Det här var planen hela tiden, deklarerade USA:s finansminister Scott Bessent. Finansmannen Bill Ackman fyllde i: ett briljant spel, rakt ur Donald Trumps ”Art of the deal”.
Presidenten själv var ärligare: Det började kännas lite skakigt. ”Jag följde obligationsmarknaderna”, utvecklade han.
Räntorna på amerikanska statspapper steg. Dollarn föll. Tvärtemot vad folk förväntar sig när det ser oroligt ut.
Uppryckningen på Wall Street under onsdagen säger mycket om lättnaden. Och hur nära ögat det var. Donald Trumps ”befrielsedag” var på vippen att utlösa en explosiv ekonomisk kris.
Det kan den fortfarande göra.
De landsspecifika tullarna mot alla utom Kina är alltså pausade. Kvar är de universella tarifferna på 10 procent, och stål- och biltullar på 25 procent. Detta är inte hot inför framtiden – det är sådant som redan är infört. Som varje dag gör ett avtryck i den reala ekonomin i form av högre priser, slår mot företag där import är en del av affärsmodellen och tär på tillväxten.
Vad gäller de landsspecifika tullarna är de pausade i 90 dagar. USA ska förhandla med ett 70-tal länder. Men det går inte att få fram ett seriöst handelsavtal på den tiden, än mindre 70 stycken.
Vad som händer när tidsfristen löpt ut är omöjligt att veta.
Kanske, kanske, kanske – det sammanfattar läget. Osäkerhet slår stenhårt mot investeringsviljan.
Kanske är Trump bränd av den senaste veckan, tar vad som helst och kallar det för en ”seger”. Kanske menade han allvar med sina hallucinationer om att handelsbalansen med varje part ska ner till noll och låter till slut ändå tarifferna träda i kraft när det inte erbjuds som alternativ. Kanske uteblir allt, kanske hamnar man mittemellan, kanske blir det ingenting.
Kanske, kanske, kanske – det sammanfattar läget. Osäkerhet slår stenhårt mot investeringsviljan.
Och så var det Kina. De amerikanska tullarna är uppe på 125 procent, de kinesiska på 84.
”Xi Jinping vill ha samtal men vet inte hur han ska få till dem”, säger Trump. Det låter mer som att den amerikanske presidenten verkligen vill sätta sig ner och prata.
Nuvarande tullnivåer är så höga att de i praktiken innebär ett förbud mot handel mellan länderna. Det ger en stenhård efterfrågechock för Kina, som redan är fast i en deflationsspiral. Å andra sidan har regimen resurser för att hantera situationen. Kommunistpartiet lär inte ha några problem att spela på nationalistiska strömmingar och skylla allt på Trump.
Konsekvenserna för USA blir också stora. Alltifrån Walmart till små leksaksaffärer fyller hyllorna med kinesiska produkter. Amerikanska fabriker använder kinesiska halvledare och verktyg. Ett importstopp blir oerhört kostsamt.
Banken Citigroup konstaterar att om tarifferna mot Kina ligger kvar så är USA:s effektiva tullar 21 procent i stället för 24 före pausen. De var 2,5 procent när Trump tillträdde.
Investmentbanken JP Morgan bedömer att sannolikheten för recession senare i år sjönk med onsdagens besked, men att den fortfarande är högre än 50 procent.
Investmentbanken JP Morgan bedömer att sannolikheten för recession senare i år sjönk med onsdagens besked, men att den fortfarande är högre än 50 procent.
Kanske når Xi och Trump fram till en egen paus och förhandlingar. Men de amerikanska tullarna kommer fortfarande att vara högre än när Trump tillrädde.
Och så osäkerheten på det, den som är Donald Trumps livsblod.
Skakningarna på obligationsmarknaderna, dollarns svajande. Flimmer i det globala finansiella systemets hjärta.
Fram till ”befrielsedagen” var det något som knappt gick att föreställa sig. Nu går det inte att tänka bort.
Det här är fortfarande en mycket farlig situation.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Trump vill inte vara en loser – därför gör han så att vi alla förlorar
DN:s ledarredaktion: Nu måste Ebba Busch vara ödmjuk