Vänsterpartiet är lika bra på att hamna i skandaler, som företrädarna är usla på att hantera dem. Det gäller oavsett om debaclet handlar om antisemitism, knark eller våldsanklagelser.
Senast i raden är bråket i Bryssel i maj, mellan EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe (KD) och en tjänsteperson från V.
Enligt EU-parlamentets utredning ”initierade och eskalerade” vänsterpartisten situationen. Slutsatsen är inte dragen ur hatten, utan baseras bland annat på en övervakningsfilm, som såväl V som KD har sett under den senaste veckan. Och talmannen Roberta Metsola har fördömt händelsen.
Utslaget borde få Vänsterpartiet att sänka garden. Men i stället gick de först till motattack genom att ifrågasätta internutredningens trovärdighet, med motiveringen att talmannen och Teodorescu Måwe sitter i samma partigrupp.
Det är ungefär som att anklaga riksdagens talman för jäv – en allvarlig beskyllning som i princip skulle vara skäl för avgång och alltså inte bör slungas ut utan starka indicier.
Brysselbråket är dock inte första gången som V väljer konfrontation framför eftertanke. När Aftonbladet i fjol hittade spår av kokain på toaletten på flera riksdagspartiers kanslier – bland dem V:s – utstrålade Nooshi Dadgostar inte precis ansvarstagande och ledarskap.
Det är inte undra på att Vänsterpartiet är fast i skandalspiralen.
I stället svarade hon att hon skulle uppskatta om Aftonbladet kunde kontrollera sina toaletter och att man därefter skulle kunna diskutera åtgärder för Vänsterpartiets del. Som om ett eventuellt problem på en tidningsredaktion – som det inte finns några bevis för – hade minskat behovet av krafttag på ett riksdagskansli.
Samma ovilja att ta tag i missförhållanden märks när vänsterpartist efter vänsterpartist blir påkommen med att sprida antisemitism, som ledningen konsekvent reagerar senfärdigt på. Det färskaste exemplet rör riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas, som väckte stor uppmärksamhet när hon delade en antisemitisk bild på plattformen X, där både bild och text påstod att Israel styr andra länder.
Både lokalföreningar och profilerade partister henne sitt helhjärtade stöd, bland annat genom att skriva under ett upprop, medan ledningen länge låg lågt. När den väl agerade uteslöt den bara Delgado Varas från att vara en del av riksdagsgruppens arbete – inte från V, där hon till och med har kvar sin plats i partistyrelsen.
Ärendet är alltså så illa skött att det knappt kan kallas för krishantering. Det är inte undra på att Vänsterpartiet är fast i skandalspiralen.
Läs mer:
Ledare: Inslaget i SVT borde få hela Sverige att rysa
Ledare: Här är fajten som de seriösa partierna måste vinna