Finns det ett svårare val? En älskad ligger ansluten till maskiner som håller henne vid liv, trots att hoppet om återhämtning är obefintligt. Frågan är hur länge maskinerna ska få fortsätta sitt arbete.
Nu har en grupp forskare lagt fram en plan för ett AI-system som ska ta beslutet åt de anhöriga, eller åtminstone vägleda dem. Det hela är högst seriöst, forskarna är bioetiker vid bland annat Oxforduniversitetet och artikeln gick i den vetenskapliga tidskriften ”American journal of bioethics”.
Forskarna utgår från att beslutet om livsuppehållande vård i grund och botten handlar om att försöka gissa vad patienten själv hade velat. Och ofta vet man inte. Alla pratar inte om sånt. Så för säkerhets skull tar jag nu DN spalter i anspråk och meddelar: Om jag är en grönsak, dra ut sladden och donera alla organ ni kan. Till en hundmatsfabrik om ingen annan vill ha dem. Inte för att hundar äter grönsaker… men åter till frågan.
Möjligen, resonerar forskargruppen, går det att lista ut vad en människa tänkte om ett sådant dilemma, även om det aldrig uttryckts direkt.
De vill därför ta alla data de kan hitta om den medvetslöse, träna ett AI-system av samma typ som ChatGPT och producera en digital, psykologisk tvilling. En robotmanifestation av människan som hon en gång var.
”Vi föreslår att använda maskininlärning för att få fram patientens värderingar och preferenser från individuellt material som de har skapat själv, där deras värderingar troligtvis finns inpräntade, om än bara underförstått”, skriver de.
Sedan är det bara att fråga den digitala tvillingen: Vill du leva eller dö?
De kallar sitt hypotetiska system P4. PPPP, personalized patient preference predictor. In i maskineriet vill de mata patientjournaler och samtal med läkare. Men också mejl, formulärsvar, blogginlägg, sociala medier, vad man har gillat på Facebook, kanske också vilka webbsidor man har besökt och vad man har köpt på nätet.
Möjligen kan folks omedvetna moralpreferenser utrönas medan de är krya, om man kan få dem att svara på etiska dilemman medan de fortfarande är krya. Till exempel i form av ett mobilspel, föreslås i artikeln.
P4 blir nog inte perfekt. Men så länge systemet gissar bara något bättre än en människa, är det tillräckligt för att använda AI som beslutsstöd i dessa svåra val, anser forskarna och drar slutsatsen: ”Tekniskt möjligt och etiskt önskvärt.”
Det där med hundmaten innebär väl att man inte behöver leta underförstådda budskap från just mig. Vilket är bra, eftersom den inte skulle ha haft mycket att jobba med i mina sociala medier, det är mest svagbegåvade ordvitsar om ”begränsad charmtid” och sånt.
Ändå är jag försiktigt positiv till projektet. Det har en särskild logik: Dejtingappen Tinder har redan skapat en generation små människor vars hela existens beror på en algoritm. Tinder parade ihop deras föräldrar och det är därför de finns till. Om det är algoritmer som sätter oss till jorden så är det mer symmetriskt att en algoritm som sätter punkt för det.
Läs fler texter av Linus Larsson, till exempel om hur Facebookflödet blev ett slask av AI-bilder.
