Nyheterna duggar tätt från en av mina tidigare uppdragsgivare. Så tätt att jag häpnar. Vad håller de på med där på Handelsbankens kommunikationsavdelning? Eller om man så vill på Sveriges mest gåtfulla ekonomiredaktion. EFN Ekonomikanalen AB växer och växer. Ny ”textprodukt” på gång. Nybildad Vetenskapsredaktion. ”Ytterligare ett steg i folkbildningens namn”, enligt den ansvarige utgivaren Leo Lagercrantz. Pengarna verkar obegränsade.
Kanalen som startade 2011 som Handelsbanken tv har numera ett 80-tal medarbetare knutna till redaktionen. En lång rad kända namn har tagit klivet över: Mina gamla programledarkollegor Anna Hedenmo (Agenda) och Anders Kraft (TV4-Nyheterna), DN:s ekonomiskribent Katrine Kielos för att nämna några. Från DN plockade man även, en smula oväntat får man nog säga, popkrönikören Fredrik Strage.
Men det kändes främmande, minst sagt, att Handelsbanken av alla skulle stå som utgivare av ekonomijournalistik. Kunde det funka?
EFN ägs alltså av Handelsbanken, en börsnoterad storbank, en av de viktigaste och största aktörerna på finansmarknaden. 2024 gjorde banken en vinst på 35 miljarder och framåt våren väntar en synnerligen generös utdelning till aktieägarna, en tvåsiffrig direktavkastning, som man säger i branschen, i absolut toppklass.
Men är en affärsbank verkligen trovärdig som utgivare av ekonomijournalistik? Kan en redaktion som ägs av en bank kalla sig ”oberoende”?
Jag hade för tolv år sedan själv anledning att ställa just de frågorna. En tidig vårdag 2013 ringde min gamla kollega från SVT och TV4 Lisa Rennerstedt. Hon hade anställts av Handelsbanken för att vara med och driva en tv-kanal om ekonomi och nu frågade hon om jag ville programleda ett veckomagasin på EFN. Jag hade lämnat TV4 och ”Kalla fakta” året innan, och lite saknade jag ändå mina gamla domäner – det breda samhällsfältet. Pengar och makt är en tacksam journalistisk utgångspunkt. Men det kändes främmande, minst sagt, att Handelsbanken av alla skulle stå som utgivare av ekonomijournalistik. Kunde det funka?
Jag pratade med Johan Lagerström, då informationschef på banken och en centralgestalt i EFN-projektet. Den första tiden var mycket turbulent, Lagerström tvingades försvara idén att en bank skulle äga en ”oberoende” ekonomikanal – en satsning som skulle kosta aktieägarna stora pengar.
Lagerström försäkrade att jag skulle få fria händer, banken skulle inte lägga sig i hur vi löste vårt uppdrag. Så jag bestämde mig för att testa, jag var nyfiken och det var bra betalt. Skulle den journalistiska friheten bli alltför beskuren var det ju bara att tacka för kaffet och göra något annat.
Jag var nog lite snällare än vanligt. Det fanns helt klart en outtalad gräns för hur långt man kunde gå. Det fick jag klart för mig när vi gjorde ett program om storbankernas fonder och deras usla resultat
I en högklassig tv-studio skred jag till verket. Det var inga problem alls att locka toppgarnityret inom näringslivet till programmet: PG Gyllenhammar, Sven Hagströmer, Martin Lundstedt, Sven-Olof Johansson, Michael Treschow. Jag är tämligen säker på att de förväntade sig en skonsam behandling i ett program finansierat av samma finansiella etablissemang de själva tillhörde.
En synnerligen förbryllande omständighet var att Handelsbankens dåvarande vd Pär Boman, i dag ordförande i styrelsen, vägrade ställa upp i sin egen tv-kanal. Jag skriver vägrade eftersom jag låg på rejält, försökte förklara vilken egendomlig signal det skulle skicka att just bankens vd av alla avböjde medverkan. Dessutom hade Johan Lagerström i en intervju sagt att Pär Boman var kanalens verklige upphovsman. Jag blev aldrig riktigt klok på det där.
”Veckomagasinet” var hur som helst ett trevligt program att leda. Jag var nog lite snällare än vanligt. Det fanns helt klart en outtalad gräns för hur långt man kunde gå. Det fick jag klart för mig när vi gjorde ett program om storbankernas fonder och deras usla resultat. Handelsbankens fondchef var en av gästerna i studion. Efteråt bannade han mig för att jag frågat varför Handelsbankens fondförvaltning var så dålig. ”Vad fan ska vi sända sånt här för?” muttrade han ilsket.
