pengar inte riskerade att hamna i fel händer.
Det budskapet har sedan upprepats av regeringen. Blotta misstanken om korruption eller jäv har inneburit ett big no-no, och varit skäl nog för att lägga om biståndspolitiken.
Hållningen verkar dock komma med undantag.
Först rapporterade Ekot i oktober att 100 miljoner i svenskt bistånd styrts om för att hamna närmare Somalias regering i ett hemligt upplägg. Målet var att få landet – världens näst mest korrupta – att ta emot utvisade personer. Sedan avslöjade DN att regeringen betalar 5 miljoner kronor för tre tjänster i Somalias regeringskansli. Nu framkommer det också att vi fortfarande inte vet vilka som får dessa pengar.
På frågan om Migrationsverket har kontakt med tjänstemännen svarar de ”nej med stort N”.
På frågan om Migrationsverket har kontakt med tjänstemännen svarar de ”nej med stort N”. Redan 2024 frågade en expert på myndigheten vilka de tre somaliska anställda är – inget svar. Varken gränspolisen, NOA, Kriminalvården eller Justitiedepartementet, som betalar ut pengarna, har någon kontakt med tjänstemännen.
Samtidigt har Somalia ett erkänt problem med ”spökarbetare” – personer som står som anställda, får betalt, men inte kommer till jobbet. Fyra av varandra oberoende källor uppger för DN:s journalister att regeringens Somaliapengar gått till sådana spöken.
Utifrån hur regeringen pratat om risker med korruption och jäv i andra sammanhang hade man kunnat förvänta sig att nödbromsen skulle dras i – hårt. Så är inte fallet.
Migrationsminister Johan Forssell (M) svarar i stället DN att han ”ser goda resultat” och att ”skulle vi få bevis för att det har förekommit korruption skulle vi självfallet agera”.
Trots alla varningsklockor är regeringen alltså inte det minsta orolig.
Det är tydligt att det finns två måttstockar, och den som används för att få till utvisningar är tydlig: Mottagarlandet får diktera villkoren för bistånd, var svenska pengar sedan går är mindre viktigt. Varningar om korruption besvaras med en axelryckning.
Det är faktiskt för dåligt.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Halmstad visar att det går att få bort de utsatta områdena – men vill regeringen det?
DN:s ledarredaktion: Förstår vi vad som står på spel när Trump spränger båtar utanför Venezuela?
