Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
”USA:s vision är förenlig med vår”. Det förklarade Kreml på söndagen med anledning av Trumpadministrationens nypublicerade nationella säkerhetsstrategi, som spränger den transatlantiska länken i bitar och drömmer om ”strategisk stabilitet” med Moskva.
Samma dag underströk sedan Donald Trump att han var besviken på Volodymyr Zelenskyj, som fortsätter att säga nej till att retirera från ukrainsk mark.
Sådana var förutsättningarna när Keir Starmer på måndagen tog emot Emmanuel Macron, Friedrich Merz och just Zelenskyj på Downing Street.
På sätt och vis var inget nytt. Säkerhetsstrategin kodifierar allt vad Trump och hans underhuggare har sagt och gjort under året. Presidenten har hela tiden varit på det klara med att han vill göra affärer med Moskva och att han anser att EU skapades för att skinna USA.
Att Trump är beredd att sälja ut Ukraina har varit kristallklart åtminstone sedan bakhållet på Zelenskyj i Vita huset.
Vad som har förändrats är att det inte längre går att låtsas som att det kommer att gå att få den amerikanske presidenten att byta uppfattning genom golfrundor, flotta bjudningar eller fjäsk. När hans administration tar tid på sig att formulera ett formellt dokument om hur man ser på världen är det här man landar.
Vi ska också ha klart för oss att USA just nu inte bara är på väg att lämna Europa – USA håller i praktiken på att bli en motståndare på samma sätt som Kina och Ryssland.
Men Trump har endast tre år kvar som president, handlar det inte bara om att övervintra och hoppas på det bästa?
Peking och Moskva vill splittra EU och spela ut europeiska länder mot varandra. Washington säger rakt ut att man vill göra detsamma.
Men Trump har endast tre år kvar som president, handlar det inte bara om att övervintra och hoppas på det bästa?
Men vad är ens det bästa? Att hans rörelse utraderas? 2020 kunde man kanske hoppas på det, men nu? Mer troligt är i så fall att Trump eller hans handplockade efterträdare vinner 2028, och gör det med hjälp av metoder som tvingar oss att sortera in USA i samma kategori som Kina och Ryssland också när det gäller politisk regim. Eller att Maga-rörelsen förlorar, men finns kvar som politisk kraft med ett ständigt hot om att återställa Trumps utrikespolitik. Det vore också förödande, för säkerhetsgarantier kräver tillit och förutsebarhet.
Och om Europa sitter på händerna i tre år kommer Ukraina ha tvingats välja mellan att underteckna sin kapitulation och att strida vidare utan hjälp från USA långt innan det är aktuellt med en ny person i Vita huset.
De avgörande besluten fattas nu.
I torsdags avslöjade Reuters att USA gett Europa en tidsfrist fram till 2027 – då ska vi ha tagit över försvaret av vår egen kontinent.
Europa måste ersätta amerikanerna, förmåga för förmåga, och göra det snabbt.
Det rapporterades som ett hot, men det är vad som krävs: Europa måste ersätta amerikanerna, förmåga för förmåga, och göra det snabbt.
Vad gäller Ukraina krävs ytterligare stöd, för att landet ska kunna säga nej till en oacceptabel fred – och för att pressa Putin till att acceptera en rimlig.
Macron, Merz och Starmer rapporterade på måndagskvällen framsteg kring planen att ta de frysta ryska tillgångarna, men det gäller att komma till skott.
Det gäller också för ”de villigas koalition” – där Sverige ingår – som lovat att skicka uppemot 30 000 soldater till Ukraina för att säkra en eventuell fred: Se till att mobilisera styrkan, fixa logistiken, sätt den i beredskap att kliva över gränsen vid en vapenvila – gör allt utan amerikansk hjälp.
Det kommer att vara nödvändigt för att ge Kiev de trovärdiga säkerhetsgarantier som krävs för ett slut på kriget.
Dyrt och svårt, ja. Men det är en del av poängen: visa Trump – och Putin – att Europa means business.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Trumpadministrationen vräker ur sig lögner – svenska tjänstemän svarar med fakta
Isobel Hadley-Kamptz: Pete Hegseth måste vara världens sämsta chef
