Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det var en nyhet i finsk public service: ”Här bygger Sverige isoleringsceller för 13-åringar”. Texten präglades av den där tonen av tillbakahållen bestörtning som svensk media ibland har när man bevakar märkliga inslag från amerikansk politik – tänk att ett land som Sverige gör såhär?
Den frågan är sannerligen värd att ställa.
Det är det många som har gjort, här också. De flesta remissinstanser har sågat förslaget om att sätta 13- och 14-åringar i fängelse jäms med fotknölarna, däribland Kriminalvården, Åklagarmyndigheten, Justitiekanslern, Brottsofferjouren och Domstolsverket.
Den huvudsakliga invändningen från rättsväsendet är att det inte finns belägg för att åtgärden skulle ha effekt på den ökande ungdomsbrottsligheten. Regeringen skriver till och med själv att det saknas stöd för det.
Många har lyft risken att gängen med den här förändringen bara skulle börja grooma ännu yngre barn in i kriminalitet
Mycket tyder tvärtom på motsatsen. Många har lyft risken både för ökad återfallsbrottslighet bland 13-åringar som får fängelse snarare än sociala insatser och att gängen med den här förändringen bara skulle börja grooma ännu yngre barn in i kriminalitet.
Det finns också lärdomar att dra från när Sverige 1980 avskaffade ungdomsfängelser. Ett viktigt skäl var att återfallsfrekvensen för de ungdomar som låstes in var så höga, mellan 60 och 80 procent begick nya brott inom två år efter frisläppande. Åtskilliga studier på 50-, 60- och 70-talen visade hur ungdomsfängelserna främst fungerande som utbildning i brottslighet. De unga intagna skolades in i både i kriminellt beteende och i en kriminell identitet, något som kan vara väldigt svårt att bryta.
Regeringens argument för lagändringen fokuserar på att brottsoffren måste få upprättelse. Och det är förstås en viktig poäng. Men som Brottsofferjouren påpekar måste det vägas mot all existerande forskning om barns psykiska och kognitiva utveckling. De lyfter också de starka sambanden mellan att ha utsatts för brott och att själv senare begå dem. Det finns dessutom åtskilliga saker som kan och bör göras för att stärka brottsoffer som inte handlar om att fängsla barn.
Man bör rimligen också väga in framtida offer. Om sänkt straffbarhetsålder leder till fler återfall, mer förhärdade barnbrottslingar och dessutom 11- och 12-åringar som dras in i kriminalitet, kommer ännu fler än i dag riskera att drabbas.
Då är vi tillbaka vid att regeringen alltså vill sätta mellanstadiebarn i fängelse, utan annat skäl än att det känns rätt.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Gillar Åkessons gamla vän Hitler? Det hade han ingen aning om!
DN:s ledarredaktion: Jan Guillou jagar misshagliga journalister
