Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
En typisk scen för hur de senaste årens debatt kring migration har låtit utspelade sig 2024. Dåvarande migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M), i dag utrikesminister, firade då att folk från Irak, Somalia och Syrien lämnar Sverige. Det var som att säga: Vi vill inte ha er med dessa bakgrunder här.
Politiker har blivit vana vid att tala på ett sätt som förrädiskt glider mellan invandrare generellt och kriminella. Ebba Busch (KD) har använt termer som att ”hålla packet borta”. Sverigedemokraternas ungdomsförbund vill ha ett svenskt ICE – migrationspolisen i USA som deporterar människor och skjutit flera medborgare.
En råhet smyger sig in i samtalet om människor som flytt.
Väljarna är inte imponerade. En ny mätning från Järvaveckan Research och Indikator Opinion visar att mer än 60 procent av svenskarna anser att politiker generaliserar för ofta om människor med utländsk bakgrund (DN Debatt 29/8).
Det här har spillt över på integrationsfrågan, och inte bara från Tidöpartiernas håll. När tonårsutvisningarna (som fortfarande pågår) var högst upp på dagordningen i början av året var Socialdemokraternas första reaktion att säga nej till att stoppa dem – för att Sverige hade en ”integrationsskuld”. Var tanken att integrerade unga vuxna skulle betala den skulden genom att kastas ut ur landet?
Tre fjärdedelar av svenskarna anser att politiker fokuserar mer på problem än lösningar i integrationsfrågan. Även en majoritet av SD:s väljare håller med.
Den ovan nämnda undersökningen visar att folk tröttnat på domedagsprofetiorna. Tre fjärdedelar av svenskarna anser att politiker fokuserar mer på problem än lösningar i integrationsfrågan. Även en majoritet av SD:s väljare håller med.
Är det så underligt? I stället för att tävla med bäst integrationspolitik har frågan blivit ett slagträ för att försöka skrämma väljare.
När Socialdemokraterna förra året antog ny politik för att försöka bygga mer blandade boendeformer i kommuner, och därmed minska segregationen, gick Moderaterna ut och kallade det ”tvångsblandning”.
Socialdemokraterna tonade därefter ned frågan.
När en grupp ledd av migrationsminister Johan Forssell (M) tog fram nya integrationsförslag för Moderaterna gick finansminister Elisabeth Svantesson (M) ut och sågade förslaget om integrationszoner med sänkt skatt.
Resultatet blir att den politiska debatten, i stället för att handla om olika lösningar på segregationen, fastnar i problem och skrämseltaktik.
Det är synd, frågan är svår och skulle kräva flera angreppsvinklar. Bostadspolitiken kommer säkerligen behöva vara en ingrediens.
Sverigedemokraterna har däremot en tydlig bild av vad de tänker sig. Jimmie Åkesson vill ”lägga exakt noll kronor på integration, och därmed befästa segregationen tills han lyckas deportera fler människor. Efter valet vill SD riva upp redan givna permanenta uppehållstillstånd för upp emot hundratusentals personer.
I brist på aktiv integrationspolitik blir detta svaret för Tidöpartierna om de vinner valet. Statsminister Ulf Kristersson (M) har faktiskt redan lovat det: enligt honom ska SD inte bara få ministerposter, utan ansvaret för migrations- och integrationspolitiken.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: I vilken värld lever egentligen Kristersson och Andersson?
DN:s ledarredaktion: Moderaterna brukade vara seriösa i finanspolitiken – vad har hänt?