Det finns inget försvar för aktivister som söker upp politiker i deras hem. Eller som står utanför riksdagshuset och uppträder hotfullt mot enskilda ledamöter, något som statsminister Ulf Kristersson (M) hävdar har hänt vid upprepade tillfällen.
Det finns helt enkelt inga ”men…” här. Inget utrymme för att relativisera.
I ett land som har två ministermord i förhållandevis färskt minne och en partiledare, Annie Lööf (C), som till slut gav upp efter återkommande hot och trakasserier mot familjen, måste majoritetssamhället vara överens. I en demokrati finns fullt legitima och effektiva verktyg för att visa sitt missnöje med förd politik. Hot är inte ett av dem.
På onsdagen ska Rojavakommittéerna ha besökt utrikesminister Maria Malmer Stenergards (M) grannar för att ”informera dem om att hon i 600+ dagar aktivt stöttat folkmordspolitiken”. Det är så aktivisterna skryter om aktionen i sociala medier. Och tydligen en metod de återkommer till – svenska miljardärer har också fått påhälsning i sommar.
Malmer Stenergard är som utrikesminister påpassad just nu med tanke på det oroliga världsläget. Mellanösternkonflikten tar stor plats i den svenska debatten. Ju mer desperata förhållandena blir i Gaza, desto oresonligare blir tonen här hemma. Förmodligen naturligt men inte särskilt konstruktivt.
Och när den politiska debatten tappar all sans och balans finns alltid risken att någon skrivbordskrigare inspireras. Annie Lööf till exempel, var också ett mål för Theodor Engström som mördade psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren 2022, under politikerveckan i Almedalen.
Man kan aldrig riktigt veta vad det är som triggar igång de radikaliserade, när de är beredda att ta till våld.
Att en politiker tystnar av rädsla är ingen seger. Bara ett bevis på att argumenten tagit slut
Malmer Stenergard har dessutom varit utsatt tidigare. Tre personer dömdes till dagsböter i höstas efter att ha kastat tomater och lök på henne under en debatt i riksdagen.
Det är inte ett utfall av den här sortens aktioner som fått utrikesministern att skärpa tonen mot Israels regering. Ministrar och riksdagspolitiker brukar inte, och ska inte, ändra politisk uppfattning på grund av hot och trakasserier.
Till Aftonbladet säger hon att hon alltid kommer att stå upp för demonstrationsfriheten, liksom rätten att kunna vara förtroendevald utan att utsättas för hot och våld.
I januari lade civilminister Erik Slottner (KD) fram en proposition som föreslår regelförändringar som ska ge ökad säkerhet för kommun- och regionpolitiker. För hoten mot förtroendevalda har ökat på alla parlamentariska nivåer. Ministrar har i dag ett starkt personskydd, något har Sverige lärt sig av sin historia, medan politiker ute i landet lever närmare väljarna. På gott och ont.
På vilken politisk nivå de här hotfulla metoderna än träffar, är de förkastliga. Att en politiker tystnar av rädsla är ingen seger. Bara ett bevis på att argumenten tagit slut.
Läs mer:
Lilian Sjölund: Vad är det med extremhetta, skogsbränder och en ilsken lokalbefolkning som lockar?
Ledare: Varför har Vänsterpartiet så svårt att säga förlåt?