Över huvud taget var förankringen av EFN:s journalistiska oberoende hos en lång rad mellanchefer otillräcklig. Gensvaret hos lokala Handelsbankschefer som jag träffade över kaffe och dammsugare, kan sammanfattas i en enda mening: Det är väl inget fel på EFN egentligen, men varför vår bank ska sända ut detta förstår vi inte riktigt.
Den officiella EFN-linjen har alltid varit, och är fortfarande, att öka kunskapen om och intresset för ekonomi i största allmänhet. Detta sägs gynna banken i slutänden. Samtidigt har man varit ytterst återhållsam utåt med marknadsföring av kanalen. Många potentiella tittare känner helt enkelt inte till EFN. När jag började insåg jag snabbt att vi behövde öka kännedomen markant om det skulle bli någon tittning att tala om. Men jag talade för döva öron. Budgetar, kostnader, tittarsiffror, vem bryr sig, kör på bara …
Men bakom kulisserna orkestrerades en magnifik kovändning. EFN skulle plötsligt inte läggas ner. EFN skulle växa, vilket också skedde under fjolåret och sker fortfarande
2023 hade bankens ledning tröttnat på att finansiera EFN, och en avskedsmiddag med avtackningar hölls den 13 december. Men bakom kulisserna orkestrerades en magnifik kovändning. EFN skulle plötsligt inte läggas ner. EFN skulle växa, vilket också skedde under fjolåret och sker fortfarande. ”Varje måndag ser vi ett par nya ansikten”, som en av de anställda uttryckt det.
Våra kommersiella tv-kanaler våndas ständigt över tittarsiffror, som styr annonsintäkter, och i samband med köpet av TV4 meddelade Schibsted att 350 tjänster ska bort inom koncernen. Men i tider av ett hårt rationaliseringstryck på i stort sett samtliga redaktioner i landet ångar en bankägd kanal på, till synes oberörd av rådande mediekonjunktur.
Vad får Handelsbanken för tv-pengarna? Börsknuttarna får sitt. Kanalens analytiker är varken bättre eller sämre än någon annan på att gissa vart räntan och inflationen tar vägen. Snygg studio, duktigt folk, proffsigt utfört. Men: det är en journalistik med förhinder.
EFN kommer aldrig att publicera en kritisk granskning av fallskärmarna till avgående chefer på Handelsbanken
Granskningar och obekväma frågor får andra ägna sig åt. EFN kommer aldrig att publicera en kritisk granskning av fallskärmarna till avgående chefer på Handelsbanken. Eller pressa Handelsbankens eller SEB:s vd om varför det är bättre att vara aktieägare än kund i deras banker, eller varför bolåneräntorna alltid höjs snabbare än inlåningsräntorna, eller om det verkligen krävs årsvinster på 30–40 miljarder för att driva en bank. De historiska intressebolagen, Sandvik, Skanska, Volvo, SCA med flera, har heller ingen anledning känna oro. Allra minst bygg- och fastighetsmiljardären Fredrik Lundberg, mannen med den största ägarmakten i banken.
Kapitalstarka medieägare är ett hett ämne i USA. Inte minst eftersom flera av dem dansar efter Trumps pipa. Amazonmiljardären Jeff Bezos, som 2013 tog över den anrika tidningen Washington Post, förbjöd tidningen att ge sitt stöd till Kamala Harris i den amerikanska valrörelsen. Nu har han också förbjudit kritiska resonemang om den fria marknaden.
Fredrik Lundberg är inte Jeff Bezos, EFN är inte Washington Post, men det är svårt att tro att Handelsbanken som ägare inte förväntar sig en marknadsvänlig, okritisk journalistik från sitt helägda dotterbolag. Ni kan ju tänka er reaktionen från det övriga näringslivet om reportrar från EFN skulle springa runt med glödgade mikrofoner och spotta ur sig jobbiga frågor.
En lönedrivande konkurrent utan intäkter, till synes helt okänslig för kostnader, ses inte med blida ögon
EFN har placerats i en stiftelse för bankens samhällsengagemang. Kanalen torde kosta flera hundra miljoner årligen, enligt flera erfarna publicister jag talat med. De ställer sig också frågande till om en mycket dyr kanal utan reklam med gratis tittning verkligen kan hålla på lång sikt. En lönedrivande konkurrent utan intäkter, till synes helt okänslig för kostnader, ses inte med blida ögon. Kanalens profiler har lockats över med branschens i särklass högsta löner.
Trovärdig ekonomijournalistik eller finansiell information från en utvidgad kommunikationsavdelning? Döm själva. Handelsbankens bolagsstämma hålls den 26 mars. Kanske ställer någon av aktieägarna då samma fråga som en hel bransch ställer sig: Varför ska banken långsiktigt satsa hundratals miljoner om året på en kanal som så pass få tittar på?
Läs också:
Linus Larsson: Här blottar Handelsbanken sin själ
