Lena Philipsson skulle egentligen inte beskriva sig som en ”ja-sägare”, men på senaste tiden har hon ändå tagit sig an en del nya utmaningar. Närmast har hon huvudrollen i en dramaserie på Viaplay, och i vår ger hon sig ut på Roxetteturné med Per Gessle.
– Jag har alltid varit intresserad av att hitta nya vägar framåt. Jag har varit så jäkla länge i den här branschen nu, och för att det ska fortsätta vara roligt så känns det meningsfullt om jag går lite utanför de vanliga ramarna, vågar lite mer.
Det hade hon inte vågat förr. Som ung artist förmådde hon knappt säga ett par ord mellan låtarna. Men i dag är hon modigare, hon förklarar det som att hon genom livet vågat mer och mer.
Den 17 november släpps det första avsnittet av den sex avsnitt långa Viaplayserien ”På gatan där jag bor”, där Lena Philipsson debuterar som dramaskådespelare. Serien är inspirerad av låten med samma namn, skriven av Orup och framförd av Lena Philipsson.
På filminspelning känner sig Lena Philipsson som en nybörjare. Hon berättar att hon tar ett steg tillbaka, och blir mer en iakttagare än när hon arbetar med egna musikprojekt.
– Där är jag väldigt mycket med i allt jag gör. Jag bestämmer och pekar: ”Vi ska hitåt allihopa, så här gör vi!” Men här har jag full respekt för alla professionella skådespelare, och jag är inte någon som tror att ”shit, det här kan jag”.
”På gatan där jag bor” handlar om hur ett villaområde sluter upp bakom sin granne Nina efter att hon förlorat sin make. Seriens rollfigurer (spelade av bland andra Leif Andrée och Joel Spira) har, vissa mer än andra, funnit mening i att finnas där, och när Nina efter några år inte längre är i akut behov av hjälp väcks motstridiga känslor. Ett relationsdrama – eller egentligen flera – utspelar sig i grannskapet.
– Det handlar mycket om att inte vara rädd för förändring, säger Lena Philipsson.
På ett plan känner hon samhörighet med karaktären Nina, men för det mesta tycker hon att de är varandras motsatser.
– Det enda jag kan känna igen mig i är att jag inte vill göra folk ledsna. Jag kan tänka lite mycket på att andras känslor, och kompromissa för att inte göra någon ledsen eller besviken. Men Nina, hon säger inte ens vad hon vill till någon. Det förstår jag inte alls.
Sammantaget är Lena Philipsson glad över att ha ”kastat sig ut” och provat på skådespeleri. Tidigare har hon spelat den snobbiga och elaka Lussan Silverhjelm i julkalendern 2018, ”Storm på lugna gatan”. När hon i ”På gatan där jag bor” skulle spela en mer seriös roll upplevde hon vissa utmaningar, till exempel att hålla en monolog, att gråta på ett trovärdigt sätt, och de mer intima scenerna.
– Det har verkligen varit jättekul att få prova det här. Jag är nöjd bara jag inte har förstört någonting, säger hon.
Varför tänker du att du skulle ha förstört någonting?
– Jag menar att jag skulle vara tillräckligt bra, så att det inte sticker ut och förstör en scen och så. Då är jag jättenöjd, om jag smälter in i gänget.
Också inför de kommande spelningarna med Per Gessle verkar det finnas ett mått av tvivel – eller ödmjukhet. När det i våras stod klart att Per Gessle avsåg att väcka liv i popduon Roxettes musik, fem år efter Marie Fredrikssons bortgång, fick Lena Philipsson frågan om hon ville följa med på turné. Det var inte självklart att tacka ja.
– Det kan ju vara jäkla känsligt, gentemot fansen och alla de som älskar Marie. Att en annan artist ska gå in och göra det. Samtidigt är det ett äventyr och roligt att Per vill jobba med mig, och jag tror att jag klarar detta, säger hon.
Lena Philipsson
Född 1966
Artist, låtskrivare, skådespelare och programledare.
Debuterade som soloartist 1984. Vann Melodifestivalen 2004 med ”Det gör ont”.
Har tidigare spelat Lussan i julkalendern 2018, ”Storm på lugna gatan”.
Kom 2022 ut med självbiografin ”I händelse av min död: En manual”
”På gatan där jag bor”
Premiär 17 november på Viaplay
Skapad och skriven av Mikael Newihl
Regisserad av Lena Koppel
Medverkar gör Lena Philipsson, Ilkka Villi, Ella Fogelström, Lukas Wetterberg, Claudia Galli, Leif Andrée, Kajsa Ernst, Lena Koppel.