![](https://i1.wp.com/static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/11a80cf4-3466-45b6-92c1-96adaf91246b.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1024:576&crop=1024:h;center,top&output-quality=80&w=1200&resize=1200,0&ssl=1)
Vad kännetecknar egentligen Stockholm och stadens konstscen? Den frågan har konsthallens chef och konstnärliga ledare Joanna Sandell Wright funderat mycket kring. Så mycket att hon skapat sin första utställning på Liljevalchs på temat. I ”Stockholms kosmologi” som öppnar i dagarna vill hon lyfta och bredda förståelsen för stadens konstscen. En konstscen som hon menar både är mer dynamisk och fragmenterad än vad den stundom framställs som.
– Jag vill belysa hur effekterna av globaliseringen påverkat Stockholms konstklimat. Det här kunde ses redan i årets upplaga av Vårsalongen då vi visade en stor bredd av konstnärer med varierande bakgrund och erfarenhet. De femton konstnärer vi nu visar har alla sin bas i Stockholm, men har i sitt konstnärskap i hög grad påverkats av den globaliserade konstvärlden. Genom utbildning, ursprung, nätverk eller andra vägar som löper utanför landets gränser. Flera av dem har internationella karriärer, men är inte jättestora här, säger Joanna Sandell Wright.
Vi står under den välvda pelargången i skulpturhallen där ett litet team av dekormålare är i färd att klä väggarna i ny skepnad. Munish Wadhias blodröda målning fyller snart den annars kritvita salen – från stengolv och upp till hallens mäktiga tak. Motiven i form av tigrar, palmer, skepp, växtlighet och allehanda mönster ur brittisk och svensk kulturhistoria byggs upp med hjälp av stenciler och färdigställs under Wadhias ledning.
Och så är det doften som anas i luften; den kryddiga av den typ man ofta möter i esoteriska butiker. Indisk rökelse? frågar jag Munish Wadhia.
– Eller doften av svenska tändstickor. På samma sätt som att tigrarna på väggen av många säkert kan tolkas i termer av ”exotiska”. Men som lika gärna kan vara tigrarna på klassiska tändsticksaskar från Swedish Match. Vi har ofta förutfattade idéer som kan bekräfta vår världsbild, säger Munish Wadhia.
Verksam i Sverige har han varit sedan han flyttade hit från Storbritannien år 2006. I sin konst utforskar han sitt arv och ursprung liksom kollektiva minnen av diasporiska och postkoloniala upplevelser. Med en djup konsthistorisk förankring omstruktureras så föreställningar om perspektiv, motiv och mening. I installationen på Liljevalch syns därför inslag av såväl Södertäljes landskap (där konstnären bor) som den hinduiska gudinnan Durga och William Morris klassiska mönster. Och kanske går skulpturhallens väggmålning – den som på sina håll liknar blodstänk – inte alls mot blodrött utan mot falurött.
– Det jag gör är en karta över min historia. Som ju är en del av kollektivets historia, säger Munish Wadhia.
Tillsammans med Joanna Sandell Wright vandrar jag vidare genom Liljevalchs salar. Konsthallschefen som själv kom till Stockholm från Helsingfors i början av 1990-talet, har en lång erfarenhet av stadens konstliv – bland annat som chef på Södertälje konsthall och Botkyrka konsthall. En tanke som följt henne genom hennes verksamma år är den paradoxala bild hon har av stadens konstscen. Att den å ena sidan är en dynamisk och progressiv arena, men å andra sidan en snäv och enkelriktad plats som brister i utrymme för vissa konstnärskap.
– Varför visas vissa konstnärer uteslutande på stadens gallerier och andra enkom på institutionerna? Och varför finns den osynliga uppdelningen där vissa konstnärer hör till innerstad och andra till förort? Stockholms konstscen har en segregation baserad på ursprung, utbildning, klass och ålder som ingen tjänar på.
Tankarna kring ovan flyter ut i en genomtänkt monolog från curatorn som jobbat med utställningen sedan hon tillträdde chefsposten för snart ett år sedan. Så inleds katalogen som medföljer utställningen också med en text på temat. ”Ett brev från Liljevalchs” är en personlig essä där Joanna Sandell Wright ger sina samlade intryck av stadens samtida konstscen. Och är samtidigt en text som sätts i dialog med Susan Sontags ”Ett brev från Sverige”. Den senare, som den amerikanska författaren skrev efter en längre Stockholmsvistelse år 1969, översätts för första gången i katalogen till svenska.
– Sontag hade en rätt kritisk blick på Sverige. Hon pekade bland annat på svenskarna som traditionsbundna, inåtvända och självmedvetna. På allvar, men självklart också med värme och humor. Brevet har följt med mig genom åren och det kändes relevant för utställningen. Dels för att titta på hur vår kultur utvecklats sedan Sontag skrev det … Dels för att det belyser en självbild som inte alltid går hand i hand med omvärldens bild av oss. Sverigebilden har ju fått sig en viss törn på senare år. Jag tänker bland annat på koranbränningarna och uppståndelsen kring fenomen som ”Swedengate”.
Vi passerar salar under uppbyggnad och transformation. Stannar till vid konstnärsduon Birger Lipinski och Laercio Redondos mobiler porträtterande ”Les Ballet Suedois”. Det hundraåriga balettkompaniet hade en kort livslängd, men dess djärva visioner påverkar danskonsten än i dag. I rummet intill installeras Anna Camners måleriska världar av rosa plast.
En sal, en konstnär. Men likt öar ett stycke av fastlandet och en del av det hela.
– Vi hade en väldigt lång lista över konstnärer vi ville ha med. Samtidigt kändes det viktigt att låta varje verk få ta stor plats. Men jag hoppas att det snart ges utrymme att lyfta Stockholms konstscen på det här sättet igen. Kanske kan ”Stockholms kosmologi” bli ett återkommande format. Kanske som en biennal rent utav, säger Joanna Sandell Wright.
”Stockholms kosmologi”
Öppnar på Liljevalchs konsthall i Stockholm den 14 juni. I utställningen visas femton konstnärskap som strömmar till, genom och ut från Stockholm. Medverkande konstnärer: Ailin Mirlashari, Anna Camner, Ayan Farah, Laercio Redondo och Birger Lipinski, Cecilia Ömalm med astronomen Göran Östlin, Marc Johnson, Martin Gustavsson, Muhammad Ali, Munish Wadhia, Olof Inger, J G Arvidsson, Santiago Mostyn, Susanna Marcus Jablonski (i dialog med Anders Årfelt) och James Webb i Liljevalchs+.
Med utställningen följer en katalog. Jämte presentation av medverkande konstnärer publiceras där brev av författaren Susan Sontag, författaren och konstnären Dmitri Plax och Joanna Sandell Wright, utställningens curator och Liljevalchs chef.