Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ingen talar om den stora förlusten på scenkonstens område. Privatteatrarnas död, senast Nöjesteatern i Malmö.
Många skulle säga att det är utvecklingens gång, ingen större förlust. Men det är ett missförstånd – teatern utvecklas inte och har aldrig utvecklats. Den har sina konjunkturer, som alla samhällsfenomen. I privatteatrarnas fall handlar det om en förlust av jämförelsematerial. Lägg till detta tomrum de allt resurssvagare fria grupperna.
Plötsligt är den ena spelplatsen efter den andra överstruken på kartan. Liksom i språket och tänkandet. Vad vi bevittnar är offentlighetens förvandling till marknad. Allt till salu. Teatern och scenkonsten kan inte hoppas på något ”konstnärligt” undantag. Den dramatiska texten borde vara en munsbit för AI. Till exempel en Shakespearetragedi som i Carl August Hagbergs 175 år gamla översättning låter Romeo byta slutrepliker med Julia:
Hör amma!- Nej vad har hon här att göra?
Mitt sorgespel jag måste spela ensam.
Kom, sömndryck!
Läs mer:
Leif Zern: Vilken teater håller liv i antikens frågor och orakelsvar?