Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Ord och inga visor. Det levererar Finanspolitiska rådet i den översyn av regeringens ekonomiska politik som presenterades i veckan. ”I årets rapport framför rådet sin hittills allvarligaste kritik mot hur finanspolitiken förhåller sig till det finanspolitiska ramverkets principer”, slås fast i sammanfattningens allra första mening.
Kritiken gäller i huvudsak två punkter. Den första handlar om konjunkturpolitiken. Det finanspolitiska ramverket tillåter regeringen att låna och göra underskott under lågkonjunkturer – finansminister Elisabeth Svantesson (M) har däremot valt att blåsa på under 2026, trots att de egna prognoserna visar på en stark återhämtning i ekonomin.
Valfläsk deluxe, säger inte rådet att det handlar om, men så är det ju.
Den andra – och viktigare – delen av kritiken gäller förhållandet till de långsiktiga principerna för finanspolitiken. De kommande åtta åren har politikerna slagit fast ett balansmål. Samtidigt har Svantesson valt att ta satsningarna på försvaret på krita, och lägga det utanför budgetramverket.
Under en period då vi förbundit oss att gå jämnt upp siktar finansministern i själva verket in sig på ett stort minus. Och då ingår inte ens subventionerna till kärnkraften i kalkylen.
”Sammantaget anser vi att den förda finanspolitiken inte respekterar ramverkets principer”, konstaterar Finanspolitiska rådet. Någon annan slutsats är svår att dra.
Är det då fel att låna till försvaret? Nej, egentligen inte. Vi har ett kraftigt försämrat omvärldsläge och starka statsfinanser, därför att vi varit sparsamma under en relativt god tid. Självklart ska vi använda det utrymmet. På samma sätt finns argument för att låna till investeringar för att snabba på klimatomställningen.
Men hur illa kan det egentligen gå? Vi har ju principfasta och ansvarsfulla politiker som Elisabeth Svantesson. Inte skulle väl de lägga fram slösaktiga förslag som går tvärtemot vad samlad expertis säger är rimligt?
Vad som är pikant är inte att vi lånar, utan hur vi gör det, och de principer för finanspolitiken som följer av detta.
Elisabeth Svantesson har alltså precis beslutat sig för ett regelverk som innebär att statens finanser ska gå plus/minus noll de kommande åtta åren. Det var fullt möjligt att i stället bestämma sig för att låna och komma överens om att lägga pengarna på försvarssatsningar och klimatinvesteringar.
Lånefinansierade satsningar, ja, men med tydliga gränser kring hur mycket och till vad.
Hela 2024 diskuterades detta. Tunga ekonomer som Lars Calmfors företrädde den linjen. Finansministerns svar?
”Det där tycker jag är intressant, hur snabbt en diskussion och ett grundfundament bara kan kantra. Från att det är bra att vi har ordning och reda, till att nu liksom gå över helt åt andra sidan och bara dra på här för att behoven är så stora.” Så resonerade Svantesson, och la till att ”jag tänker att det är min uppgift också att hålla mot” (Aftonbladet 3/3 2024).
Detta var alltså innan hon landade i ett balansmål – att statens finanser ska gå jämnt upp – med tillägget att regeringen kan låna som den vill vid sidan av, utan tydliga gränser kring hur mycket och till vad.
Allt, för övrigt, i största samsyn med Magdalena Andersson (S).
Men hur illa kan det egentligen gå? Vi har ju principfasta och ansvarsfulla politiker som Elisabeth Svantesson. Inte skulle väl de lägga fram slösaktiga förslag som går tvärtemot vad samlad expertis säger är rimligt?
Ja, titta då bara på årets budget. Det är svårt att hitta något som fler ekonomer är överens om än att vi borde ha enhetlig moms, och att den på mat därför borde höjas till 25 procent.
I stället väljer regeringen alltså att halvera den så att skillnaden ökar ytterligare, och man gör det till en kostnad av 20 miljarder kronor, för lånade pengar just när ekonomin varvar upp.
Nu hänger allt på att nästa finansminister klarar att hålla mot.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Om det inte varit för Trump hade Putin redan förlorat
DN:s ledarredaktion: Orimligt, säger politikerna, om konsekvenserna av den egna politiken
