När Elon Musk först bestämde sig för att försöka köpa Twitter, i dag känt som X, så fanns en spridd teori om varför: Han ville bli omtyckt, att folk skulle skratta åt hans skämt. När många av hans följare i stället hånade honom för hans lite desperata sökande efter bekräftelse så köpte han plattformen för 44 miljarder dollar, i rent raseri.
Det kanske var sant, kanske inte. Oavsett så blev verkligheten mycket mörkare.
Hans prat om att ”rädda yttrandefriheten” åkte strax ut genom fönstret. Han stängde konton han inte gillade, rensade ut journalister, förbjöd länkar till konkurrenter och tycks, enligt en granskning, ha infört en fördröjning för alla klick till mediesajter Elon Musk ogillar. En del av detta tillfälligt, annat permanent. Och han svartlistade ordet ”cisgender”, benämningen på en person som inte är trans eftersom det påminner om transpersoners blotta existens.
Slående är hur ofta det har handlat om hans personliga vendettor. Kontot som förbjöds var ett som rapporterade hur hans privatjet flög, och journalisterna var de som hade rapporterat om avstängningen. Hans attityd till transpersoner lär hänga ihop med att ett av hans barn är transkvinna och inte vill ha med honom att göra. Så sent som denna vecka refererade han till henne som ”min son” som har ”dödats” av the woke mind virus.
Samtidigt erbjöds Donald Trump att komma tillbaka, efter avstängningen som följde på stormningen av Kapitolium. Alla spjäll öppnades för högerextremister, konspirationsmånglare och minst en tvättäkta nazistledare.
Det är så selektivt något kan bli, det är inte ökad yttrandefrihet, det är Elon Musk som agerar så enväldigt och nyckfullt som man kan göra om man har köpt plattformen och sparkat alla som har invändningar.
Ändå var det när Musk öppet blev en del av Donald Trumps valkampanj som man började förstå vidden av vad X kommer att bli. I den nyutkomna boken ”Character limit” framkommer hur Elon Musk vid ett tillfälle hetsade sina programmerare att införa en särskild markering i databasen, ”author_is_elon”, så att det skulle lyftas av algoritmen. Det är bara ett exempel på hur han styr plattformen enväldigt. När Elon Musk ville ha användarnamnet ”@america” för sin Trumpkampanj tog han helt enkelt över det inaktiva kontot och gjorde det till sitt.
Musks konto, och X i allmänhet, har blivit en ren kampanjmaskin för Trumps sak.
Hans eget konto är det mest följda på hela plattformen. Det pushas hela tiden av algoritmen, som är under hans kontroll. Han har spridit manipulerade bilder och falska teorier om valfusk. Musks konto, och X i allmänhet, har blivit en ren kampanjmaskin för Trumps sak.
”Musk är obegripligt rik. Han använder pengarna till att köpa en plattform, göra den privatägd och förvandla den till en megafon för världens mest högljudda rasister. Nu försöker han använda den för att få en korrupt, valförnekande brottsling vald till president”, skrev Charlie Warzel i The Atlantic strax före valet.
Och nu då, när han har lyckats? Musk väntas få spela en viktig roll i Trumps regering, möjligen leda en kommission för att effektivisera myndigheter, varav vissa ansvarar för att reglera Musks egna företag.
Hans stöd till Trump verkar belöna honom med en oligarkliknande roll i Trumps USA. Galet rik och en självklar plats bredvid den politiska makten. Den jättelika plattform som X utgör lär bli ett viktigt redskap. Då inte som kampanjmegafon utan som propagandaredskap för en redan sittande, auktoritär president.
Det är inte en plattform man kan fortsätta använda hur som helst. Jag slutade skriva där hösten 2023. Jag lär knappast börja igen.
Läs fler texter av Linus Larsson, till exempel om hur AI-funktioner gör mobilbilder svårare att lita på.
